Lundblad 2011: The clock on the wall says it's time
Idag börjar allsvenskan! Gustav Lundblad kommenterar.
Inför årets allsvenska talar alla Skåne, Rolle Nilsson, Alexander Gerndt och minnen från en episk duell vi aldrig glömmer. HIF mot Malmö FF – 2010 en toppduo i värsta La Liga-stil. Redan efter sex omgångar hade lagen parkerat på tabellens två översta platser, och under de 24 rundor som återstod var det inget annat lag som ens var i närheten av att få vara med och tävla om den finaste konfekten.
Nu slutade det som det gjorde, men jag är i alla fall tacksam över att fått vara med om all den stolthet, dramatik och känslosvall som allsvenskan 2010 bjöd på. Det har hänt väldigt få gånger i historien att Malmö FF och HIF slagits om guldet samtidigt, och det har definitivt aldrig tidigare hänt att man på det där La Liga-sättet krossat allt motstånd.
Resultatet av denna otroliga säsong är att vi nu inför säsongen 2011 alltså sitter med HIF som en av de tyngsta titelkandidaterna, och med Malmö FF som en annan. Den skånska topptvekampen tippas fortsätta ett tag till.
Passa på att gotta dig åt allt det här; att allsvenskan blivit allskånskan, att HIF har seriens kanske bästa backlinje, bästa anfall och en liten May Mahlangu som bara väntar på att få ta sig an leriga allsvenska mattor i vår. För få saker är särskilt beständiga i det allsvenska universumet.
Vid motsvarande tidpunkt förra året såg allting ut att vara på väg åt ett helt annat håll. Visst trodde vi i Nordvästskåne att HIF 2010 hade en bättre trupp än vad den nationella expertisen hävdade, men känslan var ändå att det var dags för en tid i skuggan efter Henrik Larsson-epokens stormande säsonger med försök på ligavinsten, cuptitel, magnifika derbyvinster och ett UEFA-cup-äventyr vi aldrig glömmer.
Det blev inte riktigt som vi befarade. Om HIF någonsin klev in i skuggan, så klev man i alla fall ut igen väldigt snabbt – starkare än någon gång under Sten-Inge Fredin-eran. Plötsligt var HIF ett pålitligt och jämnt LAG, som vann och vann och vann utan att behöva sticka emellan med typ 0-4 mot Enköping.
Och som ett annat exempel på hur fort det vi vet förändras kring den här serien: Hand upp, den som för ett år sedan hade någon större koll på Alexander Gerndt. För ett år sedan en nobody i Gefle – idag för många symbolen för topplaget HIF och en av Sveriges hetaste fotbollsspelare.
Vad vet vi om ett år som vi inte vet idag?
Om ett par månader kan både Gerndt och Rasmus Jönsson och kanske några till få sina löner betalda av någon helt annan klubb någon helt annanstans. Kanske hittar vi en ny Gerndt och en ny Jönsson som vi inte ens hört talas om idag – kanske gör vi det inte. Så njut av stunden och av HIF under den här våren. Ingen vet när vi får ett så här bra lag igen.
Och genom den passagen går vi in på att diskutera hur det egentligen kommer att gå i den här serien i år.
******
Som antytts ovan har HIF alltså ett mycket bra lag idag. Framför allt då offensivt med Gerndt, Jönsson och den eminente Erik Sundin, som bildar en hyperfarlig anfallstriangel.
Lite längre bak i banan har Marcus Lantz försvunnit, men här ersätter förra höstens bästa HIF:are May Mahlangu i startelvan – jag är inte orolig.
Bredden är riktigt fin på de flesta håll. På bänken kommer spelare som Daniel Andersson, Markus Holgersson, Hannu Patronen, Joseph Baffo, Erik Wahlstedt, Mattias Lindström, Rachid Bouaouzan, Simon Thern och Johan Eiswohld att sitta till att börja med. Få, om något, lag i allsvenskan kan hålla namn av den digniteten på en bänk.
Joel Ekstrand har också försvunnit, och här är det nog inte så mycket försvarsspel som fötter vi kommer att sakna. Ekstrand var en spelskicklig mittback, och bättre med boll än ersättaren Peter Larsson. Av den senares stabila spel på försäsongen får jag dock vibbar som säger att han är på väg tillbaka till storformen som han hade senast han spelade i allsvenskan, innan flytten till FCK 2008. Och med tanke på Ekstrands ganska svaga höstform i fjor, så skulle jag nog vilja säga att det defensivt rentav skett en förbättring av backlinjen – frågan är hur det blir med uppspelskvaliteten.
