Varbergs BoIS - Halmstads BK1 - 0
Matchkrönika: Jim Morrisson och idioterna
Att INTE tro på Varbergs BoIS är snart den nya normen för idioti!
Jim Morrison i The Doors var en rockartist. Fast han blev en stjärna tyckte han livet var så trist.
När Jim dog i Paris -71 sprang Varbergs BoIS runt i tröjor med smalare ränder och vita shorts under en säsong som slutade trist (ur ett sportsligt perspektiv) även för grönsvart. Nykomlingen i Div II (dåvarande andraligan) tränades av Olle Ericsson från lördagens motståndare HBK men åkte trots det ur och spelade åter i trean 1972.
Men trist är det verkligen inte att vara Boisare 50 år senare när Varberg äntrar sin Energi arena iförda "sjutiooettornas" mundering i en läcker kollektion. Den skrockfulle skulle säkert med viss rätt kunna hävda det som aningen suspekt att ikläda sig en matchdräkt som bars en säsong när BoIS blev degraderade, men just 1971 blev hela 5 av 12 lag nedflyttade så därmed kan vi avfärda den parallellen.
Runt kl tre ligger jag i Leninbadet och funderar på det faktum att hotellets ägare faktiskt ville döpa om Påskbergsvallen till Leninstadion med allt vad det kunde inneburit. Någon timme senare vandrar jag barndomens gator genom ett regnigt Varberg, över Påskberget och till det som idag kallas Varberg Energi Arena.
Snart dags för match men utan en Robin Simovic var på väg mot formen men då hände vad? Jo en bristning i vaden och minst två veckors frånvaro som följd. Ändå kändes ersättaren Simon Karlsson Adjei inte som någon försvagning utan kanske t o m tvärtom med tanke på hans målproduktion hittills. Ytterligare ett bevis på den bredd som det här laget faktiskt besitter.
Första halvlek blir en ganska intetsägande historia med ett HBK som känns något "tyngre" medan BoIS är lite mer kreativa framåt, en ganska så förväntad matchbild med andra ord. Jag noterar att ett antal HBK-supportrar nästlat sig in på arenan och håller igång bra i bortre kurvan medan Klacksparken är förvånansvärt passiv med tanke på hur det såg ut i Göteborg senast. Samma syndrom har tidgare noterats för just Halmstad, hemma bra men borta bäst är kanske devisen som gäller, det är lättare att leva ut när man inte är på hemmaplan?
HBK börjar andra halvlek bäst och det känns som att deras defensiva styrka neutraliserar Varberg som har svårt att få igång ett mer kreativt spel. Smått chockad noterar jag sedan att det är Magnus Haglund som gör matchens första byte med timmen spelad! Varför försöker inte Joakim Persson förändra för att få bättre fart framåt? En fråga som lite senare skulle få sitt svar.
I minut 68 har Jean Carlos de Brito lagt upp bollen snett till höger om straffområdet för att slå en frispark och hans vänsterfot är som bekant ett av Varbergs bästa offensiva vapen. Karlsson Adjei går hårt in och vinner luftduellen med Halmstads målvakt och bollen dimper ner hos mittback Lindner som kan raka in den i öppet mål! För någon sekund funderar jag på om det kommer att bli avblåst för ruff men målet består.
De Britos vänster talar igen!
HBK ökar trycket mot slutet och skapar några halvchanser och Marcus Antonsson bränner ett jätteläge. Halmstad är tunga och ligger på och skapar tryck med hjälp av ett flertal hörnor. BoIS känns ganska tröttkörda och lyckas inte kontra så mycket som man kanske trott när landskapet öppnar sig framåt. Man slår bort ett par bollar när man har läge att ställa om och vinner i princip inga andrabollar. Men man lyckas hålla tätt matchen ut och efteråt ekar segersången in dit vi sitter i pressrummet
Halmstads Haglund tycker matchen kändes tung att förlora med tanke på Halmstads andra halvlek men han kan inte klaga på spelarnas insats. BoIS är tunga och bra på fasta situationer och lyckas ännu en gång göra mål på en av dessa.
"Ingen större underhållning" slår Joakim Persson fast och menar att matchen kändes energilös för att vara ett derby (jämför t ex matchen i Halmstad). Men så får vi plötsligt mål och kan spela på resultatet. Det är bra att vi håller nollan igen och jag är nöjd med 3 pinnar. Även tacksam för att så många lyckades kräma ur det sista nu innan uppehållet och nu får lite välförtjänt vila.
Jag ställer frågan om de för Joakim Persson sena bytena och förklaringen finns i en medveten taktik. "HBK kändes tunga och svårspelade och vi har svårt att hitta rätt idag så därför kändes det osäkert med för tidiga byten". En analys som stämmer ganska väl med den avslutande kvarten då BoIS med flera nya spelare på planen och flera som varit borta ett tag (Birkfeldt, Alexander Johansson och Keanin Ayer) tappade en hel del av greppet.
Haglund och Persson håller hov.
HN:s Simon Carlsson gör en träffsäker analys i sin krönika att i år kan Varbergs succé inte bortförklaras med pandemi, nyhetens behag eller underskattning utan BoIS är ett bra allsvenskt lag helt enkelt. Ett betydligt jämnare lag än ifjol också med sina nu sju raka allsvenska matcher utan förlust. Ett lag som tar poängen på andra sätt och även kan vinna när man inte spelar bra.
Jag tänker tillbaka på att jag någon gång i våras ändå tyckte mig se och även skrev efter någon match att BoIS stundtals faktiskt spelat bättre fotboll än ifjol men med tanke på resultaten då vågade jag inte riktigt tro på det. Men precis som Simon skriver så är det vi som fortfarande inte riktigt vågar tro på Varbergs BoIS som är de största idioterna.
