Lundblads fem intryck från HIF-Hammarby: Målvakternas klubb

Lundblads fem intryck från HIF-Hammarby: Målvakternas klubb

Gustav Lundblads fem intryck från HIF:s oavgjorda match mot Hammarby.

1. Målvakternas klubb
Förr brukade ju HIF kallas för ”Målvakternas klubb”. Sigge Lindberg, Folke Friis och Kalle Svenssons eror mellan stolparna är för alltid viktiga delar av den svenska fotbollshistorien. På senare år har Sven Andersson, Daniel Andersson och Pär Hansson gjort att HIF levt upp till smeknamnet.

I år är det Anders Lindegaard och Alexander Nilsson som gör sitt. HIF har, trots mittbackskrisen, bara släppt in tio mål på de senaste tio matcherna. Mycket tack vare det stabila målvaktsspelet.

Idag gick Lindegaard sönder på uppvärmningen. Nilsson fick rycka in i sin andra match på elitnivå och spelade som om han aldrig gjort något annat. Sju räddningar, varav fyra kvalificerade, såg till att HIF var en sekund från att besegra Hammarby. En imponerande insats.



2. HIF var stundtals utspelat idag…
Hammarby hade mer än 70 procent av bollinnehavet och under långa perioder fick HIF bara slå ifrån sig bollen.

Innan man tar fram sågen ska man dock komma ihåg att det var ungefär så här det såg ut under hela förra året, oavsett vilket lag Hammarby mötte. HIF försvarade sig bra på sista tredjedelen och höll nere antalet målchanser för motståndaren. Fem stycken klara sådana hade Hammarby, enligt HIF E-zines matchrapport – ett litet antal sett till matchbilden.

Den ”lagerbäckska” fotbollen var en sekund ifrån att leda till en tung trepoängare, men HIF fick smaka på egen medicin med en sen kvittering emot sig. Målet kom vid ett av få tillfällen i matchen då man inte ”gjorde jobbet” och höll rent framför eget mål och var nog vare sig ologiskt eller orättvist.



3. …men man har inte förlorat på sju matcher
Efter den hemska inledningen av allsvenskan 2020 har HIF blivit ett svårslaget lag. Dagens resultat var visserligen det sjätte oavgjorda på de senaste sju, men senaste förlusten kom alltså i den femte omgången mot Mjällby.

I de kommande två omgångarna väntar nu seriens två bästa lag, Malmö FF och IFK Norrköping. Men det är åtminstone positivt att till dessa matcher kunna ta med sig faktumet att bara ett av de övriga fem lagen med mest ekonomiska resurser och starkaste trupper lyckats besegra HIF i år. AIK kammade noll och Hammarby, Djurgården och IFK Göteborg fick alla med sig kryss från sina möten med HIF. Det är bara Häcken av de ”strukturella topplagen” som HIF förlorat mot i år (0-1 på Bravida Arena).



4. Tyvärr missar Abubakari derbyt – och kanske mer än så
Mohammed Abubakari fick en otäck smäll när han tacklades fult och olyckligt av Junior i slutet av den första halvleken. HIF:s kanske mest formstarka spelare kunde knappt stödja sig på benet när han leddes av planen och att det hela inte såg bra ut är ett understatement.

Oavsett hur allvarlig skadan är så vet vi att Abubakari åtminstone missar onsdagens derby mot MFF då han tidigare i matchen ådrog sig säsongens fjärde gula kort.

Abubakari hade behövts i Malmö i en match där HIF precis som idag lär bli ganska tillbakatryckta, men framför allt behövs han i det långa loppet den här säsongen. Det är bara att hålla alla tillgängliga tummar för att det är en lindrig skada som mittfältskrigaren råkat ut för.



5. Max Svensson!
Äntligen vaknade HIF:s skyttekung! Max Svensson sa själv att skottet som innebar hans första mål på sex matcher var ”ruttet”, men in i mål gick det – tack vare ett grovt misstag från David Ousted (nästan i nivå med den tavla som Gianluca Curci stod för när Adam Eriksson skickade in segermålet i förra årets hemmamöte med Hammarby).

I en match där HIF inte hade särskilt mycket organiserat anfallsspel var det sedan Svensson som nästan på egen hand tog sig fram till ytterligare två målchanser – då med betydligt bättre avslut. Svenssons självförtroende verkar må gott av målet och förhoppningsvis dröjer det inte sex matcher till nästa fullträff.

Skönt för Max Svensson och viktigt för HIF!

Gustav Lundbladinfo@gustavlundblad.com2020-08-02 17:59:01
Author

Fler artiklar om Helsingborg

Thörn: Den riktiga anledningen