Malinovic: Jag avslutade med ett Max-mål
HIF E-zines nye krönikör Danjin Malinovic berättar om en kväll 20 mil från Olympia och ett steg närmare allsvenskan.
Måndag morgon och sitter redan i bilen vid 05.30, tyvärr business as usual med dessa resor i mitt yrke. Nästan för första gången i år som jag har shorts på mig, ett illa valt tillfälle med tanke på det inte alltför varma vädret men då shortsen är blåa tar jag inte av dem, ett dåligt omen. Tiden är knapp då jag även ska hinna med att tanka, svepa en kopp kaffe och bläddra lite på HD via mobilen för att se ifall det står något inför matchen.
Naturligtvis finns det ett antal artiklar men som ofta det senaste året lyckas jag bara läsa de fyra första meningarna. Det är inte dyrt, men principfast som jag är vägrar jag betala för något jag anser borde vara gratis. Nåväl, jag fick i alla fall se ett foto på Per-Ola Ljung och Chrisse. Första matchen på länge jag inte kommer kunna se på plats, men om jag tankar lite senare så har jag istället tid att i lugn och ro köra en omväg förbi Olympia och insupa dess lugna men morgonvackra tillstånd.
Nästan inga andra bilar på vägarna så jag krypkör längs västra läktaren, böjer mig ner och tittar ut mot planen samtidigt som jag nynnar På gator röda och blå. Smärtsam känsla att inte kunna vara på plats, men livet är inte alltid rättvist, det kan vilken Malmöbo som helst intyga. En bit nära Ljungby inser jag att jag ännu inte tankat och den plastiga instrumentpanelen med den gula bensinsymbolen irriterar mig något fruktansvärt, hmm påminner om ett lag man inte hyser några större sympatier för, men jag gillar inte att peka ut någon, en guligan är man inte, oj menar naturligtvis huligan.
Fortast möjligt stannar jag till vid nästa mack för att få den gula symbolen att slockna, en matchdag får inget som kan förknippas med något annat lag vara synligt, dåligt omen helt enkelt. Dagen gick långsamt, enda underhållningen var att jag ett par gånger smög bort till en väns kontor som tyvärr är inbiten Öster-fan och antecknade på tavlan, Christensen samt Skåne-Småland 2-0.
En liten ort innebär lite uteställen, innebär få sportbarer och innebär ett evigt kämpande för att finna matchen. Visst kunde jag suttit på hotellet och tittat via datorn men hur stor är lyckan när jag inte kan skrika så alla ser när HIF gör mål eller stolt flasha omkring med den röda tröjan. Slutligen finner jag en sportbar och frågar ödmjukt ifall de kommer visa Helsingborg- Syrianska? Han tar fram fjärrkontrollen och börjar bläddra men hittar inte matchen. Ger mig några blickar men säger inget så jag frågar “Hittar du inte den?”, varpå han svarar “Nej är lite osäker på vilka som sänder Allsvenskan”. Försiktigt harklar jag fram “det är superettan”. Med en grov småländsk dialekt utbrister han “Jag trodde Helsingborg spelade i Allsvenskan”.
Tack för den, garanterat ingen dricks, eller jo lite dricks då jag har ett tvångsbeteende att alltid dricksa men jag tänker inte vara jättegenerös. Skickar ett sms till min Östervän: “Vill du se bra fotboll så är jag nere i sportbaren”. Han svarar att han ska ta en powernap men att han kommer till andra. Monday Samuel gör 1-0 tidigt och passande för en måndag men därefter är det business as usual igen. HIF släpper initiativet och det så kallade presspelet som i år skulle vara HIF:s signum fungerade lika bra som trafikombyggnationerna på Drottninggatan i Helsingborg gör varje sommar. Weberg sover och 1-1 är ett faktum. Jag plockar upp telefonen för att dubbelkolla SMS:et så det verkligen var min vän och inte Charlie som skickade att han skulle sova och komma ner till andra.
Lagom till andra aktens start trillar vännen in, när speakern nämner Christensen utbrister han också i sin första svordom, sent kommer den glömma den härliga försommarkvällen i Växjö. Andra akten kan sammanfattas som första men med bättre utgång. Dåligt passningsspel, halvdana överstegsfinter, förlorat bollinnehav, räddade av stolpar och 19 skott tillåtna mot det egna målet. Däremot frälsta av Surprise och tre nya inkasserade poäng, det sägs att ett storlag kännetecknas av att de vinner matcher även när spelet inte fungerar. 20 mil bort, 200 svordomar fattigare och 2000 kalorier rikare vinkar jag av kompisen, innan det är dags för avfärd avslutar jag med ett Max-mål, också passande för dagen.
Tre nya poäng, hackigt spel, fantastiska supportrar som trängde igenom tvn och ett steg närmre Allsvenskan.
Business as usual.
Helsingborgs IF.
