Lundblads fem intryck från BKH-HIF 1-0: Martin Olssons vara eller icke vara blir avgörande för kommande veckorna
HIF föll på Hisingen. Här är Gustav Lundblads fem intryck från matchen.
1. 360 minuter. Noll mål
Det är ganska oundvikligt att rubriken för årets HIF fyra omgångar in i allsvenskan handlar om det faktum att man ännu inte gjort mål.
Hade man sett dagens match utan att ha någon koll på vad som hänt i omgång ett, två och tre hade det varit ganska svårt att tro att det här laget inte gjort ett endaste mål på 360 spelminuter. HIF kom till chanser ikväll, även om det så klart inte var världens mest bländande anfallsspel som visades upp.
Alex Timossi träffade stolpen efter en fin prestation. Max Svensson dansade fram bollen till Armin Gigovic och en högkaratig målchans. Martin Olsson skapade oreda i straffområdet på en fast situation och både Timossi och Alhaji Gero hade farliga nicklägen. Anthony van den Hurk fick sin bästa möjlighet hittills efter bra targetspel från Gero.
Ytterbackarna bidrar på ett bra sätt till offensiven, de fasta situationerna känns mer intressanta än på länge och såväl Gigovic som Mix Diskerud och Brandur Hendriksson har förmågan att slå avgörande passningar från mittfältsposition.
Likväl hånler den där nollan i målkolumnen åt hela nordvästra Skåne och så länge den består ökar bara pressen utifrån på HIF-spelarna. Ny chans igen mot Mjällby på torsdag.
För övrigt är det inte särskilt länge sedan HIF hade en sån här jobbig svit. Nedflyttningshösten 2016 gick man också mållösa från fyra raka matcher (0-2 mot Malmö, 0-1 mot Hammarby, 0-1 mot Elfsborg och 0-0 mot Örebro i september-oktober). En jobbig parallell, men med tanke på hur anfallsspelet såg ut idag ska den säsongens utfall inte behöva upprepas.
2. Martin Olssons framtid?
Det känns som att Martin Olssons vara eller icke vara är helt avgörande för HIF:s framgångar under de närmaste veckorna (en tidsperiod då det dessutom spelas match var tredje eller var fjärde dag).
Andreas Granqvist blir säkert borta i nästan en månad till och före Olssons inträde i mittlåset var det fritt blås bakåt. Nu finns det en stabilitet och klokskap i mittförsvaret och tillsammans med Olsson växer 17-årige Casper Widell till en stabil allsvensk försvarare. Idag var Olsson bäst på plan i HIF.
Efter matchen sa Olsson i intervju med Dplay att han ännu inte, med 27 timmar kvar på kontraktet, fått något besked eller erbjudande om eventuellt förlängning.
Man ska nog vänta med att vara dömande tills vi vet hur det hela slutar. Särskilt med tanke på HIF:s existentiella ekonomiska kris. Men oavsett vad som ligger bakom så kommer det kommande dygnet att bli mycket spännande.
3. Max Svenssons andra halvlek!
”Max Svensson är fortsatt iskall” skrev jag i ett SMS till en kontakt i halvtid.
Sällan har en enskild mening åldrats sämre för Svensson kom ut till den andra halvleken som en helt ny spelare.
Plötsligt var han anfallsvapnet som gjorde sju mål i fjor. Plötsligt var han den där dribblaren som bryter mönster med fart och han fick igång HIF:s offensiv anno 2020 på allvar. Hans passning snett inåt bakåt, efter att ha gjort bort Godswill Ekpolo, ledde till ett avslut strax ovanför ribban och den var värd ett bättre öde.
Ett av HIF:s viktigaste anfallsvapen verkar ha kommit igång och med Svensson i form ökar också HIF:s möjligheter att få igång målskyttet markant.
4. Konstgrässvenskan är igång
Dagens match var årets första på konstgräs och kanske var det på grund av det ovana underlaget som HIF såg lite feltajmade ut under en period i första halvan av första halvlek då Häcken skapade merparten av de målchanser man kom fram till i den här matchen. Studsen som tvingade Anders Lindegaard till en lite panikartad nickrensning och som ledde fram till Daleho Irandusts skott mot tomt mål i minut 17 är ett exempel på detta.
HIF fick bättre koll på underlaget och nu blev detta en av de bättre insatserna HIF gjort borta mot Häcken (som bekant kom senaste segern här 1994), men det är antagligen ett faktum att di röe inte kommer att ta särskilt många av årets poäng på plasten. Som tur är innehåller dock årets serie två färre konstgräslag (åtta) än förra årets (tio).
5. Bra intryck på flera nya spelare
Det ser positivt ut på många håll vad gäller HIF:s nyförvärv.
Martin Olsson har vi nämnt.
Joseph Ceesay var tillbaka efter att ha missat förra matchen och såg fortsatt ut som en gedigen allsvensk spelare under sin halvlek.
Brandur Hendriksson och Mix Diskerud tycks vara centrala mittfältare för åtminstone en allsvensk mittenregion, snarare än bottenstrid.
Alex Timossi erbjöd löpningar och hade ett fint avslut i matchinledningen. Han har som väntat också vässat fysiken under de år som gått sedan hans senaste säsong i HIF.
Ravy Tsouka kändes inte helt bekväm i mittbacksrollen före paus, men gjorde en bra andra halvlek som högerback. Han använder sin snabbhet på ett bra sätt och den tidigare superettan-spelaren har verkligen inte gjort bort sig mot skickliga kantspelare i de två matcher han nu spelat för HIF.
Frågetecknet bland de nya som spelade idag sätter vi väl ovanför Anthony van den Hurk, men intrycket var att han trivdes betydligt bättre med den mer djupledsgående roll han fick efter att Alhaji Gero byttes in i mitten av andra halvlek. Då kom också första riktiga målchansen i år för straffområdesspelaren van den Hurk.
