Lundblad: Uppfriskande kväll, och Rachid pratade om lagkänslan
Gustav Lundblad kommenterar matchen mot Gefle och samtalar med Rachid Bouaouzan om lagkänslan i HIF.
Gruppen. Inom svensk fotboll ett ord som nästan blivit negativt laddat efter Lars-Tommy-eran med dess nästan övertydliga fokus på kollektivets välmående i landslagstruppen.
Men det är just gruppen som gör Conny Karlssons HIF så starkt. Och till skillnad från i Lars Lagerbäcks bygge så finns det inga falanger, eller de klyftor som de för med sig, i HIF-truppen. I alla fall inte om man får tro Rachid Bouaouzan, som jag samtalade med efter kvällens småtrevliga 3-0-tillställning på Olympia.
- Det här laget är den bästa grupp jag varit del av inom fotbollen. Det är jag 100% säker på. På alla andra ställen där jag spelat har det funnits olika falanger. Man hade en fransk falang, en engelsk falang, en ”resten-av-världen”-falang, och så vidare. Så är det inte i HIF. Det finns inga ”öar” i truppen, utan hela laget är en stor grupp. Everyone can relate to each other, you know, säger han.
Lagkänslan i Conny Karlssons HIF har många vittnat om, och den föder en moral som gör att HIF på gräset aldrig kan räknas ut. De elva på planen kämpar för varandra, José Mourinho-style, i 90 minuter. Det är ingen slump att vi sett så många sena avgöranden under det senaste året.
Bouaouzan menar också att den starka gruppen gör att det är lättare att upprätthålla gnistan i spelet under serielunken.
- You need to keep busy. För att kunna fortsätta vinna måste man hålla fokus på fotbollen vecka efter vecka. Jag tror att en viktig grej som vi gör är att vi äter frukost ihop varje morgon. Det bidrar till gruppkänslan och vi har en väldigt tight grupp.
För ett par säsonger sedan var HIF ett lag som pendlade mycket i prestationerna, och det handlade nog mycket om att stämningen i truppen inte var den allra bästa. Individuellt sett fanns det många skickliga spelare, men det var sällan som man fick ut allting ur truppen i match efter match i seriespelet. HIF:arna hade en mängd olika nationaliteter och många spelare, även på positioner där kommunikation är extra viktigt som i backlinjen, kunde inte kommunicera med varandra språkligt.
- Ja, jag har hört talas om att det var så. Språket är väldigt viktigt. De svenska spelarna visar också respekt genom att tala engelska med de som inte kan deras språk. De talar inte bara svenska och säger ”go figure it out” till de som inte förstår, säger Bouaouzan.
Och när spelet inte stämt till 100 %, som under inledningen av årets säsong, har HIF kunnat luta sig tillbaka på sin defensiva organisation och gruppen. Man har nött vidare, och idag fick man äntligen utdelning.
Efter fem raka mållösa förstahalvlekar gjorde HIF mål tidigt, och det ingav en trygghet i det fortsatta anfallsspelet. Och även om Gefle gjorde en bra match under resten av halvleken, så kunde HIF arbeta på och till slut fick man också till ett 2-0-mål efter Alexander Gerndts klassavslut.
Att man sedan tog över fullständigt handlade inte så mycket om lagmoral, utan mer om fysisk styrka och mest om att Gefle helt enkelt hade ett berg att bestiga.
Lagets chans låg i att täppa till bakåt och tvinga in HIF i samma fälla som man hamnade i mot Syrianska, där man till slut bara vann knappt efter ett sent Rasmus Jönsson-avgörande. Redan efter fem minuter, då Markus Holgersson gjorde 1-0, förstördes en stor del av bortacoachen Per Ohlssons matchplan. Gästrikarna har helt enkelt inte det kunnande som krävs för att vända på en 0-2-stek på Olympia, och det var man smärtsamt medvetna om.
******
Överlag var det en uppfriskande kväll på Olympia på alla möjliga sätt. Det nygamla anfallsparet Alexander Gerndt/Rasmus Jönsson övertygade i en matchtyp som passade dem som hand i handske. Det var under stora delar av matchen ett helt annat flyt i anfallsspelet än tidigare.
Här var även det faktum att Rachid Bouaouzan startade en viktig komponent. Holländarens irrationalitet och löpningar in i banan öppnade ofta upp den lilla ytan som fanns mellan bortalagets mittfält och backlinje.
******
Och vilket ord ska man använda om Simon Therns inhopp om inte just uppfriskande. Vilket klassmål!
******
HIF kan nu, även om agerandet med boll under delar av första halvlek och i början av andra halvlek fortfarande präglades av en del småmissar, lägga kritiken om dåligt spel, uddamålssegrar och stabbigt anfall till handlingarna. Samma gäller talet om Alexander Gerndts måltorka.
Och detta samtidigt som man ryckte åt sig en fyrapoängsledning i allsvenskan. Det ser ut att bli en ny fin vår i Helsingborg.
Om nu inte de där gamla HIF:arna i Landskrona misstycker…
