Krönika: En vinnarmentalitet som heter duga
ÖIS tog en blytung seger borta mot Degerfors under Påskafton. Matchen bjöd på två olika ansikten när ÖIS hade god kontroll på första halvlek samtidigt som Degerfors tog över i andra, med en man mer. Trots det lyckades Sällskapet, imponerande nog, gå som segrare. Det hände förra året och nu hände det igen. Det är någonting med seger borta mot Degerfors trots en man mindre på plan.
Spelskickliga Degerfors såg många gånger stressade ut när ÖIS spelade med en hög press under den första halvleken. Pressen ledde till flera bolltapp kring mittplan som Sällskapet snappade upp och för att sedan vara farliga i kontringarna.
Ledningsmålet skedde på beskrivningen ovan. Hannes Sahlin vann boll på mittplan och spelade ut till Gustav Ludwigson som befann sig på högerkanten. Han skapar ett läge ur en situation som inte är särskilt farlig i sig, då hemmalaget var samlade. Han utmanar försvararen, tar sig förbi och skickar in en boll som sitter klockrent på Victor Sköld. Ett mål som var väldigt likt det som gjordes borta mot Halmstad. Anfallarna i Örgryte fortsätter att leverera.
Det var få gånger Degerfors tog sig fram under den första halvleken. Och när det skedde stod ÖIS allt som ofta för ett stabilt och metodiskt försvarsspel. Detta resulterade i noll avslut mot sig de första 45 minuterna. Det mesta handlade om ÖIS.
Andra halvlek blev snabbt en annan historia. Degerfors kom ut med energi och tog kommandot direkt. Efter dryga 50 minuter spelade hamnade Danny Ervik fel i markering, hamnade efter och lade en arm i ryggen på Rasmus Alm. Straff blåst, rött kort och kvittering för hemmalaget. Tung start, minst sagt, för rödblått som hade en bekväm ledning i första halvlek.
Efter kvittering och en man mer handlade det mesta om Degerfors. De ångade på och skapade flera bra lägen. ÖIS stod emot bra men hade i sin tur hade stundtals svårt att vila med bollen, samtidigt som man trots en man mindre skapade ett par målchanser. Mot slutet började spelarna bli trötta och personligen var jag bra nöjd med ett oavgjort resultat. Däremot fanns segern från förra säsongen mot Degerfors ständigt i tankarna, när vi även då var nere på tio man. Att det ska hända igen är för bra för att vara sant tänkte jag. Så fel jag hade.
Viljan hos de rödblå spelarna var det minsann inget fel på. Så fort de fick nyp på bollen försökte de ta sig framåt. Ensamma eller med medspelare. Till slut gav det också utdelning. Filip Almström Täht fick ett inspel som nådde fram sedan placerade han in ledningsmålet för Örgryte. En vinnarmentalitet som heter duga - de rödblå spelarna slutade aldrig tro på seger.
Ännu en gång bjuds det på två olika ansikten i en matchbild. Och ännu en gång tog ÖIS tre blytunga poäng på bortaplan. Det är någonting med sena segerar borta mot Degerfors, trots tio man i knappt en halvlek. Så fel jag hade, det hände igen. Gåshud. En stor eloge till hela laget.
