Lundblad: Augusti-klass
Gustav Lundblad kommenterar HIF-IFK Norrköping 0-0.
Söndagen den 20 augusti 1995 såg jag min första match på Olympia. HIF-IFK Norrköping. 0-0. Jag tror inte att det var en särskilt bra match.
Det är nästan 18 år sedan och det har hänt en del sedan dess, men vissa saker består. Augusti är en sådan sak. År efter år, som till exempel 1997, 2000, 2005, 2008, 2009, 2010 och 2012 har guldchanser minskat eller försvunnit den här månaden och i år har vi fått se en fempoängsledning i allsvenskan förminskas till något annat och mer osäkert.
Jag har under åren sett ett ganska stort antal sämre (ja, faktiskt) HIF-insatser än den beiga och halvdana vi fick bevittna i eftermiddags - men nej, det var rätt kasst idag. För att tala klarspråk: Augusti-klass.
Är man skrockfull kan man ju tro att det hela beror på vilken månad almanackan visar. Här tänkte jag att vi skippa den förklaringen till varför det går som det går för HIF just nu. Vad är egentligen den stora skillnaden mellan dagens HIF och det HIF som krossade allt allsvenskt motstånd för tre månader sen?
Det mest uppenbara svaret på frågan är Alejandro Bedoya och May Mahlangu. Den ene lämnade klubben och den andre stannade kvar men gick sönder. Två av seriens bollskickligaste och hårdast arbetande spelare medverkar inte i dagens HIF och det märks så klart.
Men det som fått problemen att bli stora de senaste veckorna är, som Roar Hansen också var inne på efter matchen, bristen på kontinuitet. Walid Atta har potential att vara en innermittfältsspelare värdig ett topplag. Arnór Smárason har potential att vara en av seriens bästa släpande forwards. Men i match efter match på slutet har Roar Hansen tvingats göra ändringar i sin elva. Idag var David Accam avstängd och ett par timmar innan match tvingades Loret Sadiku lämna återbud av familjeskäl. Och då fick Atta spela mittback, Smárason på mittfältet.
I matchen innan det var det Atta som var avstängd. Smárason vikarie. Mot Halmstad var Christoffer Andersson avstängd. Mot Öster Matte Lindström. Mot Göteborg Peter Larsson. Hela sommaren har Roar Hansen tvingats till justering efter justering i sin elva och stabilitet och kontinuitet har helt enkelt blivit lidande.
HIF behöver nu ett par matcher i rad med samma lag. Framför allt på de centrala nyckelpositionerna. Ett klart anfallspar (rimligen Smárason-Simovic) behöver få tid att spela in sig inför seriens slutspurt. Walid Atta och Ardian Gashi är den enda rimliga lösningen centralt. Och längst bak: Peter Larsson och Loret Sadiku.
Alltså: Nog nu med skador! Nog med avstängningar!
******
Ardian Gashi var dessutom inne på att en viktig skillnad mot vårens formperiod är att dagens HIF helt enkelt inte gör det grundläggande jobbet när man möter motgångar under matcherna. Man blir för ivriga, slutar följa Roar Hansens spelidé och börja spela utan tanke och utan det tålmodiga och fantasirika passningsspel som var så framgångsrikt i våras.
Och på så sätt kan man väl också säga att maj månads 5-0 mot Häcken och den övertygande segern mot Elfsborg nästan blivit en black om foten?
******
Gustav Jarl såg mycket intressant ut i sitt inhopp och hann med att skapa en möjlighet genom en bra löpning med boll. Just den typen av löpningar med boll som var så sällsynta idag utan Accam och May.
******
Daniel Nordmark gjorde på nytt en slät figur i sitt längsta inhopp i år och han känns inte som ett alternativ till platsen bredvid Gashi. Och på kanterna är konkurrensen nu benhård med åtminstone fyra spelare som ligger framför honom i kön – plus Gustav Jarl. Alltså: Tyvärr inga roliga utsikter för Nordmark inför hösten.
******
Efter en fin HIF-start tog ju Norrköping över totalt på mitten och man var helt enkelt snäppet vassare på väldigt många delar av planen idag (lyckligtvis inte i straffområdet, där bägge lagen var lika kalla). En mycket bidragande anledning: Andreas Johansson. Den vikarierande Peking-kaptenen var överallt på mitten och tränare Janne Andersson passade på att hylla ordentligt efteråt:
- Som fotbollstränare får man inte ha favoriter, men jag har en: Andreas Johansson. Han är makalöst bra. Han personifierar vår insats idag med sin sätt att vara som ledartyp och kapten.
******
Enligt Roar Hansen var bara tre spelare (Krafth, Smárason och Sadiku) godkända mot Djurgården. Er snälle krönikör var inte lika benhård men idag måste det sägas var det väldigt många som spelade under godkänt-gränsen. Kul då att det åtminstone fungerade bra längst bak: Pär Hansson, Walid Atta och Peter Larsson levererade. Tack för det.
******
Efter ett par lovande insatser och en bra inledning idag ”försvann” Arnór Smárason helt och han såg mycket vilsen ut i mittfältskriget i den andra halvleken. Vad hände där egentligen? Inte ens den tidigare så tydliga bollskickligheten var kvar på slutet idag.
******
Ema Boateng? Ännu en som inte fick spela på sin ordinarie position idag och i andra halvlek var han direkt blek. Men vill man vara positiv kan man ta fasta på inledningen då han hittade ett bra samarbete med Simovic och han uppträder ofta spelintelligent och väldigt moget för sin ålder (född 1994).
******
Söndagen den 11 augusti 2013. Precis som matchen för 18 år sedan var det här var inte heller en särskilt bra match (publiksiffran var dessutom sämre idag - 9157 vs 10365). Men HIF är fortfarande herre på täppan i den här serien. Det får man inte glömma.
