Mästerdetektiven Dick Johnson och fallet ÖSK 2021 del 5: Osäkert tränarläge och oroande försäsong
Hur ÖSK kunde ramla ur allsvenskan är ett mysterium som engagerar många men som endast en man kan lösa: Mästerdetektiven Dick Johnson. I denna del har Dick tur, helt ärligt, och får reda på hur det osäkra tränarläget och försäsongen skulle komma att påverka laget och säsongen.
När jag skulle gå och lägga mig på kvällen efter att ha tagit reda på hur truppläget såg ut i ÖSK inför säsongen 2021 kom jag på en sak, en nedrans dum sak jag hade glömt:
"Skit också, jag glömde att kolla hur det såg ut med tränarposten. Aja, jag gör det imorgon istället..."
Den morgonen vaknade jag av att lägenheten var kall, väldigt kall och mörk för den delen.
I den fällbara sängen där jag låg var jag tvungen att dra åt mig täcket. Jisses, vad kallt det var!
Genom väggen hörde jag någon utbrista frustrerat:
"Faaaan, dessa jävla strömavbrott! Allt jag ville göra var att spela lite FIFA på min lediga dag!"
Jag slängde mig upp ur sängen, gick till datorn och klickade på strömknappen.
Inget hände.
Hade jag haft lite svagare resistens mot små irritationsmoment hade jag gjort som grannen och svurit åt strömavbrotten som tenderade att drabba just denna byggnad mer än någon annan i hela Örebro.
Typiskt att elen skulle gå just denna dag, när jag faktiskt ville använda internet för min utredning så fanns det inte och det var ingen idé att gå till biblioteket igen, jag blev ju portad dagen innan.
Då fanns det bara en sak jag kunde göra.
Ta på mig kläderna och hatten, sätta på mig byxorna, dra åt bältet och gå till baren.
Drink efter drink, glas efter glas slank ned.
En whiskey där, en rom och cola där, nämen titta, en guinness blev det också!
Efter ett tag var jag rätt borta, skulle vi kanske ungefär kunna säga.
Vad skulle jag göra? Ställa mig på gatan och försöka fråga ut personer igen?
Internet var ju inget alternativ då mitt kontor inte hade någon el och jag äger ingen mobil med internet heller.
Därför går det att rättfärdiga mitt besök på baren.
Det som däremot inte går att rättfärdiga är att jag blev jävla full.
Som en logisk följd på detta vaknade jag upp dagen efter med fler minnesluckor än vad som finns på tio adventskalendrar tillsammans.
Dock såg jag från min position i sängen att en till lapp satt på anslagstavlan där jag samlade mina ledtrådar.
Nyfikenheten på vad jag hade haft för mig dagen innan tvingade mig upp ur sängen och på med ett par kostymbyxor, en skjorta och kofta.
Det var alltjämt mörkt och pessimisten i mig (eller jag själv, med andra ord) trodde inte elavbrottet var över men jag provade att tända lampan i rummet ändå och dra mig baklänges och släng upp mig på en vitprickig häst; det fanns el i huset igen.
Sedan närmade jag mig tavlan och såg att jag hade skrivit, med en skrivstil som skvallrade om pinsamt hög promillehalt: "Osäkert tränarläge och oroande försäsong."
Det var givetvis kul att jag, trots min fylla, hade fått något gjort dagen innan men samtidigt kunde jag inte redovisa vad något av det här betydde om jag inte mindes vad detta handlade om.
Jag satte mig vid skrivbordet med glas välbehövligt vatten och grubblade.
Osäkert tränarläge? Vad menades med det? Axel Kjäll var väl tränare för livet mer eller mindre? Hade han anbud från större klubbar efter den där hösten?
Och oroande försäsong? Fast den verkade mer logisk, det syns rätt tydligt på resultaten om ett lag ser ut att kunna åka ur.
Men ändå, vad betydde allt detta?
Då märkte jag att min armbåge täckte något, vad var det för något?
Servetter? Varför hade jag...
"Aha!" Brast jag ut och tog upp servetterna för att inspektera dem närmre.
Jag hade fört anteckningar dagen innan.
"Oooh Dick Johnson, även när du är full är du en mästerdetektiv!" sa jag och försökte läsa vad som stod.
Anteckningarna var fåordiga men när jag läste dem så kom jag ihåg det mesta som hade hänt och kunde därmed fylla några av minnesluckorna men inte alla.
