Lundblad: Vi kan ta SM-guld idag
Idag infaller avgörandets stund. Gustav Lundblad kommenterar.
29 matcher. Mestadels glädje, men också fem bedrövelser och fyra kryss. Det har varit en lång resa, och nu idag står vi inför dess slutpunkt. Allting, från Mattias Lindströms sena avgörande mot BP, kämpasegern på Strandvallen med 10 man och 0-0 på en blåsig Vångavall, till det tydliga avfärdandet av Malmö hemma, Romarios Gais-avgörande på Olympia och krossen av Elfsborg i Borås – allting har bara varit den utdragna prologen till eftermiddagens drama.
För 29 matcher kunde inte skilja Skånes storlag åt mer än till det där jobbiga som kallas för målskillnad.
Efter 2610 minuters spel är det därför idag, på Swedbank Stadion och på Olympia som hela säcken skall sys ihop. Idag är den sista dagen, den avgörande dagen, av allsvenskan 2010. Och det är den största dagen på länge för HIF, en dag som du kanske kommer att minnas tills du lämnar jordelivet.
Det har inte gått att blunda för det. Det är nu sex dagar sedan som vi fick förutsättningarna klara. Aubynn frälste MFF, de tog serieledningen fast Pekalski blev avstängd, men han fick sällskap av Bagarn och Grahn och i Skånes största stad verkade de redan börja kyla champagnen.
Sen har man tänkt på söndagens tillställning typ hela tiden. Och när denna dag under veckan krupit allt närmare så har det känts allt mer obehagligt.
För så länge det inte är avgjort är det inte avgjort, då finns fortfarande lite av Känslan kvar; Den där Känslan vi haft inom oss, som vi vecka efter vecka byggt upp sedan HIF slog Elfsborg hemma i den femte omgången: Känslan av att det är ett speciellt år, att HIF vinner allsvenskan 2010.
Men idag blir det definitivt: Antingen går drömmen i uppfyllelse – eller så dör den.
Normalt sett underhålls undertecknad även av europeisk toppfotboll, men på lördagen räckte vare sig Premier League eller Serie A för att glömma att det slutgiltiga avgörandets stund bara var timmar bort. Spurs lämnade boulevarder öppna i det egna försvaret mot Bolton, men det var inte så intressant. Wolverhampton kämpade på bra mot Man United, men det var svårt att sugas in i spektaklet på TV:n. Och när kvällen kom var det inte så mycket idé att se det europeiska favoritlaget, vackra Inter, tappa poäng hemma mot Brescia. Det blev några partier biljard istället (i en svårt ljusblå stad). Sura förluster på den gröna filtmattan spelade mindre roll än vad de brukar göra, och nu när dagen snart gryr har det hittills inte gått att sova.
Kanske är det faktumet att Malmö FF är storfavoriter till att ta hem guldet idag som gör det.
Oavsett hur mycket pengar man gett till Mjällbyfonden (jag tryckte in 100, gör det du också!) så är det mest troliga att Malmö får fira en SM-titel idag. Vi HIF:are lever just nu på hoppet, och idag ligger det hopp vi har kvar främst i händerna hos ett gäng Sillastrybare från Listerlandet. Skräller de inte mot MFF en gång till idag så är hoppet och Känslan borta, och vem vet hur lång tid det tar innan HIF kommer så här nära en SM-titel igen?
Men en viktig beståndsdel i Känslan har varit att HIF 2010 tycks ha en otrolig förmåga att resa sig ur de mest utsatta lägen. Konstigare saker har liksom hänt i år, än att Mjällby tar poäng på Swedbank Stadion i den sista allsvenska omgången.
******
Lår oss titta lite mer på några sådana saker för att känna att det hela inte är över:
1. 19 oktober 2010.
När den här måndagen kom hade fortfarande inte Elfsborg och Malmö förlorat på sina respektive hemmaplaner i årets allsvenska. 20.48 på kvällen hade bägge gjort det. MFF, utan Ivo Pekalski förlorade med 0-1 hemma mot Kalmar FF, och på Borås Arena stormade en nykomponerad HIF-elva fram med säsongens mest offensiva inställning. Inte ens en snöplig Jon Jönsson-kvittering kunde hindra Erik Sundin och HIF från att vinna med 3-1 mot Elfsborg. Många hade inför kvällen talat om att allsvenskan i praktiken kunde avgöras till Malmös fördel här – HIF visade istället att man hade fler liv i guldstriden 2010.
2. Gefle sänks på konstgräset
Underläge 0-1, Marcus Nilsson utvisad och under HIF-spelarnas fötter låg Strömvallens konstgräs. Med tjugo minuter kvar av bortamatchen mot Gefle kändes som att HIF skulle åka på sin första förlust för säsongen. Istället kom Rachid Bouaouzan in, och när det var dags för hemresa till Skåne hade HIF vunnit med 3-1.
