Krönika: hela allsvenskan darrar?
Nej kanske inte, men Varberg står stadigt vid sin strategi.
Dion Krasniqi vaknade i sängen hemma i Eslöv i tisdags och visste knappt vad Varbergs BoIS var för något. Två dagar senare hade han tagit steget från ettan till Allsvenskan, blivit presenterad av BoIS och genomfört sin första träning skriver HN.
Ja det är väl knappast så att resten av Allsvenskan darrar av denna värvning skulle jag tro. Fast det gör man nog sällan av Varbergs värvningar. Helt tydligt är ändå att klubben fortsätter på sin inslagna linje att värva ungt, oetablerat men samtidigt också med erfarenhet av seniorfotboll vilket alltid är en gemensam nämnare hos alla nyförvärv. Det måste inte "slå" idag utan det finns alltid en långsiktighet som även avspeglas i det faktum att man alltid skriver längre kontrakt. I fallet Krasniqi är det på 4,5 år till och med säsongen 2026.
Men det faktum att klubben vågar stå fast vid sin strategi tyder också på självförtroende. Att man tror att man ska klara av nytt allsvenskt kontrakt ändå utan spektakulära värvningar, även om man alltid har med sig brasklappen om att i första hand vilja vara en elitförening.
Men alla värvningar från lägre divisioner har inte slagit väl ut. Gustav Nordh och Jacob Lindahl lämnade redan efter något halvår. Och i år har Ali Bdeir (Olympic) och Flamur Dzelili (Oskarshamn) ännu inte varit med i truppen i år.
Men deras tid kanske kommer?
