StartfotbollSuperettanHelsingborgs IFMalinovic: Mormor, HIF och Falkenberg

Malinovic: Mormor, HIF och Falkenberg

Respekt, sorg och kärlek men aldrig skilsmässa.

Ibland sitter jag ner och pratar med min gamla mormor, hon har alltid många historier att förtälja från sitt långa liv. En del uppgångar men också en hel del mörka stunder, svett, tårar, glädje, slit och sorg, samtliga av dessa som format den hon är idag. Jag sitter alltid tyst och förundras över hur hennes långa liv haft stor inverkan på andra människors liv och minnen, hur hennes höjdpunkter förevigt kommer att vara hundratals andra personers höjdpunkter. Jag hyser respekt för henne, en respekt som kännetecknas av en oändlig kärlek. Ibland kan jag vara arg på henne, jag kan ha åsikter om hur hon borde handskas med vissa saker men när all dimma skingrats står jag ändå där med kärleken kvar. Mormor påminner väldigt mycket om vårt Helsingborgs IF även om Skånes stolthet har ett par år mer på nacken. Jag reflekterar extra mycket om detta då vi fyller 110 storslagna år. Likt min mormor har HIF haft uppgångar med titlar, CL spel och ett lag som ingav skräck på varje arena. Men också likt mormor har vi haft mörka stunder med ekonomiska bekymmer, dåligt ledarskap och inte minst nedflyttningar. Jag tittar ut över den stora skara med supportrar som idag tagit sig till Falkenberg och med största respekt funderar över att även HIF haft, har och kommer att ha stor inverkan på många människors liv. Vi må skälla, vi må protestera och vara arga på förluster och dåligt spel, men oavsett division, lingonserier eller Champions League och titlar lär vi för alltid ha en kärlek i livet, som trots tuffa tider och bråk aldrig lämnar in handlingar om äktenskapsskillnad.

Innan matchen hade många tyckt en poäng borta mot formstarka Falkenberg var ett godkänt resultat ,men med facit i hand och ett insläppt mål i slutet var det istället besvikna miner. Flertalet gånger under matchen kommer jag på mig själv med att fundera över vad för slags spel PeO eftersträvar och pressen blir återigen en central fråga. Innan matchen spekulerades det i att Wedes höga utgångsposition var just för att försöka sätta hög press direkt från avspark, men pressen var likt domarens viftande med gula kort helt obefintlig.

Om vi börjar bakifrån så kan vi konstatera att målvaktsspelet måste höjas avsevärt för att inga fler onödiga poängtapp ska synas till. Godkända ingripanden under matchens gång får en total solförmörkelse när Matt i slutet av matchen bestämmer sig för att Falcon alkoholfri arena plötsligt inte är så alkoholfri. De som sett Matt stå i Ängelholms FF vet att det finns mycket mer att plocka ut av honom men hur länge varar tålamodet?

Backlinjen idag blandar och ger. Passningsuppspelen från mittbacks duon höll ett flertal gånger på att straffa sig då vi fick farliga omställningar på oss, även markeringsspelet på hörnor måste förbättras. Vid två tillfällen hade tappade vi markering och den ena resulterade i ett stolpskott och den andra smet strax utanför när Victor Ljung och Calle Johansson tappat markering. Både Weberg och Calle har stor potential inte minst i brytningsspelet men det finns små men viktiga detaljer att fortsätta slipa på.

På det centrala mittfältet sliter Landgren och Gyimah under samtliga minuter och lägger ner ett enormt arbete men det framstå mer och mer tydligt att HIF har svårt att skapa farligheter framåt när ingen av de centrala mittfältarna har en offensiv ådra, få avgörande passningar och inte tillräckligt bollskickliga för att på egen hand skapa sig ytor. Surprise gör det bra första trettio men försvinner också ur matchen då han offensivt inte får det understödet som hade behövts. Christensen sliter på men har en anonym dag.

På topp startade vi med den danske hårtofsen Lange med en släpande Wede, kul att se Anton tillbaka och konkurrera om en startplats även om det är oklart ifall han med dagens insats stärkte sina aktier. likt den Anton vi är vana att se sliter och springer han som få andra, han vågar driva boll framåt och vinner därmed stora ytor för sina medspelare, däremot är beslutsfattandet ibland ofattbart ,mestadels under dagens match beroende på att blicken inte är där den bör vara. 0-2 hade kunnat varit ett faktum om han släppt bollen i djupet på en fri Surprise i slutet av matchen istället för att ha varit bolltittande för länge. Bäst betyg idag anser jag att Lange är värd. En spelare som jag ofta kastar mycket ris på men det går inte att blunda för vilken nytta han gör för laget med sitt eviga nötande. Dessutom blev han målskytt efter att en rensning studsat över FFF försvaret och en rätt placerad Lange enkelt rullade in ledningsmålet.

Ett tröttkört HIF orkade inte till slut och frågan måste ställas varför Max och Samuel förblev på bänken matchen ut när det var tydligt för ögat att många andades med respirator sista tio samt då bägge målade förra matchen och kunde bidra med gott självförtroende vilket inte är att underskatta i fotboll.

Dagens plus då?