Krönika: Ett vackert ljus som släckts
En oslagbar enhet fylld av glödande, kokande och värmande kärlek flyger fram på vägarna trots att den tillåtna hastigheten hålls med råge. Gemenskapen är oslagbar när svartvita hjärtan, oavsett vad kropparna och sinnena innehåller i övrigt, samlas och klappar i takt. I bussen på väg genom Sverige är allting möjligt och när turerna innehållandes Örebro SK:s supportrar är inställda på obestämd tid har ett stort, vackert ljus i vardagen slocknat.
Människor av helt olika slag samlas i 20,- 50 eller kanske till och med hundratals. En speciell sak delas dock av samtliga som tagit sig till upphämtningsplatsen i närheten av Eyravallen: Kärleken till och känslorna för Örebro Sportklubb.
En buss har rullat fram. En efter en stiger individerna på, tar sina platser och sätter sig tillrätta. Det är tidigt på lördagsmorgonen och en och annan resenärer gäspar och gnuggar sig i ögonen.
Alla är inte riktigt på hugget ännu, men en kort stund senare när gänget lämnat Närkes residensstad bakom sig och gett sig ut på ett nytt äventyr med riktning mot den destination där ÖSK spelar just i dag har temperaturen stigit med långt över 100 grader.
Sångerna ekar, drycken flödar och samtalen har börjat mellan bänkgrannarna som i många fall inte setts sedan den senaste matchen. Det är breda diskussioner och högt i tak, men allt präglas av en ömsesidig respekt som bottnar i det gemensamma engagemanget för Örebro SK.
Allt som behövs
Resan är flera timmar lång och minst ett välbehövligt stopp för påfyllning av mat och dryck tas längs med vägen. Folk skrattar, ler och gör high-five med varandra i samband med bensträckaren. Det spelar ingen roll att det både regnar tungt och blåser kallt. Ingen yttre faktor kan påverka den spänning, den glädje och den lycka som ÖSK:arna känner när man är ute på en utflykt ihop.
Lång kö till en alldeles för sliten, liten och illaluktande toalett. Den första delen av resan närmar sig sitt slut. Bussen svänger in på parkeringen vid arenan där ÖSK är på besök, människorna slukar de sista klunkarna av sina öl eller andra drycker och stämmer upp i: ”Örebro, Örebro, Örebro. Örebro. Örebro. Heja, heja, Örebro!”.
Med halsdukarna ordentligt knutna och flaggorna i händerna gör det svartvita kollektivet entré genom att gå igenom bortasektionens spärrar. Knappt två timmar senare springer de vit- och svartklädda ÖSK-spelarna mot läktaren och firar den övertygande segern tillsammans.
”Vår sportklubb är allt som vi behöver. Du värmer när allting blåser kallt. Vi följer dig ända in i döden. En kärlek som övervinner allt. Heja, heja, Örebro”, sjungs och tonerna från de glädjerusiga anhängare ekar över hela arenan.
På vägen tillbaka till Örebro, där ett antal resenärer som ska någon annanstans kliver av längs ruttens gång, skålas i det glas och flaskor medan drömmar skapas. Är det här året när ÖSK äntligen tar steget och kan utmana i toppen på allvar igen?
Bättre tider kommer
Vid händelse av förlust kan samtalen vara av lite tristare karaktär, men likväl tittar supportrarna varandra i ögonen och bjuder på leenden och klappar på axlar. Såväl segrar som förluster processeras bäst tillsammans när bussen susar genom landet under en mörk eftermiddag eller kväll.
Väl åter i Örebro säger alla hejdå och kliver av med en särskild tanke i huvudet: ”Snart ses vi igen och reser i ett unikt sällskap med uppdraget att finnas där för varandra och stötta Örebro SK i med- och motgång”.
2020 blev ett mycket resfattigt år. Mycket talarför att åtminstone stora delar av 2021 kommer att bli likadana, tyvärr.
Men det innebär inte att det speciella band, som är svårt att ta på och att beskriva, bland ÖSK:s supportrar försvinner. Det får bara tillfälligt nya sömmar i en digitaliserad kostym tills den dag vi kan samlas, skåla, vråla och sjunga fram Örebro Sportklubb till nya triumfer oavsett var i Sverige vi befinner oss.
