Varbergs BoIS - Djurgården0 - 1
Krönika: Rock'n roll highschool
Tack för showen, Varbergs BoIS!
"Vi ska tillbaka". Så brukar det låta bland supportrarna när Halmstads Bollklubb har åkt ur allsvenskan. För Varbergs BoIS blir det lite mer som "vi ska..ja vaddå?". För den nu uppkomna situationen att BoIS åker ur landets högsta serie är svår att relatera till, för vi har helt enkelt inte varit i den innan. Efter fem fantastiska år är sagan om "Lilla Varberg" åtminstone tillfälligt slut.
Sportchefen Thomas Askebrand sammanfattar det ganska väl när han i intervjun efter dagens match menar att folk i och runt klubben istället för att bryta ihop ska vara stolta över vad man uträttat de senaste åren och att Varberg nu samlat ihop erfarenheter som kommer att vara viktiga i framtiden.
Men frågan som ändå dröjer sig kvar är om en del saker inte kunde eller borde ha gjorts annorlunda? För efter att först ha hyllat Joakim Perssons insatser för Varbergs BoIS menar Askebrand i nästa andetag att man redan i vintras började förstå vart årets säsong skulle bära hän efter att flera nyckelspelare inte ersatts med likvärdig kvalitet. Att klubben under sommarens transferfönster sedan sålde av en hel del spelare ska ha haft att göra med att man ville få en bättre balans i ekonomin efter att under året ha spenderat "alldeles för mycket pengar". Och det känns ju som en ekvation som inte riktigt går ihop, åtminstone för den oinsatte.
Joakim Persson sista år i föreningen känns också märkligt. Efter att under flera år haft fingertoppskänsla med värvningarna lyckades han inte alls i år. Och att det är Persson som stått för spelarna "in och ut" har Thomas Askebrand flera gånger varit noga med att poängtera. Utöver det sportsliga misslyckandet tog Joakim Persson även hit flera spelare med tveksam karaktär som Ömür Pektas, Asssad Al Hamlawi och Vilela Pussick Junior. En annan märklighet är att de spelare som nu är mest eftertraktade av andra klubbar och troligen kommer att säljas i vinter, Dion Krasniqi och Ismet Lushaku, var helt nedstoppade i Perssons frysbox i våras.
Varbergs BoIS kommer ändå tillbaka till superettan betydligt starkare än senast. Med uppskattningsvis 23 miljoner i eget kapital, en nybyggd sittplatsläktare och en ny träningsanläggning som ska vara färdig till nästa säsong. Och att lyckas med det klubben gjort som allsvensk debutant under de senaste åren skulle jag ändå vilja påstå är unikt i fotbollssverige.
Jocke Persson karaktär och sätt att coacha laget satte verkligen också färg på allsvenskan. Vem minns till exempel inte bedriften att klara 2-2 nere i Malmö efter att ha bytt ut 9/11 av startelvan 2020? Eller modet att släppa fram unga spelare, ofta i kombination med Persson patenterade "kvadrupelbyten" med timmen spelad? Ofta gav det ju dessutom resultat, åtminstone under de två första åren.
Varbergs BoIS 2020 var ungefär lika nyskapande som Teddybears album "Rock´n roll highschool" 2000. Helt enkelt en milstolpe (åtminstone för vissa av oss) i den svenska fotbollshistorien.
Tack för showen, Varberg.
