Lundblad: Pär Hanssons insats 2011 var unik
Pär Hanssons insats under SM-guldåret 2011 är nästan unik. Jag tror det i alla fall. Att en målvakt spelar en så pass stor roll för en ligatitel är ytterst ovanligt i fotbollsvärlden.
Det blev May Mahlangu som utsågs till Årets bästa allsvenska spelare den gången. Det är möjligt att det inte var fel – May var enorm under sommaren och hösten – men den mest värdefulla spelaren för detta klassiska HIF-lag var Pär Hansson. I nordvästra Skåne betydde detta mer och det var lagkapten Hansson som vid säsongens slut fick utmärkelsen Årets HIF:are.
När det hemskt tråkiga beskedet nu kommer, att Pär Hansson tvingas avsluta sin fotbollskarriär, är det alla de där räddningarna under guldåret som jag minns starkast.
Läsaren minns kanske hur det var under våren 2011. HIF ledde allsvenskan, men spelet hackade (med den tidens mått), det var ”krismöte” i spelartruppen och det var egentligen först från och med 7-3-segern mot Trelleborg i juni som det ostoppbara HIF-tåget ångade igång på allvar. Med mittfältsduon May-Gashi och med Rasmus Jönsson, Alexander Gerndt, Erik Sundin, Christoffer Andersson och Rachid Bouaouzan i full offensiv form.
Före det var det i stor utsträckning Pär Hansson som såg till att HIF kunde ta sju segrar, fyra oavgjorda och bara en förlust på de inledande tolv matcherna.
I premiären borta mot Mjällby (1-0) stod han för flera avgörande räddningar när HIF var i spelmässigt underläge och fick kontra in matchens enda mål.
I den tredje omgången borta mot Göteborg (2-1) låg HIF länge under med 1-0 och i det skedet av matchen gjorde Hansson en ”omöjlig” räddning på Elmar Bjarnasons nick, samt en vass benparad på ett Tobias Hysén-friläge. Vid ställningen 1-1 gjorde han en ny, svår, räddning på en nick i fritt läge i straffområdet. Det var en av hela 2010-talets främsta individuella HIF-insatser. Du kan se alla tre räddningarna i youtube-klippet här:
Våren 2011 fortsatte i samma stil. I den ”omöjliga” bortamatchen mot Örebro, där HIF hade förlorat sju gånger i rad, stod Hansson i underläge 0-1 för en ny svår räddning. Sedan kunde Mahlangu kvittera och HIF fick med sig en tung poäng.
I hemmamatchen mot Kalmar i den åttonde omgången stod Hansson för karriärens kanske mest kvalificerade räddning. HIF kom till spel med bara en seger på de fyra senaste matcherna och hade en skör 1-0-ledning när Kalmars Mathias Johansson vann en nickduell sex-sju meter från mål i den 89:e minuten. Bollen seglade rakt emot krysset, men på något sätt hann Pär Hansson dit och stoppade ett redan intecknat mål från att bli verklighet. Tre poäng var säkrade. Se räddningen i detta youtube-klipp:
När Rasmus Jönsson, Peter Larsson, Marcus Nilsson och Alexander Gerndt alla lämnade under sommarens transferfönster var många oroliga för att HIF skulle ha ”sålt guldet”. Spelare som tidigare fått begränsat med tid på planen, som Erik Wahlstedt, Joseph Baffo, Hannu Patronen och Simon Thern, samt nya spelare som Thomas Sørum, Alvaro Santos och Erlend Hanstveit, blev nu startmän. Ännu större ansvar föll på de bärande spelarna som var kvar. I den historiskt svåra bortamatchen mot Häcken, där HIF inte vunnit sedan 1994, stoppade Hansson ett Waris Majeed-friläge i den första halvleken vid underläge 1-0. HIF var kvar i matchen och fick med sig en poäng via en Mattias Lindström-nick.
Borta mot Gais den 25 september: Den dag som Pär Hansson när karriären nu summeras väljer ut som sin höjdpunkt. HIF ledde med 2-1 i den andra halvleken när Wanderson sköt ett hårt skott mot krysset. Hansson kom på något sätt dit med en hand och istället för 2-2 kunde Rachid Bouaouzan fastställa slutresultatet till 3-1. Se den räddningen här:
Senare på eftermiddagen, när HIF-spelarna var i en buss på E6 söderut, säkrades SM-titeln tack vare AIK:s poängtapp i Malmö.
Det är i dagens intervju med HIF.se som Pär Hansson väljer ut hemkomsten till Olympia den dagen och firandet på Terrasstrapporna när serien avslutades en månad senare, som sina bästa minnen från karriären. Då, den 23 oktober, fick han som lagkapten lyfta Lennart Johanssons pokal.
SM-guldåret 2011 var kantat med massor av viktiga Pär Hansson-räddningar, genom hela säsongen. Och då har vi inte ens nämnt hans libero-spel med fötterna, en ingrediens i HIF-receptet som var så viktigt för att laget skulle kunna andas med bollen och kontrollera matcherna med ett fint passningsspel.
Utöver de avgörande räddningarna var Hansson jämn och misstagen var få. På hela säsongen fick han bara underkänt betyg i två matcher på HIF E-zine. Endast Rasmus Jönsson hade högre betygsnitt.
Hansson fortsatte att prestera på en hög nivå under större delen av sin tid i HIF. 2012 fick han åka till Ukraina som en del av Sveriges EM-trupp. Han fick slutligen en välförtjänt chans att spela utomlands när han gick till Feyenoord efter säsongen 2015.
När sedan HIF var långt nere i källaren, valde han att komma hem. Sommaren 2017 var Pär Hansson tillbaka i Sundets pärla – i superettan. Jag minns att det hela kändes smått surrealistiskt. Att en sådan meriterad spelare återvände trots att HIF spelade i superettan. Då visste vi ju inte att han sommaren efter skulle följas av Andreas Granqvist, Rasmus Jönsson och Markus Holgersson.
Att föra HIF tillbaka till allsvenskan blev hans sista insats i spelarkarriären. Han gjorde en fin säsong 2018, stabilt stående bakom ett för det mesta stabilt försvar. I HIF E-zines betygsättning fick han godkänt betyg eller högre i varje match under sitt sista år som HIF-målvakt.
Pär Hansson fick aldrig spela allsvenskt med HIF igen. Det känns så klart vemodigt.
Men med vetskapen om att den där lömska nackskadan mot Frej i september 2018 kunde givit honom betydligt mer allvarliga men, för livet, känns det inte så viktigt just nu. Pär Hansson avslutar karriären men har varit med om så mycket och nu har han ett helt liv utanför fotbollsmålet framför sig.
Och han kan för alltid se tillbaka på 2011 och alla de räddningar som gjorde att HIF till slut fick stå där på Terrasstrapporna och fira SM-guldet.
