Landskrona - Varbergs BoIS
1 - 4

Krönika: I had a dream

And Roar Hansen King is about to fulfill it.

“Heja Varberg” säger killen bakom disken på Pressbyrån Landskrona station. Förvånad tittar jag upp och möts av förklaringen att han är Malmösupporter men gillar Varberg som lag. Varberg och Degerfors, mindre lag som gjort det bra efter sina förutsättningar. Han önskar också att snart få återse Påskbergsvallen som en allsvensk arena.

Ja, riktigt där är vi ju inte ännu. Eller ganska långt ifrån för att vara exakt. Men som min gamle vän Niklas ofta pratat om “vi är ändå i ett tabelläge som skulle kunna förändras radikalt av tre raka segrar och så länge det ser ut så finns det gott hopp”. Eller något i den stilen. Och de där tre raka segrarna har man drömt om ett bra tag men de har aldrig velat infinna sig. Förrän nu, med Roar Hansen King, som inte behövde just fler än tre matcher för att göra det.

Min första tanke igår var ändå klasskillnad. Landskrona var så bra med den där bollen vi knappt fick låna. Och så 1-0 på det efter typ fem minuter eller vad det var. Men BoIS (för dagen i något blågrönt tredjeställ) skulle resa sig igen mot de svartvitrandiga. Och kanske låg nyckeln till matchen just i den snabba repliken? För hos den tidigare självklara serieledaren verkar också ett tvivel ha infunnit sig efter en poängmässigt ganska skral inledning på hösten.

Så mycket känns annorlunda nu under Roar Hansen. Efter Anton Kurochkins kvittering fick BoIS ett betydligt bättre grepp om händelserna på planen, framför allt om mittfältet. Det totala bollinnehavet blev till slut i klar Landskrona-favör (61-39) men det är troligen också en effekt av att Varberg satte 3-1(Nyarko) tidigt i andra halvlek. Och även om man som supporter stod med påtaglig ångest hela halvleken skapade ju Landskrona inte särskilt många 100-procentiga målchanser, om ens någon.

Där har vi en annan nyckel i ett Varberg som släppt in endast 1 mål på de tre senaste matcherna. I mitt tycke har ankomsten av Kevin Custovic och kanske framför allt Gustav Broman gett en helt annan stadga åt försvaret, här läggs inga fingrar emellan när det kommer till att försvara sitt mål! Igår fick även nye Emil Hellman gå in och agera mittback i Niklas Dahlströms frånvaro och skötte det galant.

Som topp på en oförglömlig kväll med Otto och gänget på bortastå (till och med busschauffören var där) fick inhoppande Alexander Johansson sätta ett sånt där förlösande “nu är segern klar avslut” i bortre gaveln med minuten kvar, sicken jävla avslutare han är! Jag hoppas verkligen att Varberg kan komma överens med BP om en fortsättning i BoIS för Alexander kommande säsonger.

Mål av Kurochkin, Bjerkebo (även assist), Nyarko och Johansson. Varbergs offensiv fortsätter också att leverera under Roar Hansen. Och med 25 inspelade poäng med 10 matcher kvar känns det plötsligt ganska osannolikt att BoIS inte skulle kunna ta de uppskattningsvis 10 poäng som borde säkra ett nytt kontrakt. Fast med den där ormen Superettan vet man aldrig. Segrar för både Gefle och Sundsvall i “helgen” gör att bottenstriden kramas åt ännu tajtare med fler lag inblandade och fortsatt 6 poäng ner till direkt nedflyttning för Varberg.

Å andra sidan kommer vi ha sju lag under oss när omgång 20 är färdigspelad och med nuvarande formkurva ligger inte längre den största ångesten hos oss. Och med tanke på att den där ormen skördar sina offer även i tabellens övre skikt så kan man aldrig riktigt vara säker på hur den här “skitsäsongen” kan sluta..