Summa summarum blir i alla fall: Hade jag fått en garanti för att HIF skulle spela med det här laget hela säsongen hade jag varit stensäker: HIF hade varit klar favorit till ligatiteln.
******
Men nu är det som det är med sommarens transferfönster, och därför känns Elfsborg som ett mer stabilt guldtips.
Det är femte året i rad jag tror att Elfsborg ska vinna allsvenskan, men hittills har inte firma Haglund/Svensson infriat förväntningarna. De senaste två åren har man dock haft problem med försvarsspelet, men nu ska Andreas Augustsson och Jon Jönsson bilda mittbackspar. Guldduon från 2006 är stabil, och jag tror att Elfsborg blir mycket svårforcerade här.
Mittfältet dignar ned av offensiv förmåga, men Elfsborg har inte direkt någon Alexander Gerndt längst fram. Vem ska göra målen?
IFK Göteborg är säkert revanschsugna i år, och får Tobias Hysén vara skadefri kan han göra 20 mål. Det finns mycket talang i laget, och får man ihop det någorlunda vettigt kommer man att vara med i toppstriden.
Hos Malmö FF finns en hel del frågor att ställa. Hur påverkar Rolle Nilssons sommarövergång till FC København? Och precis som för HIF så finns risken att tongivande spelare försvinner utomlands i sommar: Vilka blir kvar? Hur påverkar den usla ekonomiska situationen? Finns vilja och kraft för ännu ett 30 matcher långt guldrace?
Men man kommer säkert nog att vara med i toppregionerna ett bra tag –minns hur bra det här laget med exakt samma spelare var förra hösten.
Örebro är det många som talar om, och närkingarna har ett kompetent lag. Men hur klarar man skador på nyckelspelare? Och hur tacklar man det faktum att lagets fyra största stjärnor sitter på utgående kontrakt?
Häcken och Mjällby underskattas lite i år, kanske för att de heter Häcken och Mjällby. De förra har en stor portion offensiv gnista i laget, men försvarsspelet och jämnheten måste man få till bättre än i fjor. Mjällbys sköna lagbygge är om möjligt ännu starkare än i fjor med värvningarna av Jocke Lantz och Pavel Zavadil: Men även här måste frågan ställas: Vilka är kvar efter sommartransfern?
Ifjor nådde Trelleborg en plats på övre halvan för första gången sedan 1993. Det kan säkert upprepas igen – Tom Prahl är trots allt Tom Prahl. Och dessutom är ju Fredrik Jensen Fredrik Jensen.
Alvaro Santos, Razak Omotoyossi, Wanderson. Det stora frågetecknet hos Gais fram till för ett par dagar sedan var: Vem ska göra målen? I värvningarna av de två sistnämnda före detta skyttekungarna finns svar på den frågan. Och försvarsorganisation har man redan gott om. Det kan bli övre halvan för Gais.
Vart tar Nanne Kalmar i år? Jag tycker att det är mycket svårbedömt. Ingen lagdel känns jättehet, och någon toppstrid blir det knappast.
Det blir det nog inte heller för Stockholmsklubbarna AIK och Djurgården. De förra har den fantastiske Mohamed Bangura och hans landsman Teteh Bangura, men inte så mycket mer. De senare har ett par unga stjärnskott i Kasper Hämäläinen, Philip Hellqvist och Kennedy Igboananike som kan komma att utgöra stommen för ett riktigt bra lag snart. Men inte i år.
Syrianska har värvat smart och håller sig nog kvar. Ska bli intressant att se vad Peter Ijeh kan hitta på i allsvenskan 2011.
Gefle har levt på lånad tid ett tag, och det blir ett nytt tufft år i hockeystaden. Men Per Ohlsson har en stor förmåga att göra mycket av inget, och i Jakob Orlov verkar han ha hittat en ny forwardsstjärna.
Och jag tippar att Gefle klarar en kvalplats, för jag är mycket tveksam till hur ett långsamt eroderande Halmstad ska hitta rätt med den nya spanska satsningen. Pengar finns inte, och om något skär sig i mötet mellan det som brukar vara en av seriens mest hemvävda klubbar och det nya kontinentala: Vad ska man då luta sig mot?
IFK Norrköping har värvat en del namnkunnigt, men räcker det? Mittfältet ser inte bra ut och är backvärvningarna bra nog? Gunnar Heidar Thorvaldsson får gärna motbevisa mig, men jag är tveksam till hur bra ex-skyttekungen är efter några tråkiga säsonger utomlands.
******
Spekulationerna haglar (som synes), fåglarna kvittrar, solen skiner, det blir ljusare på morgon och kväll och varmare för varje dag. Våren är här, Allsvenskan 2011 är här, festen kan börja.
