Varbergs BoIS - IFK Norrköping1 - 1
Matchkrönika: en alldeles lagom tjock man i sina bästa år
Som tycker det där med bottenstrid i allsvenskan är en världslig sak
En alldeles lagom tjock man i sina bästa år. Som tycker om att rulla lite boll med killarna och har touchen kvar.
Ja det är inte utan att jag börjar tänka på Karlsson på taket när jag läser HN:s införartikel med Jocke Persson inför matchen mot Norrköping. Och det där med bottenstrid i allsvenskan är en världslig sak. För sett till prestation och poängsnitt känner sig Persson trygg med att hans grönsvarta gäng inte ska behöva bli inblandat. Istället är det planens 4 svartklädda män som han tycker är svårast att hantera och som ska ha berövat BoIS på 8-10 poäng i år.
En bit in i första halvlek börjar jag ändå fundera på om Joakim Persson inte fått sig en släng av samma självbedrägeri som HBK:s Magnus Haglund verkade lida av ifjol. För i underläge 0-1 efter Jonathan Levis klassmål (men varför duckar Luke Le Roux mitt i bollbanan?) och fortsatta problem att sätta dit chanserna kommer jag att tänka på att man hört snacket om uppåtgående form sedan matchen mot Värnamo (3:e juli) nu. Norrköping känns mer trygga med bollen och boisarna ganska slarviga och ibland direkt svaga i passningsspelet.
I andra halvlek öppnar sig himlen och det känns som om vår fine, saknade Stefan vill ge sitt älskade Varberg och BoIS en sista hjälpande hand innan det är dags att ta farväl. För ett krigande, fysiskt Varbergs BoIS är det ju aldrig fel med de förutsättningarna. Ändå är det med en viss förvåning jag läser statistiken efter match med en väldig favör i både expected goals och bollinnehav för Varberg.
Men så var det ju det där med att sätta bollen i mål. För trots ett konstant tryck hela halvleken lyckas Varberg inte skapa så många väldigt heta chanser. Det ska spelas runt och duttas istället för att slå den mer direkta bollen in i straffområdet.
När klockan börjar närma sig de 90 förväntar jag mig att få sen en oförskämt kort tilläggstid när nu BoIS är de som är i underläge men en av de svartklädda fördömda männen visar upp en skylt med hela 7 minuter vilket fullt förståeligt norrköpingstränaren Glen Riddersholm upprörs över.
Så. När klockan passerat 96 slår Tobias Carlsson (så klart) den där mer direkta bollen med sin känsliga högerfot. Lyran hittar in till Robin Simovics panna och först är det svårt att fatta att bollen verkligen gått i mål.
Men Varbergs BoIS tar en liten revansch efter förra lördagens snöpliga poängtapp och visar framför allt att det här laget har en jäkla moral. Pluspoäng idag till Alexander Johansson som jag alltid tycker att det händer något kring. Även Robin Simovic har växt på sistone. Femte målet i år vilket han är bästa målskytt med men framför allt tycker jag att han tar ett betydligt större ansvar numera och visar krigarinstinkt för klubben Varbergs BoIS.
Varför André Boman inte startat de senaste matcherna är svårt att förstå när mans er honom spela. För som oftast tycker jag denne 20-åring visar klass i snart när varje aktion - där har BoIS något extra.
Sist men inte minst: ordförande Persson tystade tvivlen i min skalle till slut. För med 4 forwards på plan sista kvarten visade han åter att takterna som matchcoach sitter i. Och att det lönar sig att våga.
