Krönika: Varberg gör som danskarna och går i bräschen för den svenska utvecklingen!
2019 gick den sista färjeturen till Grenå. Ändå verkar Varberg fortsatt ligga nära Danmark.
För något år sedan läste jag en krönika av Fotbolldirekts Patrik Ekwall som ondgjorde sig över en utveckling där Emil Holm (från IFK Göteborg till Sönderjyske) var den senaste exporten av svenska spelare till Danmark. För vad skulle en spelare som tillhört IFK göra på den danska bonnvischan liksom?
Ja om det varit i mitten på 90-talet kunde jag förstått invändningen och det är klart att IFK Göteborg historiskt sett klingar mycket bättre än Sönderjyske. Men faktum idag är ju att Danmark ligger klart före på den europeiska ligarankingen och att IFK Göteborg inte är i närheten av fornstora dagar. Lägg därtill att danskarna skrotat 51-procentsregeln och därmed har tillgång till betydligt mera kapital i sina klubbar.
"Danmarksfrågan" har också känts mer och mer aktuell på sistone och diskuterats i flera olika poddar. Hur kan danskarna sälja spelare till utlandet för betydligt högre summor än vad man gör i Sverige? Och varför väljer svenska spelare att gå till Danmark? Ja för mig känns ju svaret ganska självklart med tanke på ovanstående. I Studio Allsvenskan gav Hammarbys sportchef Jesper Jansson nyligen sin syn på saken och menade att det helt enkelt beror på att Danmark har just en bättre liga och ligger före Sverige i utvecklingen. I Fans Corner Sverige menade Alexander Axén att Sverige närmat sig Danmark medan Erik Edman var av rakt motsatt uppfattning. Här menar jag att Edman är rätt på det och tar just de senaste årens utveckling där fler och fler svenska spelare "gått över sundet" som en intäkt för det. Och så länge Sverige har kvar 51-procentsregeln medan danskarna i betydligt större utsträckning driver sina klubbar affärsmässigt och mer som företag så lär inget ändra på detta framöver.
Den före detta landslagsbacken Edman är också inne ett annat intressant resonemang kring att man i Danmark i betydligt större utsträckning släpper fram yngre spelare i A-lagen och även skriver längre kontrakt med dessa för att lägga grunden till en framtida stabil ekonomi.
Och med nytecknade 5-årskontrakt med Oliver Alfonsi (18 år), André Boman (20) samt 4-årskontrakt med Ismet Lushaku (21) och Ali Bdeir (18) är det inte jättesvårt att hitta en viss svensk klubb det går att dra en parallell till där.
Enligt den genomgång jag gjort så är Varbergs BoIS i nuläget tredje bäst i Allsvenskan efter storklubbarna AIK och Malmö på att teckna längre kontrakt med unga spelare. Som längre kontrakt har jag räknat minst 4 år eftersom ett 3-årskontrakt känns som "standard" och åldersgränsen är den ordinarie gränsen för spel i U21-lag.
Att storklubbar kan teckna långa kontrakt med yngre spelare är kanske inte så konstigt men det är ju intressant att även Varberg kan göra det? Av de mindre klubbarna (räknar trots allt inte Sirius dit då man kommer från landets fjärde största stad) är det bara Mjällby som också tecknat längre kontrakt med unga spelare.
| AIK | 5 |
| Malmö FF | 5 |
| Varbergs BoIS | 4 |
| IK Sirius | 3 |
| IF Elfsborg | 3 |
| BK Häcken | 3 |
| Mjällby AIF | 3 |
| Hammarby IF | 2 |
| Djurgårdens IF | 1 |
| HelsingborgsIF | 1 |
| IFK Göteborg | 0 |
| IFK Norrköping | 0 |
| Kalmar FF | 0 |
| GIF Sundsvall | 0 |
| IFK Värnamo | 0 |
| Degerfors IF | 0 |
