Matchkrönika: Skrattretande uselt försvarsspel
Jag satt i TV-soffan och skrattade åt den defensiva "insatsen" under de förta fyrtiofem minuterna i den allsvenska premiären. Sedan jag på allvar började följa ÖSK för drygt tjugo år sedan har jag aldrig sett maken till uselhet. Dessbättre fanns det dock också något riktigt positivt i premiären - en skadefri William Atashkadeh.
Så var då premiären överstökad och det är en match alla ÖSK:are vill glömma omedelbart. De första fyrtiofem minuterna var så genomusla att jag faktiskt satt i TV-soffan (lite småsjuk så jag kunde inte ta mig till Behrn Arena) och skrattade åt ÖSK:s "försvarsspel" som inte ens höll Korpenklass. Mest frustreande var det att ser hur de rutinerade spelarna som vek sig, Samuel Wowoah och Magnus Wikström kan eventuellt ha stått för sina respektive karriärers sämsta halvlek någonsin . ÅFF sågade sig fram gång efter annan och man valde att ständigt attackera i ytan bakom svartvitts vänsterback.
Det skall bli mycket intressant att se hur Boström resonerar kring vilka spelare som skall utgöra försvarslinje mot Mjällby. Min misstanke är att det enda offer som skördas efter den miserabla insatsen mot ÅFF är unge Boris Lumbana. Alla håller nu tummarna för att Iler Berisha skall vara en mittbacksfrälsare och det är inte med lite press på sig som den 20-årige, oprövade, mittbacken jobbar sig tillbaka efter skada. Degerforsförvärvet Christoffer Wiktorsson fick inte ens chansen på bänken i premiären men något säger mig att det kan bli en tronskifte på vänsterbacken i ÖSK denna säsong. Tyvärr lär det dock dröja ett tag.
Ett annat dilemma Sixten måste besluta om är målvaktsposten. Han har betonat i flera intervjuer att målvakterna är jämbördiga och att vi inte har någon klar "etta". Kan han då, utan att låta detta bara bli tomma ord, låta bli att ställa Tomer Chencinski mellan stolparna på Strandvallen i nästa omgång?
Anfallsmässigt var det inte mycket bättre (i alla fall i första halvlek) med ett undantag - William Atashkadeh. Den unge talangen tycks äntligen vara skadefri och stod för två starka prestationer som omsattes i mål och höll kvar Sportklubben i matchen. Jag har tidigare tyckt att "Wille" varit lite stabbig och inte riktigt haft tekniken på sin sida. Mot Åtvidaberg stod han dock för flera fina vändningar, mottagningar och passningar. Peter Samuelsson och Andreas Haddad (om den senare någonsin kommer tillbaka från skada) får oerhört tufft att ta peta William från centerpositionen.
Den andra halvleken var i stort sett spel mot ett mål och där fanns det en hel del positivt att ta med sig ifrån. Tobias Grahn kom mer till sin rätt och visade sina spetskvaliteter, Daniel Bamberg och Kalle Holmberg gjorde mycket lovande inhopp och, den så överdrivet kritiserad, Patrik Haginges offensivlust var mycket glädjande. Mohammed Saeid, det sena nyförvärvet från BK Forward, visade också att han kommer att bli en tillgång för laget och han tycks ha en kondition i samma klass som Bedoya. Ett perfekt komplement till Tobias Grahn på mitten helt enkelt. Vem som skall utgöra den tredje länken på mittfältet känns dock osäkert. Jag är tveksam till Alimi och Bamberg gör sig nog bäst som ytterforward.
Båda de två byten Sixten gjorde (Holmberg och Bamberg in) var bra. Men borde han inte ha bytt in Peter Sameulsson i slutet också när kvitteringsjakten var som mest intensiv?
Nu skall vi inte måla honom på väggen ännu även om en uddamålsförlust, hemma, mot en nykomling naturligtvis aldrig är bra. Helt klart är att det kommer att ta en tid för mäster Boström att få alla nya komponenter att fungera tillsammans. Men det får inte dröja alltför länge för då kommer krisrubrikerna, ifrågasättanden och forumilskan som ett ovälkommet brev på posten. Bortamatchen mot spöklaget Mjällby i nästa chans är en perfekt chans till snabb revansch och ett utmärkt tillfälle att ge alla oss belackare en knäpp på näsan. Såg stora delar av MAIF:s premiär mot AIK och det kommer att bli tufft då Listerlandets stolthet borde ha vunnit mot Gnaget vilket säger en hel del om vilka kvaliteter Peter Swärdhs manskap besitter. Man har ett gäng skickliga spelare framåt (Radetinac,. Ekenberg, Fejzullahu och Ericsson för att nämna några) och i försvaret styr Patrik "Bagarn" Rosengren med sedvanlig pondus och elegans.
Att kvartetten William Atashkadeh, Daniel Bamberg, Patrik Haginge och Mohammed Saeid spelare från start tar jag för givet. De övriga sju spelarna i startelvan på Strandvallen låter jag Sixen fundera ut.
Tre plus:
William Atashkadeh
Två plus:
Forceringen under andra halvlek personifierad genom Patrik Haginge.
Ett plus:
Att allsvenskan, trots allt, är igång igen.
Ett minus:
Kantspelet i första halvlek,
Två minus:
Backlinjen
Tre minus:
Jonas Sandqvist
