Krönika: "Med huvudet högt och den röda tröjan på"
Allas vår vise Sokrates sade en gång: ”Hemligheten bakom förändring är att fokusera all din energi – inte på att riva det gamla, utan på att bygga det nya”. Det är precis vad vårt älskade fotbollslag tvingades göra när det ekade i pengakistan. Den hemska försäsongen är avverkad och unga Örgryte skall äntligen ge sig in i seriespelet. Frågan: är Prytz mannar redo?
Det är något speciellt med bilden av mörk himmel, strålkastarljus och en upplyst konstgräsmatta. Bilden är associerad med fotbollsförsäsong, och den går ofta hand i hand med imman och svordomarna från slutkörda fotbollsspelares munnar. Försäsongen är känd som den tuffaste delen av en spelares fotbollsliv; det är där spelarna drillas stenhårt för att bli ordentligt förberedda inför den kommande säsongen. Det är med hatkärlek jag ser på bilden; för efter blodsmaken, maxlöpningarna och frostskadorna – så kommer en enastående känsla. Man har överlevt även denna försäsong och det roliga kan äntligen börja – där står vi idag.
Efter Silly Season fanns det en del frågetecken. Många undrade exemplevis om truppen var tillräckligt bred och om unga ÖIS skulle räcka när det kom till kritan. Försäsongen – cupen inkluderad – gav sannerligen besked.
Unga Örgryte tystade tvivlarna genom att hålla huvudet högt och ge ett fullständigt hänsynslöst intryck. Oavsett motstånd bar man den rödblåa dressen med stolthet och chockade såväl motstånd – som resten av fotbollssverige, när man bland annat körde över stora AIK på Valhalla.
Med tio matcher spelade – cupen givetvis inkluderad – förlorade vi endast mot tre lag: Falkenberg, IFK Göteborg och Halmstad. Än mer glädjande är att vi sedan slog Falkenberg när det verkligen gällde och att resultatet mot Halmstad inte satte käppar i hjulet för oss.
För ett år sedan stod vi och förbannade allt vad Division 1 Södra innebar. Vi var mätta på elände, vi hade lidit tillräckligt och säsongen skulle helt enkelt bara avverkas. Allt annat än avancemang vore förkastligt. Nu står vi här, ett år senare, med ett tungt bagage och ett högt huvud – vi är redo.
Som nykomling skall man vanligtvis slå ur underläge – men årsmodell 2013 av Örgryte IS, tillhör inte vanligheterna. Med Superettans yngsta trupp – och en lagkapten på 19 somrar – tippades ÖIS som tvåa i Sportbladets omröstning.
Smickrande? Ja. Realistiskt? Nej.
Men i ärlighetens namn, så tror jag att vi slipper oroa oss över överlevnad – som en nykomling vanligtvis får. Den mörka himlen har ersatts av sol, frostskadorna är borta och de fina resultaten har ersatt blodsmaken med segerns söttma. På tisdag sparkar vi äntligen igång, med huvudet högt och den röda tröjan på. Upp till bevis, för Hasses drillade Sällskap.
