Legendar #7: Sören Börjesson
En entusiastisk inledning, stegrande mellanakt och så ett makalöst crescendo. Sören Börjessons karriär höll dramaturgiskt sätt lika hög nivå som valfri klassikerpjäs. Inte undra på att han liknades vid Shakespeare.
31 oktober 1985, Ullevi, 82 minuter in i matchen. 30 315 personer ömsom jublar, ömsom våndas. Glenn Hysén har precis reducerat till 2-3 i den första av två SM-finaler mellan ÖIS och IFK Göteborg. I ÖIS-lägren på läktaren började det att knorras om att sagan var slut för den här gången, om att verkligheten i form av dåtidens gigant IFK Göteborg var på väg ikapp. Trots en heroisk arbetsinsats under IFK:s briljanta första halvtimme och ÖIS efterföljande glimrande spel så gick det inte att komma ifrån det faktum att IFK var rättmätiga favoriter. Och nu närmade de sig.
Men så bröt Gunnar Samuelsson en blåvit passning. Bollen hamnade till vänster i IFK:s straffområde, vid ett par fötter som inkapslade en av de största portioner känsla och teknik vi ÖIS:are fått bevittna. Sören Börjesson såg en lucka, sköt och…
* * *
1972 slår ÖIS ”babytrio” igenom. Peter Dahlqvist, 16, Pär-Olof Ohlsson, 19, och Sören Börjesson, 16. Stundtals var det valpigt. Stundtals var det briljant. Även om Sören inte nådde sina högsta höjder än så syntes det för åskådarna redan då att han var en talang utöver det vanliga. Tekniken fanns där, finessen likaså, för att inte tala om blicken för spelet. Sören blev en offensiv injektion i ett för tiden defensivt lag och fick mycket förtroende tidigt, men de kollektiva resultaten uteblev.
ÖIS åkte jojo mellan serierna under 70-talet. Allsvenskan varvades med division 2 och tränarna byttes ut i takt med nederlagen. Agne Simonsson, Helge Börjesson, Sid Huntley, Lennart Wing, Jan Hallén och Nils Berghamn kom alla och satte sig på tränarbänken men fick lämna densamma innan de hunnit sitta in sig. Under denna röriga period var emellertid Sören Börjesson konstant och ständigt återkommande i startelvan oavsett vem som ledde laget.
För Sören kunde ju det mesta. På planen var han en mästare på allt som innefattade bollen. Han kunde finta, passa och skjuta men var framförallt oerhört skicklig på att bedöma när han skulle göra vad. Sören dikterade tempot likt en dirigent sin orkester. Fast vackrare. Efter en match 1974 mot Emmaboda sade tränare Huntley att ”England has Shakespeare, but Sweden has Sören Börjesson”. Det citatet säger egentligen allting. Att adjektiv som ”konstnär” och ”artist” ofta används i texterna om Sören är ingen överdrift utan en korrekt beskrivning.
Med åldern kom också erfarenheten, och med den växte ledaren fram. När 70- blev 80-tal var det nummer 9 som banade väg och klev fram när det behövdes. En delikat framspelning, en bollvinst eller en avgörande frispark med 35 sekunder kvar – Börjesson bidrog med allt.
1981 återvände ÖIS till Allsvenskan och lyckades äntligen etablera sig. Säsong för säsong växte sig laget starkare och 1985 skulle man visa sig stå på sin topp. Inte minst lagkapten Sören Börjesson. Under säsongen, då ÖIS slutade trea och kvalificerade sig för slutspel, visade Sören upp en vansinnig form och vann även skytteligan med sina tio mål på 20 matcher. I semifinalen besegrade man sedan Kalmar. Resten är, som det heter, historia.
* * *
… bollen seglade in i Thomas Wernerssons bortre gavel. Skruven runt Hysén hade precis lagom riktning och fart för att hitta en nätmaska och ge ÖIS 4-2. Resultatet stod sig matchen ut och i finalreturen spelade det då ingen roll att IFK vann med 3-2. ÖIS satt återigen på svensk fotbolls tron genom att vara mästare för första gången på över 70 år.
Och segerorganisatören hette Sören Börjesson. Efter långt över ett decennium i rödblå tjänst krönte Mäster Sören sin tid i ÖIS på det mest storslagna sätt möjligt. SM-guld, på hemmaplan, mot antagonisten, som underdog, som målskytt, som härförare. Att vinna är stort. Att vinna på det sättet är gigantiskt.
Lyftet av pokalen mot Göteborgs sky blev det sista Sören gjorde som spelare i ÖIS. Flyttlasset gick därefter till Stockholm och Djurgården för studier men är och förblir en oviktig parantes i den imponerande karriären. Sören är ÖIS, ÖIS är Sören, och 29 år efter de magiska kvällarna på Ullevi är äktenskapet intakt. Med en kärlek till ÖIS och sporten lika glödande som alltid har Sören utvecklats till en lika lojal och uppskattad ledare som spelare. Assisterande tränare, ungdomsledare och huvudtränare – Sören har testat på allt. Ibland mot sin egen vilja. Alltid för klubbens bästa.
Nu är han med på resan tillbaka. Närandes en dröm och strävan hos tusentals ÖIS:are efter att på nytt få lyfta pokalen och titulera sig bäst i Sverige. Som Sören Börjesson 1985, fast ändå inte. För någon annan som honom finns inte.
Sören Börjesson
Född: 1956-03-14.
Tid i ÖIS: 1972-1985, tränare och ledare i perioder sedan dess.
Prestationer/utmärkelser: Svensk mästare 1985, skytteligasegrare 1985, femfaldig A-landslagsman.
Källor: Från A till ÖIS, ÖIS.se
Sören och Glenn Hysén i Island med landslaget.
I all sin glans mot IFK Göteborg.
Mottar SM-bucklan av Lennart Johansson inför över 38 000 åskådare på Ullevi.
Bäst.
Stiligare än någonsin med ÖIS-kavaj och rödblå slips som huvudtränare 2006.
* * *
Tidigare legendarer:
#1: Sven Rydell
#2: Carl-Erik Holmberg
#3: Lennart Wing
#4: Rune Börjesson
#5: Agne Simonsson
#6: Örjan Persson
En stor del i vår nya design, vars avsikt är att lyfta fram och hylla ÖIS långa och stolta historia, är porträtten i vänstermenyn. Legendarerna, tio till antalet, är utvalda baserat på 1) tid och prestation i ÖIS, 2) åsikter från oss i redaktionen, samt 3) er läsares nomineringar. De kommer att avtäckas i kronologisk ordning veckovis på torsdagar klockan 13.
