Lundblad: HUR kan detta hända gång på gång?
Gustav Lundblad kommenterar HIF:s serie cupfiaskon.
HUR kan det hända gång på gång?
Augustikväll. Helsingborgsderby mot Eskilsminne. Ett HIF som stormar fram i superettan åker ur cupen på Harlyckan.
2018? Nej, 2021. Det är knappt man tror att man skriver det, men det hände igen.
För andra gången på fyra år åkte HIF ur cupen mot Eskilsminne. För tredje gången på fyra år är inte HIF bland Sveriges 32 bästa cuplag. Man missar att kvalificera sig för cupens gruppspel.
2018 och 2019 skickade Per-Ola Ljung och Henrik Larsson ut nio respektive tio reserver när HIF föll mot Eskilsminne respektive Oskarshamn i den här andra omgången av Svenska cupen.
I år ville Jörgen Lennartsson verkligen inte se ett fiasko och gjorde bara fem ändringar i startelvan. När spelet inte fungerade fullt ut före paus kastade han omedelbart in Wilhelm Loeper och Adam Kaied. Men inte ens det räckte för att besegra det blågula motståndarlaget, som nu åkt ner i division 2.
Ett lag bestående av heltidsproffs förlorade mot ett gäng före detta HIF-ungdomar och en gammal SM-guldhjälte (Marcus Nilsson). En motståndare som för en vecka sedan föll mot bröderna Getachews gamla klubb Husqvarna och som för två veckor sedan spelade seriematch mot Höganäs BK på gamla Lerbergets IP.
När det ser ut så här är laguttagningen ointressant. Det hade inte gått bättre eller sämre om Jörgen Lennartsson gjort en eller elva ändringar i sin startelva. HIF fick, trots en blek första halvlek, en billig 2-1-ledning efter att Eskilsminne åkt på en demoraliserande vändning och målvaktstavla. HIF radade upp chanser att göra 3-1, men superettans mest effektiva offensiv hade inte fokus nog för att förvalta lägena.
Istället stod man och sov på fasta situationer, tappade boll på egen planhalva och bjöd in en motståndare som så klart var taggad till tänderna. Eskilsminne gavs chansen att vända på det här av HIF. Och tog den.
När Getachew x2 och Emil Åberg sett till att sätta Eskilsminne i 3-2-ledning hade HIF ingenting att komma med. Laget som mosade Akropolis i lördags, som körde över BoIS i derbyt, kom inte till ett enda avslut under de sista tjugo minuterna i ett måls underläge mot en division 2-motståndare.
HIF grävde med försvarsslarvet i mitten på andra halvlek en grop åt sig själva och sedan sjönk de allt djupare ned i den. Man hade alla verktyg för att ta sig ur gropen, men var paralyserat och förmådde inte använda dem. På topp stod Rasmus Karjalainen, Anthony van den Hurk och Assad Al Hamlawi och tittade på, såg hur deras kollegor längre bak i banan knappt kunde få bollen över mittlinjen när det skulle forceras för kvittering.
HIF blev förnedrat i svenska cupen och frågan som blinkar i röda stora bokstäver är: HUR kunde detta hända igen? VARFÖR sker detta gång på gång?
Titta på de här resultaten. Detta är HIF:s senaste matcher i den aktuella turneringen:
2018: Eskilsminne (division 1, b) 0-1
2019: Oskarshamn (division 1, b) 1-2
2020: Halmia (division 2, b) 3-0
2021: Gauthiod (division 2, b) 1-1
2021: Dalkurd (division 1, h) 1-2
2021: Häcken (allsvenskan, b) 1-1
2021: Eskilsminne (division 2, b) 2-3
Vi ser, utöver krysset mot Häcken, sex möten med lag från lägre divisioner. Facit: En vinst, en oavgjord och fyra förluster.
Det är ett hemskt facit. Att HIF förlorade mot Oskarshamn 2019 med en ren U-uppställning var inte orimligt, men i övrigt har HIF genomgående underpresterat mot motståndare som med alla sätt att mäta ska vara klasser sämre. Enstaka minor kan man gå på, men det här är ett mönster.
Svenska cupens gruppspel spelas nästa vårvinter utan HIF. I bästa fall kan vårens cupspel innebära en titel och Europaspel, i sämsta fall träningsmatcher med tävlingsnerv. Cuppgruppspelet ger åtminstone alltid ruggiga februari- och marsveckor en guldkant i väntan på seriepremiären. Nu får HIF-anhängarna inte vara med om något sådant 2022.
Istället behöver klubben gå till botten med det här. HIF måste göra sitt yttersta för att bryta det destruktiva mönstret. Vi ska inte behöva uppleva nya cupfiaskon år efter år.
