Lundblad: Henrik Larsson - en av tidernas största HIF:are
Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle sluta så här. Aldrig.
Han kom in efter två stormiga Roar Hansen-år. Efter att mot alla odds ha räddat kvar de senaste årens tio mest bottentippade nykomling i allsvenskan. Henrik Larsson skulle ställa allting till rätta, sanera ekonomin, stabilisera HIF och lämna över ett lag som återigen kunde tävla om de högsta positionerna i serietabellen.
I vissa lägen under hans tränarperiod trodde jag till och med att han skulle kunna åstadkomma ännu större saker. Jag fick samma känsla som jag fått så många gånger under hans spelarkarriär i HIF (och landslaget).
Efter segern mot IFK Norrköping i april 2015 och efter segern mot Malmö FF i maj i år kändes det som att Henke Larssons HIF skulle kunna bli ett lag för toppstriden.
Istället slutade det så här. Med ett pressmeddelande 75 timmar efter att HIF åkt ur allsvenskan. Henrik Larsson lämnar HIF. I en sista (?) insats för klubben han gjort så mycket för, avstår han sin kontraktsenliga lön under det kommande ekonomiska hundåret 2017.
Någonstans på vägen blev det fel. Hur det kunde gå så här, kommer vi att diskutera länge. Var det den mentala coachningen som falerade? Det taktiska kunnandet? De dubbla rollerna – som manager, med både tränar- och sportchefsansvar? Ville Henrik Larsson helt enkelt för mycket med laget i hans hjärta?
Någonstans nådde Henrik Larsson vägs ände som manager i HIF. Troligen någonstans där det inte hade räckt med seger i söndags för att räta upp skutan ordentligt. Någon med bättre insyn i omklädningsrummet kommer säkert att kunna peka tydligare på vad som hände vad det lider.
Blir det Peter Gerhardsson som ges chansen att ta upp HIF i allsvenskan igen? P-O Ljung? Pelle Ohlsson eller Conny Karlsson? Något annat namn som vi inte alls kan se komma i denna stund? Det får vi också veta snart.
Vi kan i alla fall konstatera att det är tvära kast i den här branschen. Inför den här säsongen var det många proffstyckare som hävdade att Henrik Larsson inte skulle fullfölja sitt kontrakt som HIF-tränare, att han skulle kliva av redan under 2016. För att bli förbundskapten efter Erik Hamrén.
Så blev det inte. Det hela slutade på ett sätt som kändes helt otänkbart för ett par månader sedan. Helt ofattbart fortfarande.
Kanske vänder Henkes tränarkarriär uppåt igen någon gång. Kanske kommer han en dag tillbaka till klubben i hans hjärta.
Oavsett vilket är det inte för de här två åren som vi kommer att minnas en av de största HIF-profilerna i historien. Henrik Larsson är för evigt inskriven i HIF och Helsingborgs historia som en av de bästa spelarna som någonsin representerat klubben, en av de största spelarna som någonsin fötts i Sundets pärla – i bägge avseenden konkurrerar han bara med Kalle Svensson.
Minnena av återkomsten till allsvenskan 1992, samarbetet med Mats Magnusson som avslutade 24 års ökenvandring, är för evigt inpräntade i klubben och staden. Liksom eftermiddagen när han kom hem från Barcelona 14 år senare. Avgörandena i derbyna 2008 och 2009. Cuptiteln 2006 och hur han ledde HIF i UEFA-cupäventyret 2007.
Vår generations störste fotbollsspelare är Henrik Larsson. En av tidernas främsta HIF:are.
Årets tränardebacle ändrar ingenting av det.