Jag var rätt säker på att lappen där det stod "Mannen med hästsvansen pratar inte gratis" var den första anteckningen jag gjorde den kvällen.
"Neee, jag tänker inte hjälpa dig gratis." Sa mannen med hästsvansen.
"Snälla!" Bad jag med fejkad desperation i rösten.
Mannen tog ett bloss av cigaretten och sänkte en shot med vodka, varför fick han röka inomhus vid bardisken men inte jag? Den här världen var irrationellt orättvis mot detektiver, tyckte jag.
Känslan av orättvisa var nog mest en produkt av för mycket alkohol under för kort tid men den gick inte att svepa bort! "Imorgon skall detektiverna resa sig upp och stå upp mot det orättvisa samhället!" Sa min inre revolutionär.
"Du får informationen du vill ha om du visar mig ett coolt trick." sa han och log med de få tänder han hade.
"Ett...ett coolt trick?" Svarade jag och försökte komma på något coolt jag kunde göra.
Jag letade efter en kortlek i mina fickor men fann ingen. Inte för att jag hade tagit med mig något men med tanke på att jag var rätt bra på trolleritrick när jag var liten så trodde jag naivt att jag hade med mig en.
Dock hade jag något mycket coolare än en kortlek.
Med ett belåtet leende drog jag upp pistolen och hela baren fylldes av lika stora delar tystnad som rädda rop.
"Vad i helvete!" Sa mannen med det slitna ansiktet och den gråa hästsvansen.
"Ta ner pistolen, för fan." Sa han och tittade sig runt omkring.
Oförståendes men lydande tog jag ned pistolen.
Vadå?! Tyckte han inte att den var cool?!
"Kom, vi drar ut." Sa han och drog med mig ut.
Vi gick en bit bort från gatan och allt folk, vi hamnade i någon central park och han pekade mot en lyktstolpe som var krönt med ett runt, lysande klot på toppen.
"Skjut den där, så kommer jag ge dig informationen du vill ha!" Sa han med ett ivrigt leende och pekade på det lysande klotet på toppen av lyktstolpen.
"Pfft! Det är inget trick, det här är ett trick!" Sa jag och vände mig om, la pistolen över min egen axel och tryckte av.
Det var länge sen jag hade övat att skjuta med pistolen, väldigt länge sen. Jag hade ju inte så stort behov av den. Jag blev till och överraskad av att det faktiskt var kulor kvar i den, jag var rätt säker på att jag hade sålt dem för att ha råd med mat.
Men det hade jag inte och dessutom hade inte min akuratess försvunnit heller, vilket var än mer överraskande.
Nästan lika överraskande som hur högljudd både smällen från pistolen och smällen från klotet som exploderade i tusen små bitar glas.
"Ah!" Utbrast mannen med hästsvansen på både ett nervöst och upphetsat sätt.
"Kom, vi drar!" Sa han och ryckte i mig där jag stod med handen mot örat som ringde.
Tillbaka i baren hade mannen berättat för mig det jag ville veta.
Jag hade snott åt mig en penna från bakom bardisken och börjat skriva på servetterna som fanns i generösa mängder.
Han berättade att det var en öppen hemlighet att Axel Kjäll ville vara sportchef istället för manager. Tyvärr hade Vitor Gazimba lämnat klubben och kunde inte vara a-lagstränare för att hans licens inte var rätt. Därför pratades det om Andreas Brännström som hade varit en succétränare i sina tidigare lag men han hade tydligen fått kalla fötter, enligt ryktesväg, då Axel ville ha för mycket att säga till om i laguttagningarna.
ÖSK hade även varit ute efter en spansk tränare som hade tränat Sandefjord och han var tydligen nära men det hade spruckit också då han istället valde att gå till danska laget Ålborg. Mycket på grund av att han ville ha med hela sin tränarstab.
Sen hade det kommit fram att Stuart Baxter, nån gammal föredetting, hade skrivit på för klubben men att han hade hävt avtalet av olika, diffusa anledningar.
Så där stod ÖSK kvar med Axel Kjäll som tränare. Mannen i hästsvans pekade mot mig och sa att alla, till och med jag, visste om att Axel skulle lämna sin tränarpost på sommaren.
Jag försökte klumpigt undvika hans finger som kom obehagligt nära mitt ansikte. Herregud, han hade ju kunnat peka ut mitt öga eller ge mig tyfus eller nåt.
"Krasch!" lät det när glaset ramlade på marken och då hade bartendern fått nog av mig.