3. Frisparken på Råsunda
Det blev en fullständigt galen match borta mot AIK. I den andra halvleken ägde hemmalaget spelet, men det var HIF som kontrade in 2-1-ledningsmålet genom Stockholmsdödaren Rasmus Jönsson efter fint Sundin-förarbete. Men Marcus Nilsson råkade strax därefter sätta bollen i egna nätmaskor och HIF, utan Alex Gerndt och i behov av tre poäng, såg ut att få nöja sig med max en pinne. Då fick Christoffer Andersson en frispark från ungefär 25 meter. Han drog till bollen, och den letade sig över AIK-muren och sedan ner in i Kenny Stamatopolous mål. HIF vann med 3-2.
4. Häcken trimmas
Mitt under brinnande VM-slutspel kom alla HIF:ares värsta mardröm, BK Häcken, till Olympia för åttondelsfinal i Svenska Cupen. HIF, utan Marcus Lantz, gjorde en ganska medioker insats. I 83 minuter. Sedan gjorde John Chibuike 0-1. Häckenspöket tillbaka på allvar? Nja, 11 minuter senare blåste domare Andreas Ekberg av matchen, och då hade HIF kvalificerat sig för kvartsfinal via 2-1-vinst. I den 89:e minuten kvitterade nämligen Mattias Lindström med ett tungt skott, och i den fjärde tilläggsminuten avgjorde Erik Sundin.
5. Strandvallen intas
Det var Mjällby som förde spelet hemma på Strandvallen i det välbesöka mötet i slutet av april. Marcus Lantz, allsvenskans dittills klart bäste spelare, var avstängd och när Joel Ekstrand blev utvisad för en ful tackling på Mostapha El-Kabir kändes det som att HIF skulle åka dit mot skrällnykomlingen. Istället ställde HIF ut igelkottdefensiv i 70 minuter och Erik Sundins mål blev matchens enda.
6. Alex Gerndt Show
Kapten Lantz utvisad efter vårdslös tackling. Underläge 0-1 i paus hemma mot Djurgården. Dåligt läge för HIF? Ja, så nyförvärvet Alexander Gerndt fick hoppa in redan i pausvilan. 45 minuter senare (plus tillägg) hade han gjort hattrick, och med en sen kvittering givit HIF en poäng i svårt läge. 3-3.
7. Matte Lindström kommer hem
Efter fem säsonger på vift var Mattias Lindström tillbaka i HIF-tröjan. Premiärmatch mot Brommapojkarna för ett hemmalag som ingen trodde ordentligt på i snacket innan säsongen. Och belackarna verkade vara på rätt spår. Ett BP som spelat med 10 man sedan ungefär en halvtimmes spel, höll efter 88 minuters spel fortfarande 0-0 på Olympia. Då klev Matte in i handlingen. Med ett tungt distansskott fick han marken att lyfta i Helsingborg, och Lindström vrålade ut sin glädje. Välkommen hem.
8. Straffarna på Råsunda
Allsvenskans hånade bottenlag AIK stod på menyn även i cupkvartsfinalen på Råsunda, liksom åttondelen mitt under VM. Men Solnalaget var det bättre under matchen, och hade flera bra lägen att avgöra under ordinarie tid. Men 1-1 var resultatet efter 90, och även efter förlängningen. I inledningen av straffläggningen sköt Helgi Danielsson över, men när Ardian Gashi missade sin straff var det vidöppet om avancemanget. Då klev Pär Hansson in i handlingen. Superkeepern räddade Walid Attas straff, och därefter kunde Christoffer Andersson panga in det avgörande målet. HIF var i semifinal.
9. Marcus Nilssons revansch
Det upphaussade vårderbyt på Olympia mellan seriens etta och tvåa HIF och Malmö FF, kunde börjat bättre för HIF och Marcus Nilsson. Innerbacken råkade ut för en felaktig straffavblåsning redan efter tre minuters spel, och Wilton Figueiredo gjorde 1-0 för Malmö. Men bara ett par minuter senare stod Nilsson i centrum igen – som målskytt. Efter en tilltrasslad situation tryckte han in HIF:s 2-1-mål i den 21:a minuten – det matchvinnande målet i ett derby där HIF var klassen bättre än Malmö.
10. The Return of Rachid
Vi fick bara en liten försmak av hans kunnande i våras. Holländaren Rachid Bouaouzan lånades in från Wigan, och låg bakom vändningen mot Gefle borta. Men när VM-uppehållet kom var han förlorad för HIF, som valde att inte förlänga samarbetet med den lille teknikern. Men plötsligt i slutet av september dök han upp igen i HIF, från ingenstans. I en sensationell comeback blev han huvuddelen i en restauration av ett lag som under två månaders tid inte nått samma spelmässiga höjder som under våren. Han fick först ett längre inhopp mot AIK där han visade sin fina bollbehandling och teknik. Och när han mot Elfsborg borta fick chansen från start, så var HIF ett omutbart lag igen. Sedan dess har HIF gjort 10 mål på tre matcher och spelat mycket fin fotboll.
******
Se där, en samling mer eller mindre otroliga vändningar, som sammantaget visar på att det är något mycket speciellt med HIF 2010. Vi ger oss inte.
Och tills herrar Stefan Johannesson och Jonas Eriksson blåst av sina respektive matcher på Olympia och Swedbank Stadion ska vi vårda Känslan av att detta är vårt år.
Vi kan ta SM-guld idag.
