Lundblad: Sjätte raka segern för serieledarna
Gustav Lundblad kommenterar 2-1 mot Elfsborg.
HIF vann sin sjätte raka allsvenska seger mot IF Elfsborg och det är faktiskt en exceptionellt lång svit. Guldåret 2011 tog HIF som mest fem raka – mot IFK Göteborg, Syrianska, Halmstad, Trelleborg och Örebro i augusti. Supervåren 2010 blev det också fem raka som mest – mot Elfsborg, Åtvidaberg, Malmö FF, Mjällby och AIK. Senast HIF tog så här många raka segrar i allsvenskan var faktiskt sommaren 2008 (sju stycken).
Och jag tror faktiskt inte att HIF:s spelat sådan här anfallsfotboll sedan den säsongen, då Bosse Nilssons hyperoffensiva fotboll bringade såväl storartade triumfer som defensiva genomklappningar. Skillnaden mellan det laget och dagens är att 2013 års Roar Hansen-HIF är nästan lika kompakt bakåt som Conny Karlssons titelskördande version.
Och när vi analyserar den framgångsvåg som HIF just nu upplever så får vi börja i samma ända som när vi analyserar Connys 2010- och 2011-lag: På mittfältet. I grovjobbet såväl framåt som bakåt i banan.
Ardian Gashi och May Mahlangu har funnit samma form som 2011 och på kanten är Mattias Lindström i samma slag som våren 2010. David Accam såg först ut som en ren offensivspelare, men har visat stor arbetskapacitet även bakåt på sin vänsterkant och bidrar i allra högsta grad till HIF:s kollektiva försvarsspel.
För att få en chans i kampen om mittens rike flyttade Jörgen Lennartsson idag ner Victor Claesson i en släpande anfallsroll som understöd till Anders Svensson och Henning Hauger och i en halvlek höll Elfsborg hyfsat jämna steg med HIF centralt i banan.
- Vi pratade i halvlek i omklädningsrummet. Tränaren sa till oss att de spelade med tre mittfältare och vi flyttade ner en av våra forwards för att hjälpa till så att vi fick tre mot tre centralt och det fungerade exakt som vi ville, säger May Mahlangu.
Ja, det fungerade exakt så. För HIF körde fullständigt över Elfsborg i den andra halvleken. Ardian Gashi dikterade tempot och May Mahlangu studsade från hörnflagga till hörnflagga, ständigt löpandes över hela banan. Alejandro Bedoya kombinerade måljakt med ett hästjobb i defensiven (och blev så trött att han råkade ta ett ödesdigert gult kort…). Mattias Lindström gick av men ersattes av en annan tvåvägsarbetare, Christoffer Andersson.
I derbyt mot Malmö FF lär bägge veteranerna spela, på varsin kant på mittfältet - i och med Bedoyas avstängning. HIF får därmed ett mittfält där alla fyra beståndsdelar kommer att springa från Swedbank Stadion till brofästet och tillbaka under 90 minuter. Det kommer att räcka väldigt långt. Längst fram lär David Accam med återfunnen målform starta och Robin Simovic kommer att spela sitt livs viktigaste match hittills när han ska visa Malmö FF att det var en blunder av historiska mått att rata honom.
Längst bak gjorde Pär Hansson en sån där Pär Hansson-match idag och i backlinjen har Emil Krafth och Erlend Hanstveit blivit den typ av ytterbackar som Roar Hansen vill ha i sina lag. Framför allt Krafth har genomgått en förvandling de senaste veckorna och framstår redan, vid 18 års ålder, som en av Sveriges bästa högerbackar. Peter Larsson svajade lite stundtals idag, men är normalt sett en klippa, och bredvid honom stod Loret Sadiku för en ny stormatch.
Summan av allt detta? Mest att jag har en mycket stark känsla av att HIF tar sjunde raka segern nästa torsdag. Och därmed första ”sportsliga” trepoängaren i Malmö sedan just 2008 (2011 blev man ju tilldelade segern efter läktarattacken på Pär Hansson).
Det finns dock frågetecken även kring detta HIF: Finns Walid Atta med i truppen till derbyt? Efter meningsskiljaktigheter med Roar Hansen på träning i veckan satt han inte ens på bänken idag, men Roar sa efter matchen att han kommer att vara tillbaka till derbyt.
- Vi hade ett individuellt samtal och beslutat det (att han inte skulle spela mot Elfsborg). Jag tyckte att han skulle få lite lugn och ro, berättade Roar.
Situationen med en bänkad Atta, i friskt tillstånd kanske seriens bästa mittback, och en mer sällan skadad och storspelande Loret Sadiku som ordinarie tillsammans med "försvarspappan" Peter Larsson, är en klurig nöt att knäcka för Roar Hansen. Det ska bli intressant om och hur han håller alla inblandade nöjda framöver.
******
HIF leder allsvenskan, två poäng före IFK Göteborg och hela sex poäng före Malmö FF, Elfsborg och Mjällby. Det börjar onekligen lukta lite 2010 eller 2011 även i detta avseende.
- Just nu är vi Sveriges bästa lag, konstaterade Mattias Lindström.
- HIF är det bästa lag vi spelat mot i år, sa Jörgen Lennartsson och då ska man tänka på att Elfsborg även mött Göteborg (0-0 i omgång 3 på Borås Arena).
Anders Svensson komplicerade dock det hela lite och ville inte lika oreserverat utnämna HIF till den svåraste motståndaren man mött i år. Han berömde HIF:s offensiv, men la till:
- Göteborg är också bra, men på ett annat sätt. De är väldigt starka defensivt.
******
Derbyt i all ära – men nog börjar man redan nu snegla mot den 8 juli? HIF-IFK Göteborg i förmodad seriefinal mitt i högsommaren.
******
Är ni med på vad jag menar om jag säger att den matchen mycket väl kan komma att bli det andra av hela fyra möten mot IFK Göteborg under 2013?
******
Sex matcher. 20 mål. 3 insläppta. Mattias Lindström etta i poängligan. David Accam delad fyra. Alejandro Bedoya och Robin Simovic delade sexor. Det har, så att säga, funnits värre tider att vara HIF:are.
******
Dock hade man ju gärna sett det här gänget testas i Europa också…
******
Läser att Conny Karlssons Brage förlorat fem raka matcher och det gör lite ont i hjärtat.
******
Samtidigt som mittfältet hjälper till bakåt bidrar man i pressen till bollvinster högt upp i banan och bägge målen kom till efter just sådana. Innan 1-0 snodde Robin Simovic bollen av Johan Larsson vid kortlinjen och innan 2-1 var det Accam som krigade till sig bollen.
******
29 maj 2013. Klockan 1905. Malmö FF-HIF.
