Lundblads fem intryck från Sirius-HIF: Det blir en annan match i returen på måndag
Gustav Lundblads fem intryck från HIF:s förlustmatch i Uppsala.
1. Det blev för många avbräck den här gången…
Man kan ju ”roa” sig med att räkna antalet indisponibla spelare i HIF i de olika matcherna under första halvan av allsvenskan 2020.
Idag saknades nio spelare. Inte lika många som mot AIK och Djurgården i början av juli, då tio man var borta, men så klart ett enormt avbräck för en allsvensk klubb på nedre halvan.
Med Martin Olsson, Anthony van den Hurk, Adam Eriksson och Assad Al Hamlawi tillagda till den ”vanliga” skadelistan med Anders Lindegaard, Andreas Granqvist, Erik Figureoa, Andreas Landgren och Kalle Joelsson, var det här en smått hopplös uppgift på förhand och HIF var egentligen aldrig i närheten av poäng idag.
HIF ställde upp med fyra tonåringar från start. 22-årige Alexander Nilsson var femte äldst i laget. Ingen skugga ska falla över de unga spelarna, allra minst 18-årige Ludvig Carlius som gjorde allsvensk startdebut, men det är inte så konstigt att HIF hade svårt att hävda sig idag.
2. …men det blir en annan match på måndag
Sirius kunde trilla boll ganska ostört i den första halvleken på sitt konstgräs. HIF hade svårt att komma in tätt på motståndarna och det bidrog till att man inte kunde ta den andra bortasegern på de senaste 23 försöken.
På måndag, när Sirius i ”returen” kommer till Helsingborg, lär det dock bli en annan historia. Van den Hurk och Olsson är då tillbaka med sina kvaliteter och fysiska egenskaper och dessutom ska det spelas fotboll på Olympias naturgräs. Även där kommer Sirius visserligen att försöka spela sitt snabba passningsspel, men rimligen kommer man inte att tillåtas spela ut på det här sättet.
3. Återigen fick vi se en stark uppryckning
Sirius hade släppt in totalt sex mål på de avslutande tio minuterna i de senaste fem matcherna och tappat ledningen i samtliga dessa.
Det var alltså ett potentiellt gynnsamt mentalt läge för HIF-forcering i halvtid, trots underläget.
Tyvärr fick Sirius in ett tredje mål nästan direkt, efter hög press och passivt HIF-försvarsspel.
Men trots det skakade HIF stundtals hemmalaget och när Alex Timossi knoppade in 3-1 med dryga 20 minuter kvar skälvde det nog hos många Siriusanhängare.
Med lite flyt hade det kunnat bli ännu en uppryckning av årets HIF, och ännu ett ras av årets Sirius. Man måste beundra HIF:s kyla och tro på den egna förmågan i de här situationerna, det verkar inte spela någon roll vilka jobbiga lägen man försätter sig i den här säsongen – Olof Mellbergs HIF har alltid något extra kort att spela ut. Ofta med hjälp av Alhaji Geros targetegenskaper, som han fick visa gott prov på när han idag fick komma ur sin frysbox i 45 minuter.
4. Halva säsongen över
Efter måndagens match går allsvenskan in i ett normalt serietempo med en match i veckan. Tidernas allsvenska sprint med match var fjärde dag är då över. Dessa två månader har varit en turbulent period där HIF uppenbarligen inte var redo för allsvensk start när Coronauppehållet var över (0-1-4 på de inledande fem matcherna och 0-7 på de två första) och där skadorna hela tiden satt käppar i hjulet.
Därför ligger HIF nu näst sist i tabellen efter 59 dagar med 15 matcher – en halv allsvensk säsong.
Efter den fruktansvärda inledningen har dock HIF som bekant ryckt upp sig kraftigt och trots dagens förlust har man faktiskt bara förlorat två av de senaste tio matcherna. Poängsnittet under perioden, 1,2 per match, är inget att jubla över, men ändå ett tecken på att man just nu (åtminstone med Martin Olsson och Anthony van den Hurk i laget) kvalitetsmässigt är ett mittenlag snarare än ett bottenlag.
Det gör att man bör ha goda möjligheter att klara ut den här bottenstriden och när schemat nu blir mer normalt igen så ges mer tid för de skadade spelarna att komma tillbaka. Risken för förslitningsskador bör också minska efter hand.
5. Mix Diskerud – en ren kvalitetsspelare
När vi summerar den halva säsongen så är det så klart den till mittback omvandlade Martin Olsson som är det stora HIF-utropstecknet. Landslagets gamla vänsterback har i sin comeback efter 18 månader utan tävlingsfotboll varit en av hela seriens bästa mittbackar – vem hade kunnat tro på den utvecklingen efter en blek HIF-debut på kanten mot Kalmar i den andra omgången?
Men idag vill jag lyfta fram HIF:s andra ”nya” mittback.
Mix Diskerud inledde också sin tid i HIF på ett jobbigt sätt. Han var inte på planen i 0-3-premiären mot Varberg, men fick ändå de största negativa rubrikerna genom en tweet…
När han väl fick börja agera på planen syntes det direkt att det fanns stora kvaliteter i hans fötter, men förvandlingen till en stabil mittback i de senaste matcherna är även den en jättesensation.
Den offensive mittfältaren Diskerud har knappt stått för en enda svag insats under den här halva säsongen och nu har han alltså gjort sex raka matcher som mittback. Även idag, när HIF var under stort tryck, löste han det mesta på ett bra sätt. Han står i vägen för skott och passningar och kompenserar ett begränsat huvudspel med smartness, samtidigt som han använder sina mittfältar-egenskaper i uppspelsfasen.
Mix Diskerud är en korttidsvärvning, men en mycket viktig pusselbit i arbetet för att hålla HIF kvar i allsvenskan. Större än vad vi kunnat tro.
