Krönika: Umeå FC spänner försäsongsmusklerna och borde ringa till Sundsvall
UFC spänner försäsongsmusklerna och ligger betydligt längre fram i utvecklingen i år än ifjol. Med seriepremiären drygt en måndag bort bör det vara läge att skippa division 2-spåret och hitta en träningsmatchmotståndare i Superettan.
Idrotts-Umeå går i väntans tider. På ena sidan älven går Björklöven in i ett ångestkval som ska komma att definiera hela klubbens historia. På den andra sidan laddar ett Udominate för att sätta Umeå på basketkartan och i innebandysfären går ett ovisst Iksu och ett genombra Dalen in i två supersvåra kvartsfinalserier. Något i skymundan har Gammliavallens konstgräs tinat upp och Umeå FC inlett sin försäsong.
Och hittills har det sett väldigt, väldigt bra ut. Lite för bra för att vara tidigt i mars.
En av försäsongens allra mest elementära lärdomar är att inte dra allt för stora slutsatser utav den. Att Umeå FC besegrar Mariehem eller Östersund säger egentligen inte så mycket. Istället så bör man fokusera på hur det ser ut.
En norrländsk försäsong börjar inomhus. Och då Umeå befinner sig i en fotbollsgalax bortom förnuft och logik får man sätta sig på bussen till Sundsvall eller Luleå för att få spela elvamanna inomhus. I Sundsvall blev det ett oavgjort resultat mot Hudiksvall och en 2-0-seger mot Östersund. Hur gärna jag än skulle vilja hylla UFC efter den segern så låter jag bli. Alla som spelat fotboll i en inomhushall vet hur svårt det är med studsar och dylikt. Arcushallen i Luleå i synnerhet. Därför säger 2-0-förlusten mot IFK Luleå egentligen ingenting.
På Gammlias konstgräs (utomhus) kan man emellertid börja dra lite slutsatser. UFC inledde i sedvanlig ordning mot Mariehem (visst borde dom börja bli less på att träningsspela mot UFC!?) och fortsatte mot Sandvik och Anundsjö. Sammanlagda resultaten: 17-2.
Den allra viktigaste slutsatsen efter dessa tre matcher är att Umeå FC ligger OTROLIGT mycket längre fram i fysik och form denna säsong jämfört med förra. Det är egentligen ingen överdrift att säga att UFC kom upp i normal standard först i juni ifjol. Det är på tok för sent om man har Superettan-ambitioner. Mycket berodde såklart på de förändringar som skedde förra året samt den Superettan-baksmälla som låg kvar. Men faktum kvarstår och ett nästan helt skadefritt UFC ser väldigt piggt ut.
Ska man bryta ned det hela och fokusera på spelarinsatser så tycker jag det finns prestationer som sticker ut. Johan Sandahl har skaffat sig en uppsjö av innermittfältare. Han gillar att laborera med dom på olika positioner, något som Fredrik Fjällström Winka fått erfara. Från en kant eller i anfallet har han gjort riktigt fina insatser och kommer bli svår för Sandahl att peta.
Högerkanten med nya Jesper Medén och omskolade Linus Christensen har jag sedan tidigare skrivit ut som seriens främsta kant. Sättet de har opererat på för tankarna till det Piszczek/Blaszczykowski-samarbete som så förtjänstfullt gjort ett gediget jobb under flera års tid i Borussia Dortmund och det polska landslaget.
Som jag ser det just nu blir Sandahls största utmaning att hålla alla spelare nöjda och i form. De nya låneavtalen hjälper inte precis UFC att ge spelare utanför startelvan matchträning. För att gå upp krävs också en bred trupp. Men just förmågan att hålla en hel trupp nöjd är en svår konst för en tränare att behärska. En annan del som behöver lösas är mittbacksfrågan. Går någon av Dillan Ismail eller Adam Larsson sönder är det otrolig tunt på ersättarfronten. Återstår att se om provspelande mittbacken Andreas Isgren får ett kontrakt.
Härnäst väntar IFK Luleå till helgen och därefter Anundsjö och två matcher mot nya seriekonkurrenten Skellefteå FF. UFC har visat att formen är god men skulle behöva motståndare från en högre serie. Det är inte alltid så lätt för en Norrlandsklubb att hitta motståndare att möta på försäsongen. Fjolårets tre matcher i Svenska Cupen var ett positivt undantag. Men det UFC bör göra är att lyfta på luren till Östersund eller Sundsvall och försöka boka in en träningsmatch.
Som kulturhuvudstad står Umeå i fokus 2014. Då idrott i allra högsta grad är kultur är det därför relevant att se stadens idrott ur det perspektivet. Det finns stor risk att Umeås stora publiklag Björköven spelar Division 1 andra halvan av året. Med ett Iksu som Iksu-olikt sladdar (ska dock aldrig räkna bort dom) och varken Dalen-damerna eller Umeå IK som ännu inte riktigt är där är stadens stora idrottshopp år 2014 Umeå FC.
Den 19 april börjar serien. Dalkurd som var en hårsmån från att ta steget upp till Superettan ifjol står för motståndet och det kommer bli en rejäl värdemätare direkt. Hittills har försäsongen varit över förväntan. Men i år har Umeå FC verkligen inte råd att starta säsongen i juni.
