Varbergs BoIS - Häcken1 - 1
Matchkrönika: Chocktober är här!
Chockerna avlöser varandra när svensk fotboll går in i höstens slutspurt.
"Kanske blir det så att oviljan (strategin) att inte försöka plocka hit en riktigt etablerad målskytt kan bli kostsam i förlängningen? Filip Bohman och Dion Krasniqi får ursäkta" skrev jag innan match.
Filip Bohmans replik kom dryga halvtimmen in i matchen när han tog emot ett inspel från Alexander Johansson, vände bort sin försvarare och via ett motståndarben fick se sitt första allsvenska mål någonsin singla in i Häckens målbur. En riktig klassaktion av spelaren som för två månader sedan spelade division 1-fotboll.
Då hade nämnde Bohman varit en välklippt tånagel från att stöta in sitt första mål redan i matchinledningen och Alexander Johansson nära på att kopiera Kennet Anderssons klassiska 2-2 balja från kvarten mot Rumänien men bolluslingen smet strax utanför.
Ismet Lushaku lossade bössan i höger innerläge men bollen slickade stolpen så Lushaku får fortsatt vänta på sin första allsvenska fullträff. Halvleken som helhet bestod av en bra inledning av BoIS varefter Häcken kopplade allt mer grepp men utan att kunna skapa de riktigt heta chanserna.
Analysen av BK Häckens kvitteringsmål på frispark i början av andra halvlek börjar egentligen redan i en varbergs-omställning: Filipe Sissé har inne i motståndarnas straffområde chansen att sätta bollen till Lushaku men är för långsam. Istället kan Häcken vinna boll och komma i en kontring som utmynnar i frispark strax till höger om Varbergs försvarsbox. Att sedan en ensam motståndare kanske (men troligen ändå inte) är offside vid bortre stolpen och kan stöta in bollen gör inte känslan så mycket bättre.
Anton Liljenbäck har en jättechans att avgöra när han kommer in framför sin försvarare men hans nick mot högra stolpen gör Peter Abrahamsson en jätteräddning på.
På övertid får också Flamur Dzelili göra sin allsvenska debut när han ersätter en tröttkörd André Boman på högerbacken.
Matchen slutar 1-1 och sett till helheten och statistiken får det väl anses som rättvist. Varberg är vassare framåt men det syns också att BK Häcken i grunden är ett mera spelskickligt lag och man dominerar också bollinnehavet. Ändå är det återigen svårt att göra sig kvitt känslan att med en bättre avslutskvalitet hos Varberg kunde det här slutat annorlunda.
Så har vi då tagit den enda poäng som Alexander Axén sa att Varberg skulle ta under de sista sju matcherna. Och det är egentligen märkligt det där. Efter att Varberg på sina tre senaste hemmamatcher berövats på segern mot Djurgården på övertid, tagit poäng mot Norrköping och slagit AIK tas man ändå inte på allvar av vissa. Och idag tar man ytterligare en poäng med mersmak mot topplaget Häcken.
En seger idag hade såklart suttit som handsken efter att Degerfors inledde chocktober på för Varberg sämsta tänkbara vis igår. Men vi gnuggar ändå på, plockar våra pinnar och håller poängsnittet på en per omgång med lite marginal.
Chocktobers andra fotbollschock var väl ändå att Varberg spelade en hel fotbollsmatch utan att dra på sig en enda varning! Trots detta är min uppfattning att BK Häcken tilldelades frisparkar betydligt mera lättvändigt än Varberg vilket är ett mönster som känns igen sedan tidigare. Ibland känns det som att boisarna knappt kan gå in i en närkamp utan att behöva lyssna till domarens enerverande flöjtande.
Hammarby borta härnäst känns som en gjuten förlust men sedan väntar ett vilt kämpande Helsingborg på ett Olympia vi har fina minnen ifrån. Elfsborg hemma, ett Mjällby borta som dippat lite och inte kommer att ha så mycket att spela för, Malmö (som inte riktigt är Malmö) hemma och avslutningsvis Sirius som med dålig form på allvar blivit indragna i den absoluta bottenstriden är matcher där Varbergs BoIS absolut ska kunna ha poängchans. Att Filip Bohman nu fått öppna sitt allsvenska målskytte lovar också gott framåt.
Och grundtipset blir ändå att Varbergs BoIS, trots en lite knackigare säsong i år, är lite för bra och har spelare med sådan karaktär att man inte ska behöva åka ur.
