Lirarbloggen: Magin kring ett Europamästerskap
De personer som inte är införstådda kring magin runt fotboll är nog konfunderande för tillfället. På med tvn. Fotboll. Byta kanal. Prat om fotboll. Byta kanal återigen. Prat om snacket om fotboll. Där sitter någon med en laptop i knät som har koll på vem som twittrar något intelligent om.. Ja, juste Fotboll var det ja. Ett metakalas för alla frälsta. Ja gott folk, EM är igång.
Det är föga nödvändigt att skriva om gårdagens match mot Ukraina på en hemsida som Svenskafans. Alla är förmodligen – sorgligt nog – medvetna om nederlaget igår. Men det jag först och främst lagt fokus på de senaste dagarna är VARFÖR landslagsfotboll är så pass engagerande som det faktiskt är. Om vi återgår till den införstådda för att förklara det fantastiska kring detta mästerskap. Det är ett antal lag, som med sitt hemlands mantel lirar boll. Men är det något mer än 11 fotbollspelare som krigar i sitt lands färger?
En vinst i EM är så mycket mer. Det är inte bara en vinst för dem som råkat bli uttagna, utan det är även en seger för alla organisationer runt om i det vinnande landet. När vi bunkrar upp med diverse förnödenheter så som chips, popcorn och läsk kring en Sverige-match med familj och vänner vid vår sida så har vi en förhoppning. En förhoppning om att alla ideella organisationer runt om i landets slit skall få prisas med en pokal. För det är så mycket fritid som hade kunnat läggas på någonting annat, som istället lagts ner på att coacha sexåringar som de facto har en milslång vandring kvar tills dem står där på toppen av berget, med en fullpackad ryggsäck, fylld till bredden med erfarenhet.
Runtom på läktaren syntes sorglösa individer med diverse banderoller. På banderollen stod namnet på deras hemort. Där de har sitt hjärta. Där de har växt upp. Vi ÖIS:are skulle också kunna stå där, med en banderoll och med våra ÖIS-hjärtan på utsidan av kroppen. För i truppen och på bänken återfinns profiler som under perioder haft den vackraste av tröjor på sig. Elmander, Toivonen, Hamrén och Allbäck. Dessa kommer med – ovärderlig – erfarenhet från ÖIS-gården och den erfarenheten tar de självklart med sig till EM.
Detta gäller självklart också om du börjat din karriär i Vetlanda eller i Johan Hedmans Rotebro. För hela Sverige har en del i arbetet för en spelares klättring upp för spelarstegen. För vägen från ett litet knyte, till ett talangfullt barn, till en lovande ungdom till den slutliga destinationen, högst upp på stegen där bara ett antal världsstjärnor får plats är lång. Oerhört lång.
Och vi samlas där varje landskamp. ÖIS:are tillsammans med GAIS:are. Kanske till och med en och annan IFK:are får plats runt soffan. Även om det sista är mindre troligt. Det har ingen betydelse om du bor i Angered, Bergsjön eller Saltholmen. För vi är alla samlade runt samma lag, oavsett ursprung, sexuell läggning, politisk ideologi eller vilket lag man än sympatiserar med. Det är det vackra med ett mästerskap. Vi är alla - för en gångs skull - enade. Nu har vi alla samma mål. Och bara det i sig är otroligt vackert.
Och samtidigt som detta spektakel pågår tränar ÖIS för fullt inför matchen mot Sleipner. Nu vänder snart serien och de matcher som kvarstår är minst sagt kniviga. Men visst står vi där nästa match? För kanske springer någon eller några av de vi hejar fram då, in på ett mästerskap om några år. Och då kan vi ÖIS:are slå oss för bröstet – ännu en gång.