Matchen då ÖIS återvann sin heder
Så det blev ingen seger. Inget lyft i tabellen, ingen blöt efterfest på Göteborgs gator och torg. Paradoxalt nog så var ÖIS ändå vinnare. Inte av tre poäng, utan av något som kan visa sig vara precis lika viktigt: sin heder.
Under året har de blivit kritiserade, emellanåt rentutav hånade och bespottade. Publiksiffrorna har svikit, sociala medier och supporterforum svämmat över av klagosånger och domedagsprofetior. Mitt i allt detta har spelarna stått, svårt självförtroendestukat och oförmögna att komma ur den negativa spiral de hamnat i. Viljan har alltid funnits där – men sällan backats upp av kvalité.
Mot GAIS föll bitarna på plats. En kämpainsats med hjärtat utanpå tröjorna kompletterades av årets bästa spel, och vips, så tog tongångarna en u-sväng. Det ÖIS som vi vill se, med ett eget konstruktivt spel, har börjat hitta sin väg tillbaka. För det belönades de med hyllningar och en återvunnen tro hos många supportrar. När hösten nu kommer med idel måstematcher där publikstödet precis som vanligt kommer att vara livsviktig ska den betydelsen inte underskattas.
Crescendot på läktaroptimismen var såklart målet, varefter Lindström utan problem hade kunnat klättra upp till oss på Östra Stå på ren eufori. Dessbättre gjorde han inte det, för väl där hade han nog blivit sönderkramad likt en bebis med sitt gosedjur. Lindström har fått en del kritik under säsongen - en del berättigad, en del obefogad - men närmar sig så sakteliga fjolårsformen, och just där och då hade nog ingen av oss bytt ut honom mot någon.
Vår kaptens mål innebar inte bara ledning i matchen – det medförde också ett lyckorus bland oss supportrar som saknar motstycke i år. 20 omgångars frustration och besvikelse rann bara av för att istället ersättas av okontrollerbar glädje. Vi var inte så många, vi på Östra Stå, men den gemensamma kraften hos oss i samband med och efter målet hade kunnat flytta berg. Det vore väl fan om vi tillsammans inte kunde vinna några fotbollsmatcher också.
*
Hockey-speaker och fyrverkerier – GAIS vet sannerligen hur man ställer till med fest. Men inga handklappor? Svagt.
*
Mourads bespottare håller numer en väldigt låg profil. Devisen ”bevisa på planen” kommer alltid att vara effektfull och det råder väl nu inga tvivel om att Mourad är vår spets framåt. Mot GAIS var han i vissa avseenden briljant och om han bara kan få iordning på fötterna lite bättre så kan det annars lätt smaklösa och klämkäckt Göteborgska smeknamnet Mouradona få anledning att anammas av oss ÖIS:are på riktigt.
*
Utan att veta vad som uppviglade det hela, garanterat inget grovt, så är det direkt pinsamt av Tommy Vaiho att ta till sig och att dessutom svara med rop och upprepade gester. För fem år sedan så var Malmö FF:s dåvarande målvakt Dušan Melichárek inblandad i en liknande situation, mot just GAIS. Malmö reagerade kraftigt och bad om ursäkt till GAIS-fansen, men inte nog med det. De stängde också av Melichárek i en vecka då agerandet stred mot deras principer och värderingar gällande Fair Play. ”Det fanns inget annat alternativ”, lät det då. Hos GAIS talar tystnaden.
*
Stor humor uppspelades efter matchens slut när GAIS:arna började sjunga ”var är pappas pengar nu?”. Samtidigt som klubben brottats med elitlicensen, skramlar med spänner och får bidrag på tiotusentals kronor lämnade till sig från välbärgade supportrar i kuvert uppe på GAIS-gården. Glashus och så vidare.
*
Abrahamsson
Bengtsson, Leinar, Rosén, Ericsson
Azulay, Lundgren
Karlsson, Hedman, Ohlsson
Mourad
Där har ni min elva imorgon. Avstängde Lindström ”ersätts” av Hedman (egentligen hade jag velat se Carlsson, men han verkar vara längre från speltid än Vaiho från Fair play-priset) och Karlsson ersätter en hopplöst svag Bouraima. Karlsson behövs offensivt, inte minst för att understödja Mourad i straffområdet, men är också löpstark och smart nog för att klara av försvarsarbetet som medföljer i 4-2-3-1-systemet. För visst ska vi fortsätta på den inslagna vägen – experimentet föll alldeles för väl ut för att strypa.
Abrahamsson i mål? Ja. Är han fullt frisk så ska han starta, säger jag. Andersson är måhända lika bra när det kommer till att stoppa bollen, men sett till hela målvaktspaketet så känner jag mig tryggare med Abrahamsson.
Oavsett vilka som startar så är tre poäng det enda som räknas med hemmaplan, god form och en bottenkonkurrent på andra sidan som komponenter. Att inte förlora så som vi gjort de senaste matcherna är självfallet bra, men med ett trepoängssystem så kommer man ingenstans utan segrar. Mot Jönköping vill jag se att vi tar vid där vi lämnade mot GAIS, jag vill se fler mål – och den här gången vill jag fira längre än tio minuter.
Följ @ankristensson
