Mästerdetektiven Dick Johnson och fallet ÖSK 2021 del 7: Frälsarna och vibbarna
Hur ÖSK kunde ramla ur allsvenskan är ett mysterium som engagerar många men som endast en man kan lösa: Mästerdetektiven Dick Johnson. I denna del tittar Dick på sommaren när frälsarna kom och han tar även reda på hur det kändes i klubben med hjälp av ett medium.
En mästerdetektiv bör alltid gå upp tidigt, orimligt tidigt om du frågar mig.
Alla andra detektiver jag känner går upp fem på morgonen samtidigt som de super till klockan tre på natten.
Hur orkar de med?
Nej, som en mer vettig mästerdetektiv så konsumerar jag min alkohol fram till två på natten och går upp klockan sju.
Om jag nu hade någon alkohol kvar, tyvärr tog allt slut på nyår när jag firade med Uffe och de andra bänkvärmarna och det var väl trevligt.
Men jag borde inte ha varit så frikostig med alkoholen, nu har jag ingen kvar och dessutom är jag återigen pank.
Kanske ska jag kontakta mannen som gav mig uppdraget och be honom ge mig mer pengar?
Men om han får reda på att jag lagt allt på sprit kommer han kanske inte ge mig något.
Det är nog bäst om jag försöker klara mig utan ett tag, uppdraget är snart klart.
Jag måste bara reda ut den jäkla röran som var ÖSKs sommar.
För när jag läser online ser jag att alla pratade om frälsare och en våg av hopp efter att Axel Kjäll lämnat sin tränarpost.
Men vilka var dessa frälsare? Vem skulle den nya tränaren bli?
ÖSK hade haft stora problem med försvaret och anfallet så det var klart att de behövde förstärkning där.
Därför är jag inte förvånad över att de plockade in Nahir Besara, Jiloan Hamad och Nasiru Moro.
De två förstnämnda var välbekanta för Örebro.
Besara hade lett laget till deras sjundeplats förra året med flera mål och framspelningar.
Jiloan Hamad är uppvuxen i Örebro och var en storspelare i både Malmö FF och Hammarby där han aspirerade på en plats i landslaget.
Den sistnämnde däremot visste ingen vem det var men med tanke på att han kom från samma kroatiska klubb som Hamad så var förväntningarna stora.
För stora.
Hoppet de svartvita satte på dessa spelare var för mycket.
De gick från att prata om den verklighet de befann sig i till att spekulera om huruvida de hade någon möjlighet att nå en europaplats.
Ack, du enkla sommarbarn, du är naiv.
Jag skakade på huvudet när jag läste på alla reaktioner till dessa övergångar.
Hajpen var för mycket, pressen var oundviklig och den var väldigt stor.
Samtidigt som jag satt där med och läste med kaffemuggen i ena handen hörde jag hur det skramlade till i min hall.
Jag ställde försiktigt ned min mugg, plockade upp min pistol och smög mot hallen med ryggen tryckt mot väggen.
När jag väl var framme vid väggens slut och skulle vända mig mot hallen så vände jag mig snabbt med pistolen riktad framåt, beredd på att skjuta!
Men ingen var där.
Förutom ett litet paket på golvet.
Jag gick försiktigt framåt och tittade på det och läste:
"Till mästerdetektiven från B.A."
Jag tog upp paketet och skakade på det.
Något litet skramlade runt där inne.
Jag öppnade paketet och ett litet USB-minne ramlade ur.
"Vad är detta?" sa jag för mig själv.
Med pulsen på friska nivåer igen (varför var jag så paranoid för?) gick jag tillbaka till datorn och satte mig ned.
USB-minnet gick nätt och jämnt att få in i datorn och en ljudfil låg på den.
Jag öppnade filen och förväntade mig något olämpligt, som ljud från en porrfilm eller jazzmusik som spelades ur takt men fick istället höra sorl.
Sorlet från folk och klinkandet av glas.
Det måste vara ljud från en pub eller bar av något slag, tänkte jag.
Sedan hörs applåder och visslingar.
En röst ljuder:
"Tjena alla! Hoppas eran kväll har varit bra än så länge! Det har min varit för jag gissar att ni har hört de goda nyheterna?"
"Jaaaaa!!" vrålar publiken tillbaka.
"Uj uj uj! Nu är dem här hörrni, nu ska vi vända på den här säsongen! Först spöar vi Degerfors i höst och sen tar vi över europa!"
"Jaaa!!!" vrålar publiken tillbaka, ännu högre som om de vore i frikyrklig extas.
"För just detta ögonblick har jag skrivit en liten låt, faktiskt. Jaa, jaaa. Det har jag! Lyssna nu, på låten om frälsarna! Ehem."
