Krönika: "västkustens Brommapojkarna"
Vart leder vägen för Varbergs BoIS framöver?
Astrit Selmani kändes så självklar.Gustaf Norlin kändes mer i hjärtat. Redan nu liksom? Det hade jag inte förväntat mig.
Självklart är det positivt och imponerande att Varbergs BoIS numer utvecklar unga spelare och kan sälja vidare, både till utlandet och storklubbarna i Allsvenskan. Och till skillnad från fjolårets tapp av t ex Robin Book och Nahom Girmai Netabay får man nu pengar för spelarna. Riktigt stora pengar dessutom, åtminstone i fallet Selmani.
Men då uppstår ju också frågan - vart går vägen nu? För ett lag som har en uttalad strategi att bara värva ungt och utvecklingsbart. Ett lag som inte säger sig ha råd att lägga pengar på höga löner till etablerade spelare utan istället vill satsa på att bygga sin organisation.
-Nu gäller det att någon av våra nya spelare kan göra en liknande resa som Gustaf eller Astrit säger Joakim Persson i Hallands Nyheter. Ja det vill ju till en sjuhelvetes "hitrate" om Varbergs BoIS ännu en gång ska kunna göra det omöjliga möjligt med sin armada av nyförvärv från Division 1 etc. Något mer etablerat kommer så klart att komma som Joakim Persson också är inne på - men frågan är om det räcker?
Det är en svår balansgång. Att utveckla och sälja spelare till andra klubbar bygger så klart föreningens ekonomi. Å andra sidan är ju skillnaden i pengar mellan att stanna kvar i Allsvenskan och att åka ner i Superettan enorm.
Så vad vill Varbergs Bois egentligen vara framöver? Egentligen finns väl svaret på frågan i klubbens uttalade målsättning om att vara ett elitlag men inte nödvändigtvis ett allsvenskt lag. Ett "västkustens Brommapojkarna" kanske? Ja det är väl i och för sig inte så illa i jämförelse med vad föreningen var för bara några år sedan.
"Presterar man hos oss finns goda möjligheter att ta nästa steg" säger Joakim Persson i HN. Plantskolan Varberg är konceptet som även framöver ska locka landets dolda talanger till BoIS.
Och just därför blev det så klart också omöjligt att stoppa en försäljning av Gustaf Norlin.