Örgryte - Varbergs BoIS
3 - 3

Matchkrönika ÖIS: "Lex Landskrona" och vår egen Ole Gunnar

Från annalkande fiasko till klassiker för Varbergs BoIS!

Hampus Zackrisson in som mittback, Robin Tranberg på mitten och Alexander Johansson från start i anfallet. Den här gången fanns det ingenting att klaga på från min sida angående Roar Hansens laguttagning. Resultatet? 0-3 i paus efter en av årets mest svajiga tillställningar. Och då finns det ändå en del att välja på. Jag funderade på en krönika i stil med att “du gjorde säkert så gott du kunde Roar, men det här laget är inte bättre än så här”. Återigen kollade jag in den där tabellen för division 1 södra och konstaterade “jaja, hela sju lag här nerifrån Skåne i skrivande stund, kan nog bli en rätt kul säsong nästa år ändå".

Roar Hansens svar på en miserabel första halvlek blev Kevin Nyarko ut, Niklas Dahlström in och en övergång till en fembackslinje! Om man sedan väljer att kalla uppställningen 5-4-1 eller 5-2-3 spelar kanske mindre roll men det kändes som att syftet främst var att stoppa en total kollaps. Sju minuter senare hade BoIS reducerat två gånger om genom Kevin Kustovic och Isak Bjerkebo.

Game on!

Någon våldsam forcering blev det dock inte tal om utan jag tyckte att ett mer bollskickligt ÖIS åter tog tag i taktpinnen och började styra matchen. När sedan först Marc Tokich nickar i ribban på Diego Montiels hörna i näst sista övertidsminuten och Gustav Bromans nickretur stoppas på mållinjen av Hampus Gustafsson så borde det varit Game over för den här gången.
Men Diego Montiel och framför allt Aulon Bitiqi ville annorlunda! BoIS upphämtning i andra halvlek och den sena kvitteringen blir nu istället lite av en klassiker i stil med när målvakten August Strömberg kvitterade till 3-3 mot Elfsborg för några år sedan.

Värt att notera:
- Örgrytes målvakt Hampus Gustafssons utkast och snabba igångsättande av spelet som ledde till flera farliga omställningslägen. Här har Fredrik Andersson eller hela Varberg något att lära, för jag antar att det också kräver en del av utespelarna i form av löpmeter och i “rätt” ytor för att det ska fungera?

- Hampus Zackrissons löpning och brytning på Tobias Sanas friläge i minut 80. 4-2 där och det hade troligen varit godnatt och en svagare domare än gårdagens hade säkert kunnat hitta en straff där också.

- Diego Montiel! På plan först i minut 82 (vilket borde varit betydligt tidigare när man jagar en kvittering), men först en kvalitetshörna fram till dubbelchansen på stopptid och sedan en väl avvägd lyftning till Aulon Bitiqis kvitteringmål. Betydelsen av spelare med matchavgörande spetsegenskaper har sällan känts tydligare.

- Alexander Johansson. Nu från start som jag önskat men ganska osynlig i matchen. Hade väl egentligen bara ett riktigt läge och det var skarven utanför i mitten av andra halvlek. Ja kanske är han vår egen “Ole Gunnar Solskjaer" ändå, den evige inhopparen som passar bäst när han får hoppa in och avgöra? Men att han är vår bäste avslutare, där ger jag mig inte!

0, 94 poäng per match i snitt med Tobias Linderoth vid rodret, 1,5 sedan tränarbytet. Visst finns där en “Hansen-effekt” ändå, men samtidigt är vi och Skövde i botten av formtabellen med bara 3 inspelade poäng på de 5 senaste matcherna.

Men vi kämpar på och tar en viktig poäng i den stenhårda superettan som aldrig ger någon ro! Det som i första hand måste undvikas är så klart de två platserna som innebär direkt nedflyttning. För att Varbergs BoIS inte skulle klara t ex Lunds BK över två matcher har jag ändå svårt att tro.

Kvar är nu möten med Örebro, Öster (b), Degerfors, Trelleborg (b) och Sandviken. Ett klart tufft schema med tre lag som är inblandade i kampen om platserna i nästa års allsvenska. Samtidigt är jag inte övertygad att det behöver vara en nackdel för BoIS. “Le x Landskrona” tänker jag att det kan passa ett lag som har inte har bolltrygghet och förmågan att kunna föra matcher som sin främsta styrka att istället kunna ställa om och kontra när ytorna öppnar sig. Och i det gebitet har vi faktiskt en del spetskompetens.