Sedan börjar mannen spela på en akustisk gitarr och han sjöng med lugn övertygelse:
Natten är mörk, den verkar aldrig ta slut.
Det finns en stor risk att vi åker ut.
Men kommer ej ske.
Låt mig berätta för er.
Frälsarna är här.
Gerzic och Axel lyckades dem övertala.
Lennart Larsson var den som betala.
Och de kom in en efter en.
Nu har de hittat hem.
Fräslarna är här.
Oh oohhh, vi grips av plötslig mani!
Oh ooooh, det här fixar vi!
Fräls oss, Hamad och Nahir!
Fräls oss, vi firar med kiir!
Fräls oss, Hamad och Nahir!
Fräls oss, fyfan vad bra detta blir!
Pusslet är komplett.
Hösten blir lekande lätt
Nu radar vi upp seger efter seger.
Känner ni vinden i våra segel?
Frälsarna är här.
Av bara farten förnedrar vi Degen.
Ej ett undantag, det är regeln.
Vi alla längtar nu så efter hösten.
Skrik ej av lycka, spara på rösten.
Oh oohhh, vi grips av plötslig mani!
Oh ooooh, det här fixar vi!
Fräls oss, Hamad och Nahir!
Fräls oss, vi firar med kiir!
Fräls oss, Hamad och Nahir!
Fräls oss, fyfan vad bra detta blir!
Fyfan vad bra detta bliiiiiiiir!
Sedan hörs ett stort vrål i inspelningen.
Det var som att lyssna en inspelning från en urspårad mässa i en megakyrka i amerikanska södern.
"Jisses, var det så här det lät?" Sa jag för mig själv och tänkte sedan tyst; inte undra på att de åkte ur.
In kom även Vitor Gazimba, den assisterande tränaren som fått en otydligt stor del av berömmet för succéhösten säsongen innan.
Nu skulle han få ordning på skutan men var han inte lite väl lik Axel Kjäll? Skulle detta verkligen bli en nödvändig förändring för laget?
Inte nog med det så anslöt även Ahmed Yasin till laget, dock var han knäskadad så hans debut fick vänta en lång, lång tid.
Det gjorde inte så mycket att de saknade Yasin när de mötte Djurgården borta i Vitors första match.
De förlorade ändå som så många lag gjorde mot Djurgården denna säsong.
De följde upp detta med att förlora mot Elfsborg på stopptid, trots att Deniz Hümmet gjorde 1-1 sent.
Sedan kom den första hemmamatchen med publik på länge, blott 2500 fick se ÖSK mot Hammarby och dessutom se Mergim Krasniqi göra sin debut i kassen.
Det slutade med att han släppte in ett mål efter blott en halv minut tack vare slarv av Benjamin Hjertstrand och detta följdes av att han släppte in 0-2 på ett dåligt sätt.
Ingen trepoängare där heller.
Sedan mötte man AIK på hemmaplan, denna gång med lite mer publik och denna gång gick det bättre.
ÖSK tog ledningen mot ett guldjagande AIK efter att Dennis Collander nätat men sedan kvitterade Nabil Bahoui och AIK var närmre segern än ÖSK.
Dock hade inte "frälsarna" glänst ännu. Nahir Besara såg mer bekväm ut än Jiloan Hamad gjorde men än hade inga stora dåd uträttats på planen.
Krutet var blött i deras revolvrar, så att säga.
Sedan mötte ÖSK Sirius på bortaplan, en match de brukar ha roligt i och det blev det även denna gång.
David Seger smällde in säsongens första mål och Nahir Besara avgjorde sent.
Den första vinsten sedan maj var ett faktum.
Skulle segrarna börja komma nu?
Det såg ut som det då ÖSK ledde med 2-0 mot Mjällby i matchen därefter, ett mål vardera av Besara och Collander.
Dessutom fick Mjällby en utvisad men efter ett slumpartat mål följt av ett regelvidrigt mål kom de ikapp.
En felstuds till match men ändå gick det så väldigt fel för dem efteråt.
För denna felstuds till match följde av, ja, en felstuds till tankegång.
För ÖSK valde att låna ut Erik Björndahl och Taha Ali till Västerås.
Att låna ut Björndahl verkade då som galenskap och Ali var en oprövad joker som hade kunnat göra gott.
Detta skulle nog leda till en vass anfallare in men istället kom en kille från lettiska högstaligan och en bänkvärmare från Schweiziska andraligan.
Två säkra, om än ojämna, kort byttes ut mot två "wild cards" till spelare.
Och nu började även resultaten gå emot.
