Krönika: det perfekta genrepet
Och ett frivilligt samt ett mindre frivilligt experiment.
Födelsedagsgris Persson startar genrepet mot Häcken med ett litet "experiment" där BoIS ska spela "10 mot 11" i första halvlek med Robin Simovic endast deltagande i anfallsspelet. Experimentet faller väl ut för det är inga större ytor som bjuds Häckenspelarna. Varbergs BoIS ligger rätt i positioner och jag noterar ett flertal framgångsrika passningsbryt med påföljande offensiva omställningar - allt som oftast med Albin Mörfelt i den drivande rollen. Kanske hade man önskat att Mörfelt hade haft lite mer klipp i steget ändå i sina försök att dra ifrån sina motståndare, men det är kanske inte heller just i omställningsfasen som denne lille lirare får ut det bästa av sina egenskaper?
Varbergs BoIS har egentligen haft matchens bästa möjlighet i Albert Ejupis hårda halvvolley strax utanför stolpen när Häckens Leo Bengtsson tofflar in 1-0 i 44.e minuten - ett skott som Philip Mårtensson kanske borde "haft"? Jag kommer att tänka på Mattias Asper och hur han en gång i tiden förklarade hur han jobbade med att inte vara för överaktiv med fötterna i sitt målvaktsspel för att inte hamna på "fel fot". Av reprisen från bakom mål att döma skulle man kunna tro att Mårtensson anammat just denna filosofi men att resultatet snarare blir att han inte är "på tårna" och för sen med att komma iväg? Men det ska jag nog låta vara osagt.
Robin Simovic var Varbergs största värvning genom tiderna när han anslöt i februari men jag kan inte säga att det hittills händer särskilt mycket kring Simovic, så inte heller igår mot BK Häcken. Bättre fart efter paus då när Simon Karlsson Adjei direkt skapar sig ett friläge på framspelning av Keanin Ayer men Pontus Dahlberg i Häcken-målet hinner ner på Adjeis avslut. Ja den borde suttit, men Karlsson Adjei (4 mål i år) är i varje fall där och skapar något. Pang och mål en stund senare istället när också nyinkomne (totalt 6 byten i paus) Gustav Nordh låter högern tala en bit in i straffområdet - ett riktigt snyggt skott högt i Dahlbergs vänstra burgavel. "Han har kvalitet på grejorna men är för ojämn hittills" är Perssons omdöme i HN efteråt.
Albin Winbo drar på sig sitt andra gula och plötsligt får BoIS spela 10 mot 11 på riktigt! Strax därefter är Häcken åter i ledning med 2-1. Senare kommer även trean efter en tilltrasslad situation och 4-1 gör Patrik Wåhlemark på ett skott som touchar en BoIS-försvarare. Nej, detta var inte Philip Mårtenssons dag och efter match blir det klargjort att mer rutinerade August Strömberg blir den som kommer att stå i premiären. Efter Keanin Ayers direkta röda kort får sedan Varberg prova på att även spela 9 mot 11 i en helt ny version av "nine eleven".
Om första halvlek kändes mer som "här kommer inte HBK att ha så mycket att frukta i premiären" så blev andra halvan mer av en lektion med magister Häcken bakom katedern. Efter paus bjöds göteborgarna på stora ytor och BoIS hade ofta svårt att hänga med. Säkert spelade de många bytena i paus in samt det faktum att Varberg fick spela med ett decimerat manskap, men även Häcken bytte friskt.
Finns då anledning till oro? Ja, för att inte gå i den klassiska "tränar/spelar klysch-fällan" och påstå att det aldrig finns någon anledning att oroa sig så kan väl i varje fall konstateras att gårdagen blev lite av en "reality-check" för ett Varberg BoIS inte alltid klarar av att överraska. Det finns tillfällen då skillnaden i kvalitet blir för uppenbar. Å andra sidan är det ju inte mot ett "utmanartippat" BK Häcken på sitt favoritunderlag som Varbergs BoIS ska plocka sina poäng.
Och detta var väl ändå det perfekta genrepet för ett lag som gillar att slå underifrån för "nu är vi åter ordentligt underskattade" som Jocke Persson själv konstaterade i HN efteråt. Det vi också kan ta med oss, förutom ett ganska lyckat experiment i första halvlek, är att BoIS ändå visar prov på offensivt hot även mot ett förväntat topplag och även får sätta en boll. Och med de egenskaperna är det oavsett motstånd svårt att någonsin helt räkna ut varbergs BoIS.
