Krönika: Det här var ren och skär ångest, Öis
Nej, det blev ingen vinst för Öis denna gången heller. I matchen som skulle vinnas gick allt fel.
Efter den senaste tidens matcher mot topplagen så var det ”äntligen” dags för Öis att ta sig an ett lag som låg i botten av tabellen. Mot Värnamo, jumbon i serien, skulle Öis komma in på ett vinnande spår efter en alldeles för lång tid av tappade poäng. Men oj så fel vi hade. Och nu börjar jag undra vad som är fel i Öis, för något fel är det uppenbarligen.
Öis kändes uddlösa från minut ett. Visst, ett par hörnor vaskades fram, men dessa nådde knappt ens in i straffområdet. Vi var många som hoppades att Öis offensiv, som varit retsamt ineffektiv de senaste matcherna, skulle lyckas bättre mot motstånd lägre ner i tabellen. Men Öis fortsatte på det inslagna spåret; ett stillastående anfallspel som ofta som ofta slutade med att Jakob Ericsson stod trängd vid hörnflaggan, utan att möjlighet att göra något produktivt med bollen.
När Värnamo dunkade in 1-0 genom Sameehg Doutie efter 26 minuter kändes det, tyvärr, som typiskt för Öis. Man har mycket boll men har förtvivlat svårt att skapa något, och så fort man tvingas till försvar blir det livsfarligt. Försvaret blev inte starkare av att jätten David Engström fick utgå groggy efter en kvart efter en nickduell.
Öis spelade visserligen upp sig i andra halvlek och det var mer än rattvist när Daniel Paulson nickade in 1-1 i minut 89. Ett tillfälligt hopp tändes, men det varade inte länge. Värnamo stack upp i ett anfall minuten senare och punkterade matchen när Pär Cederqvist dunkade in 2-1. Med det målet rök nog Öis chanser till allsvenskt kval till hösten all världens väg.
För inte nog med att man förlorade livsviktiga poäng, man visade också att Öis, tyvärr, inte är bättre än för mitten i superettan. Spelet från i våras är totalt bortblåst och jag ser inte hur vi ska bli bättre. Om jag ska vara ärlig så tror jag att spelarna inte tror på det själva riktigt. Diego Montiels glans från i våras är totalt bortblåst, Gustav Ludwigsons urstarka djupledslöpningar likaså. Det smärtar att se Öis så här tafatt, när allt var så ofantligt mycket bättre i våras.
Nu väntar ett ångestladdat derby mot Gais nästa vecka. Två lag möts som på det senaste har gått på knäna. Jag hoppas det verkligen är ett wake up call för spelarna, och att de på något sätt lyckas spela den fotboll vi än gång såg dem göra.
