Lundblad: Dahlbergs comeback hoppet inför slutspurten
Allt Sundsvallsmomentum har tagit slut. HIF tillbaka långt nere i de egna skorna. Men Mikael Dahlbergs comeback tände ett hopp inför allsvenska slutspurten.
Så sitter man här igen, på Olympia, när alla har gått hem efter ännu en hedersam förlust.
2-3 mot Gefle, 0-1 mot Kalmar, 1-2 mot IFK Norrköping och så 0-1 idag mot Hammarby. Det var HIF:s fjärde uddamålsförlust på de senaste fem hemmamatcherna. Den fjärde uddamålsförlusten trots en väl genomförd match utanför straffområdena.
Och det var den nionde förlusten på tio matcher. Om vi hade en känsla av att allt hade vänt efter Anton Wedes lyckträff mot Sundsvall förra veckan (efter en spelmässig insats av HIF som faktiskt var klart sämre än dagens), och om vi hade en känsla av att momentum från den matchen fortfarande fanns kvar efter den ”programenliga” förlusten i Malmö, så är vi tillbaka på ruta ett nu. Eller kanske snarare ruta noll.
En sjättedel av allsvenskan återstår. Kvalet jagar allt närmare med allt sitt nervrys, novembergrå betong och nedflyttningsångest. Imorgon tar GIF Sundsvall, räddningsplankan som visat nästan samma svaga form som HIF, emot ett just nu nästan lika formsvagt Jönköping Södra på Norrporten Arena.
Seger där för medelpadingarna och vi skriver sex poängs marginal mellan HIF och fast mark inför de sista fem matcherna.
HIF hade inte behövt vara i det här läget efter idag. Den tur HIF och Anton Wede hade med sig mot Sundsvall var med Hammarby idag. Jag skulle bedöma att HIF vinner dagens match ungefär 6 gånger av 10, med tanke på de chanser som man faktiskt skapade.
HIF, som bara hållit nollan en gång i årets allsvenska, stod för en av säsongens bästa defensiva insatser. Monday Samuel och Johan Mårtensson tätade ihop framför egen backlinje. Adam Eriksson, Frederik Helstrup Jensen, Peter Larsson och Andreas Landgren stod rätt och städade bort det mesta Hammarby hade att komma med. I 82 minuter.
Sedan kom den där olyckliga rensningen av Helstrup, Linus Hallenius som inte fick iväg bollen från egen planhalva och Johan Persson fick läget att måtta inlägg mot straffområdet. Andreas Landgren nickade in bollen framför eget mål och Romulo hittade luckan mellan en sen Helstrup och en stillastående Peter Larsson. 0-1. HIF långt nere i kvalträsk, långt nere i sina egna skor.
Och man skapade ju verkligen chanser för att avgöra den här matchen. Med Jesper Lange och Hallenius på topp framför ett defensivt inriktat mittfält hände inte mycket, men efter Mikael Dahlbergs entré skapade HIF faktiskt en hel del:
- Dahlbergs skott som tvingade Kristinsson till en bra räddning.
- Dahlbergs andra avslut som gick precis utanför.
- Adam Erikssons frispark.
- Matthew Rusikes tunga avslut precis efter att han kommit in.
- Rusikes friläge.
- Dahlbergs nickläge som bara stoppades av Kristinssons reflexer.
Dahlberg, trea i interna skytteligan trots att han inte ens spelat 400 minuter av årets allsvenska, lyckades ta emot och låsa fast bollar och leverera dem vidare, etablera tryck och bollinnehav på sista tredjedelen. Dessutom adderade han beslutssamhet runt Hammarbys mål.
Men det blev en ny hedersam förlust. Och därmed känns det som att det positiva momentum som följde med det sena avgörandet mot Sundsvall är borta. När spelarna sjönk ihop på Olympias gräsmatta efter slutsignalen var känslan att läget var detsamma som efter de åtta raka förlusterna som var formraden inför Sundsvallsmatchen.
Nu har man sexton dagar på sig att ladda om innan det är dags att gästa svåra Borås Arena och Elfsborg efter VM-kvaluppehållet.
Då hoppas jag att Mikael Dahlberg är redo för att åter spela en fotbollsmatch från start.
Hans inhopp var nära att bärga hem tre poäng idag. Och till slut kan det bli Dahlberg som rycker upp det här gänget ur skorna och räddar kvar HIF i allsvenskan
