Lundblads fem intryck från HIF-IFE 0-0: Blödningen stoppad, läget stabiliserat
Här är Gustav Lundblads fem intryck från HIF:s mållösa match mot Elfsborg.
1. Blödningen är stoppad, läget stabiliserat
Läget är kanske kritiskt för patienten med åtta man på skadelistan, noll mål framåt, noll kronor och en poäng på kontot. Men HIF:s mest akuta sportsliga kris är över. Det blev ingen ny totalkollaps. 0-3 mot Varberg och 0-4 mot Kalmar följdes inte av 0-5 mot Elfsborg.
Istället fick vi en ”vanlig” fotbollsmatch, där HIF stod för en gedigen laginsats och årets första poäng noterades i protokollet. Därmed väntar också en vecka med lite mer arbetsro för Olof Mellberg och hans tidigare utdömda spelartrupp.
2. Noll mål bakåt!
Elfsborg hade, enligt min egen ganska smala definition, två målchanser i matchen: Jesper Karlssons rungande 35 meters-skott (över) och Samuel Holméns pressade avslut från straffområdeslinjen (Anders Lindegaard räddade).
Det är lite annorlunda jämfört med Kalmars tio och Varbergs sju.
Elfsborg hade sex avslut idag. Kalmar fick iväg 27 i torsdags och Varberg 19 för en vecka sedan.
Det hela gjordes möjligt av ett ramstarkt kollektivt försvarsspel. Casper Widell, 17, var kanske bäst på plan och hittade en oväntad mittbacksmentor i Martin Olsson, 32 – en spelare som större delen av Sverige trodde ”bara” var en ganska offensivt viktad vänsterback. Olsson visade att han har mycket kvar att ge, trots 18 månader utan fotbollsmatcher.
Ravy Tsouka gjorde HIF-debut och hade nästintill full koll på Jesper Karlsson och visade både speed och klokskap. Adam Eriksson, normalt sett mer av en wingbackstyp, gick in hårt mot motståndarna och städade undan det som kom i hans väg.
Från ett lågt sittande mittfält fick de fyra där bak välbehövlig hjälp. När Widell kom fel in i en situation var Armin Gigovic direkt där och städade undan. Anders Randrup och Brandur Hendriksson täckte ytor. Mix Diskerud var lika aktiv som i sin HIF-debut i torsdags. Alla var med i duellspelet på ett helt annat sätt än vad HIF varit tidigare.
Nu har HIF 2020 visat att man kan spela försvarsspel. Återstår gör att få till anfallsspelet.
Numera är det för övrigt ganska ovanligt att HIF håller nollan i allsvenskan. På hela förra säsongen skedde det bara tre gånger: Mot Örebro borta (!) och mot Östersund och Kalmar hemma. Under den föregående allsvenska säsongen 2016 hände det också endast tre gånger.
3. Sjukstugan
Utöver den ”valfria” förändringen, att Adam Eriksson ersatte Anders Randrup, så fick Olof Mellberg göra hela sex förändringar i sin startelva på grund av förändringar i skade- och sjukdomslistan.
IN: Anthony van den Hurk, Anders Lindegaard, Brandur Hendriksson, Ravy Tsouka, Mix Diskerud och Casper Widell.
UT: Noel Mbo, Kalle Joelsson, Jakob Voelkerling Persson, Andreas Granqvist, Joseph Ceesay och Erik Figueroa.
Det är inte konstigt att det sett ut som det gjort för HIF.
Men positivt är att mittfältet börjar se ut mer som ett ordinarie allsvenskt mittfält och att så många av de nya namnen i startelvan levererade. Brandur Hendrikssons allsvenska debut var kanske särskilt lovande. Färöingen visade den där Ardian Gashi-kombinationen av spelskicklighet och grinta som lovades på försäsongen. Han hittade fina kombinationer med Max Svensson och Adam Eriksson. Samt ett bra skott, som faktiskt var det närmaste HIF kom ett mål i den här matchen. Hade han kunnat vara på plan i 45 minuter till hade HIF:s möjligheter att ta tre poäng varit större.
4. Noll mål framåt
3 matcher. 3 avslut på mål.
270 matchminuter. 0 mål.
HIF:s offensiva facit i årets allsvenska är inte direkt skrämmande. Åtminstone inte för motståndarna.
Trots att anfallet är den enda lagdelen där det faktiskt finns en mängd spelare att tillgå i dagens HIF.
Förklaringen ligger så klart till största del i sjukstugan längre bak i banan och i det spelmässiga haveriet i de två första matcherna.
Idag var rimligen fokuset på att stabilisera och stoppa svängdörrarna bakåt. Men trots det går det inte att komma ifrån att Rasmus Jönsson och Max Svensson nu i tre matcher varit långt ifrån sina bästa jag. Från Anthony van den Hurk såg vi en del som såg lovande ut, men att dagens insats var den bästa hittills från en centerforward i 2020 års HIF säger inte så mycket.
Det finns oerhört mycket mer att plocka ut av de offensiva spelarna, men idag kan vi i alla fall ta med oss positiva tendenser i anfallsspelet.
Brandur Hendriksson, Mix Diskerud och Armin Gigovic vågade och lyckades med att slå de lite djärvare passningarna som gjorde att HIF för första gången i år etablerade ett bra anfallsspel på motståndarens planhalva. Adam Eriksson såg fortsatt gedigen ut och både Martin Olsson och Casper Widell stod för fina uppspel. Framför allt Olsson hade ett par crossbollar som förde tankarna till – just det – Ardian Gashi.
Även på fasta situationer fanns intressanta tendenser. Olsson och Hendrikssons servar ser intressanta ut och med Diskeruds och Tsoukas inkast mot Widells huvud finns en ny beståndsdel i den offensiva verktygslådan.
5. Casper Widell!
Efter premiären för en vecka sedan skrevs det i den här kolumnen att 17-årige Widell förhoppningsvis fort skulle kunna lägga en hemsk allsvensk debut bakom sig.
Idag kan vi konstatera att han gjorde det. Oavsett vad Elfsborg provade att kasta in i straffområdet så nickade Casper Widell bort det. Till slut hade han gjort det i 90 minuter och så hade HIF hållit nollan.
Det är inte vanligt att 17-åriga mittbackar går in och gör sådana här insatser i allsvenskan. Kanske var det ett alldeles särskilt genombrott som vi fick bevittna idag.