Först en tung förlust på stopptid borta mot Varberg.
Sedan fick de bara 1-1 hemma mot Sirius i en match de borde ha förlorat och detta följdes upp av en 0-2 förlust mot AIK på bortaplan.
För att toppa denna sommar lämnade Hümmet för turkiet.
Och frälsarna? De hade inte frälst någon än så länge.
Besara hade inga poäng sedan Mjällby hemma och Hamad såg fortsatt inte ut att vara på rätt plan.
Lägg till att Yasin, som varit vid sidolinjerna hela sommaren sedan uttalade sig om energin i laget.
Vad menade han med det? Vilken typ av energi pratade han om?
Pratade han om vibbarna? Feng shui?
Jag var tvungen att ringa upp någon, jag behövde dessutom en paus från allt sittande vid datorn.
Jag tittade igenom telefonkatalogen (ja, såna finns att få tag på) och hittade numret till ett medium.
"Salazar Andersson; medium, alternativ läkare, spirituell shaman och exorcist."
Efter ett kort samtal kom vi överens om vart vi skulle mötas och när.
"Behrn arena, klockan ett på natten. Var där men klä dig diskret, vi ska göra något jag inte är särskilt stolt över."
Tanken på ett omklädningsrum i kalabalik, en trupp som inte trivs tillsammans och bevis på detta kittlade mig alldeles för mycket för att jag skulle kunna ignorera det.
Därför kände jag mig tvungen att få dit ett medium för att kunna bekräfta detta, problemet var bara att jag var tvungen att faktiskt ta mig in i omklädningsrummet och på arenan för att kunna bekräfta detta.
Det ena problemet var löst och jag såg lösningen komma gående mot mig där jag stod lutad mot väggen med östra läktaren bakom mig.
"Du är sen." Konstaterade jag och tittade mot "Salazar Andersson" en ljushårig och vältränad man med hår ner över öronen som var klädd i ljusbrun coat av ull och med en lite väl lång scarf runt sin nacke.
"Det gör ingen skillnad när jag kommer, andan och andarna kommer ändå vara kvar. Så det så." Sa han med en röst fylld över kanten med självsäkerhet, toppat med arrogans.
Jag tittade runt mig och för att se om någon annan hörde det jag hörde men som tur var fanns ingen annan där.
Jag plockade fram de verktyg jag hade tagit med mig hemifrån ur min ryggsäck, en kofot, ett par skruvmejslar och ett mindre brytjärn.
Sedan började jag jobba på dörren in i ÖSKs kontor.
Salazar stod och huttrade med händerna i fickan utan att titta på mig men när han väl märkte vad jag höll på med vände han sig mot mig och fräste på låg volym ur sig:
"Herregud och gudar! Vad håller du på med?! Du sa på telefonen att vi skulle in i klubbens lokaler men inte att vi skulle bryta oss in!"
Jag vände mig lugnt mot honom och talade till honom på det språk som detektiver och medium har gemensamt.
Nej, inte svenska.
Pengar.
"Vill du ha betalt eller inte?"
Han tystnade och jag fortsatte arbeta tills jag fick upp dörren.
Vi smög oss sedan in diskret och jag såg hur Salazar började "jobba".
Eller vad det nu kan kallas.
Han gick igenom den mörka hallen på ÖSKs kontor och kände längs väggarna samtidigt som han gav ifrån sig konstiga ljud.
"Vad känner du?" Sa jag och tog fram mitt anteckningsblock men det var ingen idé att anteckna ned det hyssjande ljud han gav mig.
Han fortsatte gå tills han helt plötsligt stannade till framför en dörr, ropa till och slängde ur sig ett kort som landade på golvet.
Jag böjde mig ned för att plocka upp det och såg att det var ett tarotkort där det stod:
"Narren"
"Vems kontor är det här?" Sa mediumet som verkade uttömd.
Jag kan ju inte säga annat än att han bjöd på en bra show.
"Jag tror att det är Axel Kjälls kontor."
"Och vilket kort är det?" Sa han och pekade på kortet i min hand.
"Narren." Svarade jag och vi tittade båda tyst på varandra och gick vidare, vi visste vad som menades.
Sedan kom vi fram till rummet där alla spelare brukade hänga och Salazar ropade ännu en gång till och slängde iväg alla kort.
Hur hade han dem redo sådär?
"Vad händer? Vad känner du?"
"Aaaah, jag känner allt!" Sa han och lutade sig framåt på knä och började mässa.
Jag stod redo med anteckningsblocket.
Redo för att skriva ned vad? Att han verkade ha hamnat i extas?
