Lundblad: Christensen rusade över planen och HIF rusade upp på allsvensk plats efter hans första mål på 72 matcher
Gustav Lundblad kommenterar HIF:s seger borta mot Öster.
Erik Hamrén sa en gång att "slutelvan" är minst lika viktig som startelvan.
Det visade sig vara korrekt idag. Per-Ola Ljung såg en första halvlek där HIF i princip blev utspelat, där det kunde stått 5-0 till Öster efter en dryg halvtimme. HIF-tränaren tog fram operationsverktygen och redan efter 35 minuter bytte han ut Max Svensson mot Monday Samuel och i halvtid ersatte Martin Christensen Viktor Ljung. Högerkantens båda spelare, som gång på gång sett sig förbipasserade av Östers vassa duo Mattias Pavic och Robin Östlind, byttes ut och slutelvan (nåja, även Alex Timossi Andersson kom in), arbetade hem tre poäng som om det var 2010 eller 2011 igen.
Det var en sådan match som kan definiera säsonger. Trots att det här unga och skadedrabbade HIF-laget definitivt inte är något färdigt bygge och trots att lagets bästa spelare, Peter Larsson, är borta flera veckor till och saknas ännu mer än vad man trott, ligger HIF nu tvåa i Superettan.
Att HIF såg ut som man gjorde före paus mot Norrby och Öster är naturligtvis inte godkänt. Men P-O Ljung har visat att han kan förändra en matchbild från tränarbänken och att han inte drar sig för att agera. Med det sagt så hade inga coachingrepp i världen räddat HIF från förlust om Öster i första halvlek varit lika effektiva som Oke Akpoveta.
Vad var det då som gick fel i första? Jag tycker att Andreas Landgren, som jämte kaptenen varit bäste HIF:are i år, gjorde en mycket slät figur, liksom mittfältskollegorna Edwin Gyimah och Max Svensson. För första gången i år öppnades ytan framför backlinjen upp sig ordentligt – det var som under stora delar av 2016 – och den nykomponerade försvarsfyran hade svårt att klara den situationen. Viktor Ljungs (andra starten sedan april-16) långa frånvaro avslöjades. Charlie Weberg (19 år idag, grattis!) och Carl Johansson (första starten sedan april-16) lämnades gång på gång ensamma mot motståndare och som sagt: Det var ineffektivitet, eller Matt Pyzdrowski och hans stolpar om man så vill, som gjorde att HIF alls hade möjlighet att komma in i den här matchen igen.
Men med Monday Samuel fick mittfältet lugn och rörlighet och sedan kom alltså Martin Christensen in och hade en av sina bra dagar.
Han har ju nämligen både bra och dåliga dagar, Christensen. Ibland fastnar han helt i sina försök till överstegsfinter och ibland är han den spelare som faktiskt slutade sexa i allsvenska assistligan 2014.
Idag klev han in och gav defensivt understöd till Andreas Landgren (högerback i andra), hittade ett bra offensivt samarbete med denne, och spelade varierat framåt. När Surprise och Adam Eriksson hade haft en av sina lyckade kombinationer till vänster (allsvensk klass på dessa) dök han upp mitt i straffområdet och avslutade från central position. Inte i mål – Christensen hade vid aldrig gjort något mål i seriespel för HIF – utan på Oke Akpoveta som själv petade in 1-1.
I det som nog så här långt varit hans bästa match för HIF, segerderbyt mot Malmö förra våren där han assisterade till Jordan Larssons 1-0, hade han dundrande skott i ribban. Närmare ett mål än så hade han inte kommit (vi räknar här alltså inte hans cupfullträff mot Gais).
Kanske kände han att det var dags idag, för han fortsätte att jaga den där nätkänningen. Med ett par minuter kvar klev han in i banan och sköt han ett pressat utåtskruvat skott. En bit utanför.
När vi så smått ändå hade börjat acceptera att han och HIF skulle få åka hem till Skåne med en poäng (ändå helt OK) stod han där utanför straffområdet, såg hur bollen efter Adam Erikssons hörna studsade fram och tillbaka i boxen som en flipperkula, och till slut så damp den ned framför honom (precis som den gjorde framför Mattias Lindström i premiären mot BP 2010).
Martin Christensen klev fram, laddade och sköt och smällde in sitt första mål i ligaspel på tre år. En 72 matcher lång måltorka var över. Själv rusade han just 72 meter, rakt över planen, mot de firande bortasupportrarna som han precis skänkt en perfekt kväll.
Och deras HIF rusade samtidigt upp på allsvensk plats. Pyzdrowski och han stolpar, P-O Ljungs snabba agerande och Martin Christensens skott – tillsammans har de sett till att den här säsongen nu är igång på allvar.
