Lundblad: It's coming home – till Olympia
Idag kommer fotbollen hem. Till Helsingborg, det vill säga.
Det har gått 617 dagar sedan HIF senast spelade inför publik– de åtta tappra som var på plats åt gången under vårens matcher får ursäkta här.
Då, den 2 november 2019, var det sista omgången av allsvenskan. Det blev visserligen förlust, 1-2 mot Elfsborg, men den matchen var ändå så mycket bättre än allt vi sett sedan dess.
Sedan den matchen har HIF spelat 38 seriematcher. Facit: 8 vinster, 14 oavgjorda, 16 förluster.
Inför Olympias tomma läktare: 19 matcher: 5 segrar, 6 oavgjorda, 8 förluster.
När coronaviruset tömde läktarna tömdes fotbollen som vi känner den på innehåll. Reglerna var desamma, spelet kunde på ytan påminna om hur det var innan, men tittade man närmare så såg man att coronafotbollen var ett skal, ett hologram av vad som varit. Det som hände hände, men det kändes inte som att det var på riktigt.
Något fattades. Energin, känslorna, glädjen och sorgen som publiken på en fotbollsmatch bidrar med, fanns inte där.
Det har inte minst varit tydligt under sommarens EM, då kontrasten mot det som var under året före varit så skarp. Man hade nästan glömt hur det kunde vara, hur fotbollen ska vara.
Känslan är att HIF var bland de som drabbades hårdast av coronafotbollen. Di röe fick kliva av allsvenskan med en poängs marginal förra året och jag tror inte att det hänt under ”normala omständigheter”.
Tre hemmasegrar på en hel allsvensk säsong. Tama, tandlösa, insatser i de avgörande hemmamatcherna mot IFK Göteborg och Falkenberg. En växel saknades och visst har det känts så även under vårsäsongen i år.
Idag gästar Akropolis Olympia inför 3000 åskådare. Nu finns chansen att börja om, att få en nystart. Fotbollen kommer hem till Olympia. Låt oss åter få se ett HIF som glöder och pulserar. Ett HIF som får oss att glömma de 617 dagar som varit.