"Energin i rummet, det är ingen harmoni här. Det är så negativ energi men samtidigt finns det ett stort tomrum. Upp är ned, ned är upp. Hundar och katter dansar tillsammans. Budapest, Bukarest, fettisdag! Fettisdag! Filip Rogic, vart är Filip Rogic?!"
Sedan började han skaka på marken.
Jag tog detta som en bekräftelse på det Yasin hade sagt, att det inte rådde någon harmoni i laget.
Men jag vet inte om denna bekräftelse var värd 1500 kr i timmen.
Salazar reste sig upp, till synes trött, och började stappla runt i rummet och känna på väggarna med ögonen stängda.
"Vart är PS4? Fick de inte spela NHL längre? Åh nej, hemska värld! Vart är skrattet?"
Jag följde efter och hoppas han skulle bli klar snart, jag hade fått det jag var ute efter men inte han.
Han ville väl kräma ur så mycket tid som möjligt ur detta.
Tarotkorten låg alltjämt på marken men hade nu förtjänat hans uppmärksamhet.
"Kom och titta!" Sa han och viftade dit mig mot ett av korten som låg på marken.
Kortet var "Rättvisa" och han pekade på det och sa:
"Rättvisa. Rättvisa för de säsonger som varit, det som kommer upp måste komma ned." Sedan kröp han till nästa.
"Titta! Kortet kejsaren ligger på kejsarinnan! Vet du vad det betyder?"
"Nej?" Svarade jag med ett höjt ögonbryn.
"Inte jag heller, faktiskt. De råkade sitta ihop av ren slump faktiskt, kanske nåt med svågerpolitik kanske?" Svarade han och insåg snabbt att han bröt sin karaktär och återgick lika snabbt till sin spritiuella manifestation.
"Vad har vi här? Kan det vara? Ja, tornet! Tornet, min detektivvän, det symboliserar hur laget kände sig fångade i ett torn av orimliga förväntningar som de var oförmögna att klättra nedifrån utan att falla till sin döööd."
"Börjar vi bli klara här eller?" Svarade jag på hans dramatik.
"Du är inte rolig. Okej då, vi drar." Sa han samtidigt som han plockade upp sina kort för att sedan ställa sig upp, räta till sin ullcoat och frisyr och börja gå mot utgången.
Väl ute stängde jag igen dörren till bästa förmåga samtidigt som jag hörde något prassla till.
"Du, medan jag ändå har dig. Skulle du vara intresserad av att köpa dessa kristaller? De håller onda andar borta." Sa han och höll upp saltstenar mot mig.
"Nej." Sa jag kort medan jag frustrerat kämpade mot dörren, med lika frustrerande resultat.
"Okej, okej. Vad sägs om detta obsidianägg? Du kommer bli extra fertil varje måndag när fullmånen råder om du kör upp den i din.."
"Nej!" Sa jag ilsket och fick till slut dörren att låsa sig och förutom lite märken runtom så såg det inte ut som att någon hade varit där.
Salazar suckade besviket.
"Aja, jag tjänade iallafall 800 kr på detta, alltid någonting. Ehem." Sa han och höll ut handen mot mig.
"Okej, här har du. För ett väl uträttat jobb men här skiljer sig våra vägar åt, Salazar." Svarade jag och gav honom 800 kronor i kontanter.
"Inte mig emot, du osar mörk energi. Och whiskey."
Jag svarade inte och gick istället därifrån samtidigt som han kontrollräknade pengarna belåtet.
Nu hade jag ytterligare bevis att ta upp i utredningen.
Den negativa energin i laget och frälsare som inte förmådde frälsa laget var två starka bevispunkter jag behövde för att min utredning skulle godkännas.
Med denna vetskap och framgång i utredningen tog jag raskare steg därifrån, sedan snabbade jag mig på och på och på, tills jag sprang.
Med god anledning för bakom mig hörde jag Salazar ilsket vråla:
"Vafan! Dessa sedlar är ju för fan fejk! Din lurendrejare!"
När jag blickade bakåt såg jag han springa efter mig och jag fick snabba mig på för att han inte skulle komma ikapp.
När jag fortfarande hade försprång sprang jag in på en sidogata och kort därefter passerade Salazar och hans blonda kalufs förbi på gatan utanför.
Jag gick sedan ut igen och började gå åt motsatt håll, mot min lägenhet.
Jag hade fått det jag letat efter och började nu närma mig slutet på utredningen.
Men det återstod fortfarande en höst att gå igenom, med allt det innebar.
På gatan hade Salazar tappat ett tarotkort.
På det stod "Yttersta domen" och ja, det var det jag närmade mig.
Jag stoppade ner kortet i fickan och fortsatte gå.