"Du! Ut härifrån!" Jag fattade inte vem han pratade med och tittade runt och sedan ryckte jag på axlarna och sa till mannen med hästsvansen:
"Jag tror du måste ut nu, hästsvansis!" Hästsvansis lät festligt tyckte jag men jag hann inte avnjuta min egen vitsighet särskilt länge innan ett par starka armar grep tag i mig och kastade ut mig på gatan.
Väl ute på gatan vaknade jag upp av att en kille satt på sin breda bak bredvid mig på asfalten och rökte.
Den något rotunda killen var i tidiga trettioårsåldern och hade rätt kort, brunt hår som stack ut under den stora mössan.
Även han verkade ha blivit utkastad men han hade inte tagit det lika hårt eller blivit omhändertagen lika hårt.
Liggandes på mage räckte jag upp min hand mot mannen och sa:
"Dick Johnson, detektiv. Trevligt att träffas." Han stoppade cigaretten i munnen och skakade handen som man ska göra och sa:
"Daniel, utkastad från baren. Trevligt att träffas. Letar du efter ledtrådar på asfalten? Jag tror inte du kommer hitta mycket mer än ciggfimpar, snusprillor, tuggummi och fågelskit."
"Nää, kanske inte men du kanske kan hjälpa mig med min utredning. Vad vet du om Örebro SKs försäsong inför 2021? Eller är du en sån där Hammarbyare som alla andra?" Sa jag men han viftade avfärdande med händerna.
"Nej nej, jag är ingen hammarbyare. Jag är Öreboare precis som resten av familjen och vi stöttar alla ÖSK. Hmmm, försäsongen... Gud, jag kommer knappt ihåg den men den var väl mixad som alla tidigare år. Vi åkte ut ur cupen efter att ha förlorat mot Trelleborg hemma vilket var pinsamt. Sedan spelade vi dubbelmöten mot AIK och Malmö som gick sådär men det var förväntat."
"Ahaa, så det fanns inget som *hick* tydde på att ÖSK skulle åka ur under försäsongen? *Hick*" Sa jag och försökte på Columbomanér trixa med ögonbrynen för att få fram det svar jag visste fanns där.
"Näää eller jooooo..." Sa han och kliade sig på det lilla skägg han hade under hakan.
"Jooo, problemet om du frågar mig var att det var egentligen fel spelare som gjorde mål under försäsongen. Dennis Collander framstod som en spelare som skulle ha ett stort genombrott men varken Rasmus Karjalainen eller Deniz Hümmet gjorde särskilt stora insatser. Nice att Collander var bra men på en försäsong måste du få igång dina main men, dina målskyttar, sen om någon ung kille gör mål så är det väl en rolig bonus."
"Mhmmm, ahaaa, okeeeeej." Sa jag och antecknade liggandes på asfalten. Sedan la jag servetterna i jackfickan och gick stapplandes iväg, förmodligen hemåt.
Efter det var det svart.
Tur för mig då att jag hade antecknat det viktigaste, det och en massa knepiga figurer som jag förmodligen tyckte såg ut som små mästerverk.
Är man detektiv så är man det 24/7 trehundrasextiofem dagar om året, oavsett promille och det ska jag skatta mig lycklig för.
Nu förstod jag vad jag själv hade menat när jag angav "Osäkert tränarläge och oroande försäsong" som en anledning till att ÖSK ramlade ur allsvenskan.
Axel var visserligen en okej tränare men det faktum att alla visste att han försökte slippa tränarjobbet för att fokusera på att vara sportchef kan inte ha hjälpt klubben och spelartruppen att känna harmoni. Lägg därtill flera spännande och välmeriterade tränare som av olika anledningar tackade nej. Slutligen bör en ha i åtanke att det inte kan ha varit bra för spelarna att veta att deras tränare enbart skulle vara där till sommaren. Vad gör det med en spelare? Kämpar dem hårdare då? Eller tappar de motivation då? Varför imponera på någon som ändå kommer lämna bänken?
Att deras offensiva nyckelspelare, eller rätt anfallare, dessutom inte riktigt levererade på försäsongen var nog inte bra heller. Med datorn igång och resultaten framför mig såg jag att ÖSK hade släppt in rätt mycket mål på försäsongen, så ingen av målvakterna verkade imponera särskilt mycket.
Varningstecknen fanns där redan på försäsongen.
Ack, att ingen såg dem och satte igång alarmet redan då...
