Krönika: Ett straffat landslag
Uppförsbacken är brant - men inte omöjlig att ta sig igenom.
Det såg ju så bra ut. Vi hade tre pinnar i en liten ask efter en stark och moralisk viktig vändning. Två kloka huvuden användes. Carlos Strandbergs påpasslighet och Jacob Une Larssons viljemål fick den gula väggen i extas.
Så kom en långboll, Filip Dagerstål såg faran och domaren retade ännu en gång upp de svenka fansen, som fått se det gula kortet efter det andra ryckas upp från hans ficka. Att mer än hälften var tvivelaktiga känns som en ganska objektiv analys.
"Piiiip", och med en tydlig handrörelse ner i backen förstod vi alla att en straff var dömd i polsk väg. Dawid Kownacki var iskall och la bollen i ett hörn och Anton Cajtoft i det andra. Ibland behöver det inte vara så komplicerat att slå in en boll från elva meter.
Sveriges insatser i detta U21-EM tycker jag har varit gedigna. Det har gått att skönja ett spelsäkert och målmedvetet landslag med nya idéer där bollen ska spelas längs marken. Ibland kanske lite för överambitiöst och svårt i offensivt straffområde, ibland bara briljant. Den här turneringen har lovat så mycket mer än bara två kryss.
Men många stunder har det passiva och ibland naiva spelet straffat oss. Linus Wahlqvists tama chipp mot England. Ikväll när Polen på en rapp kontring slog ett lågt inlägg där en omarkerad Lukasz Moneta dunkade in ledningsmålet i hörnet. Passitiviteten, eller kanske snarare naiviteten, slog till igen när vi som minst behövde det. Filip Dagerstål, som tokhyllades för sin insats mot England, blev syndabock i Lublin när han brottade ner en polsk spelare med bara några minuter kvar.
Sverige har bara sig själva att skylla, av någon anledning har vi alltid lyckats darra i slutet, vilket blivit kostsamt. Vi som sett matcherna från läktaren är nog överens om att U21-grabbarna förtjänat fler poäng än bara två. Vi har varit bättre än både England och Polen och med lite flyt kunde semifinalbiljetten redan varit bokad. Fotboll spelas i 90 minuter och bra lag har flyt.
Nu går vi upp i en avslutande kamp mot Slovakien. Tidigare har det spekulerats i att fem poäng inte räcker för att bli bästa grupptvåa. Nu läggs plötsligt andra teorier fram att fem poäng gör att Sverige vinner gruppen om.....
Just det, det där lilla "om:et", som alltid är spännande att se och analysera från olika vinklar. Vad jag vet är att ödet kommer spela Sverige ett spratt igen. Om det blir positivt eller negativt vågar jag inte svara på.
Håkan Ericsons grabbar har inte satt sitt sista avtryck i högsommarvärmen i Polen. Även om lokalinvånarna gärna ser att vi kanske åker hem. Hur ska jag annars tolka den polska kvinnan på gatan som hånflinade mig i anskitet och sa "Good Bye", kort innan jag klev in på hotellrummet efter kvällens 2-2-match.
Lublin är "våran" stad och guldet kan faktiskt komma hem till Sergels Torg. Drömmen lever - om än bara ett par dagar till. Det enda som behövs är en seger mot Slovakien och en Polen-vinst mot England. Då är blågult vidare som gruppetta och tusentals svenska supportrar får anledning att stanna.
*** *** ***
