Med fokus på Kacaniklic, fullblodsproffs och en frekvent använd skämskudde

ÖIS och kvällstidningsrubriker? Kanske, om en viss värvning ros i hamn av Marcus Lantz som nu verkar ha satt sin prägel på laget. Det, kommunikationshaveri och mycket annat sätts det fokus på denna söndagskväll.

Fyra matcher, tre segrar, en förlust. Inledningen av 2014 är svår att vara missnöjd med sett till resultaten. Att förlora mot Elfsborgs C-lag ser kanske inte så bra ut, men sett till att spelarna är ganska nedtränade och spelade match några dagar innan är en reaktion inte oväntad. Gårdagens match mot Utsikten var klart mer intressant och beskeden som gavs där lovade gott. Årets kanske bästa halvlek ledde fram till en 1-0-ledning som höll tiden ut utan speciellt mycket darr på ribban.
 
Bortsett från de första tio minuterna var första halvlek vår bästa hittills i år. Det är så jag vill att vi ska spela. Vi skapade mycket chanser och borde gjort mer än ett mål”, sade Lantz efteråt. Visst är det så. Kan vi behålla delar av det spelet samtidigt som vi utvecklar offensiven och höjer skärpan i avsluten så lär vi få uppleva många vinster även i seriespelet under året.
 
^_^
 
Segerskytt mot Utsikten blev Kacaniklic. Robin, that is. Den 25-årige yttern är på provspel och lär inte ha försämrat sina chanser efter den här insatsen. Och det finns onekligen en del som talar för att Robin kan vara den pusselbit som saknas i Lantz lagbygge. Han är snabb, bra en-mot-en, vänsterfotad, inte purung och visade ifjol att han gott och väl håller för division 1. 22 matcher från start för Kristianstad blev det under vilka han presterade så bra att ett kontrakt med Ängelholm var nära förstående tidigare under månaden.
 
Istället kan han alltså hamna hos oss, och initialt ställer jag mig positiv till honom. Mer så än till den andre Robin, Ingvarsson. Känslan är att Kacaniklic har en högre potential och spetskvalitéer som vi skulle må bra av.
 
^_^
 
En ettrig terrier, eller André Nilsson? Det är svårt att se skillnad när André borrar ner huvudet och med sina kort steg plötsligt sätter igång och stressar livet ur stackars försvarare. Kombinera det med en bra känsla i fötterna och André har seglat upp som huvudkandidat till årets utropstecken.
 
^_^
 
De senaste åren har innehållit mycket elände. Nästan uteslutande, faktiskt, såväl sportsligt som ekonomiskt. En sak har vi under denna tid ändå varit bra på. Kommunikation. ÖIS.se har i det stora hela hållit en hög kvalité innehållsmässigt under en längre period och när pengarna inte funnits för gammalmodig marknadsföring har man istället satsat hårt på de sociala medierna. Varumärket har byggts upp, en hype kring klubben har skapats och vi har gjort det tillsammans med enkla, billiga medel.
 
Och nu är det arbetet raserat.
 
Hemsidan går på tomgång och strategin för hur man ska använda de sociala medierna är helt borta och istället ersatt av ett slumpmässigt och ogenomtänkt användande med en 10-årings touch. De senaste tre månaderna har vi fått se prov på kontraktsförlängningar som annonserats på spelares privata facebook-konton, nyförvärv som presenterats vid felstavat namn eller inte alls, rundringning för att få till några simpla texter, märklig presskonferens, utebliven information och ett rent allmänt oproffsigt samt spretande utförande och distribution. Skämskudden har aldrig jobbat så hårt.
 
Våra egna kanaler är det enda sättet för oss att konkurrera med GAIS, IFK och Häcken uppmärksamhetsmässigt i den division 1-sits som vi har satt oss i. Att inte ta den chansen är förbluffande. Att inte ens verka vara intresserad av möjligheten är rent ut sagt för jävla dåligt. För det om så mycket mer än bara texter. Det handlar om marknadsföring, att sprida information och intresse, att projicera en bild av klubben ut mot omgivningen. Och det värsta av allt är att det inte är speciellt svårt att ordna om man bara skulle vara intresserad.
 
Hela agerandet osar så mycket lojhet och amatörmässighet att jag blir alldeles matt bara jag tänker på det. Det här kommer kosta oss långt mer än vad Asserståhl & Co har vett att förstå. Bara det inte är för sent när de inser sitt feltramp.
 
^_^
 
Det var, för att prata om något roligare, en ynnest att få se ett fullblodsproffs i aktion i tisdags på Valhalla. Välkommen tillbaka in i våra liv, LG.
 
^_^
 
Lindström, Leinar, Mourad, Hedman. Kaptensbindeln har gått runt i laget de inledande matcherna och det finns en uttalad strategi från Lantz att testa olika alternativ innan han tar ett slutgiltigt beslut. För mig, är det givet. Leinar och Hedman faller på att de inte bör vara ordinarie, Mourad på att han inte alltid är den trygga klippan att luta sig emot. Lindström is my man. I år tar han revansch.


 
^_^
 
På tal om kommunikation och sådant där oviktigt. Undrar när ÖIS släpper årskorten?
 
^_^
 
Marcus Lantz har hela tiden pratat om att det ifjol handlade om att stoppa blödningen, om att han inte vill spela ett sådant rakt och primitivt spel som var fallet under större delen av sommaren och hösten. Nähä. Hur vill du spela då, har man undrat. Det har pratats om possession, om tysk fotboll, men något grepp kring hur Lantz tänker fotboll har vi inte fått. Förrän nu. Två månader och fyra matcher in på försäsongen kan vi konstatera att 2014 års ÖIS kommer att skilja sig ganska markant från 2013 års dito.
 
Vi kommer få se en mer passningsorienterad fotboll än under Prytz, om det råder ingen som helst tvekan. Med den relativt stationära duon Mourad/Carlsson på topp blir vi mer beroende av att spela oss igenom alternativt komma runt på kanterna än när Emil Karlsson var referenspunkten längst fram. Träningsmatcherna har påvisat att det än finns en väg att vandra för spelarna att bli bekväma med detta, men periodvis har de klarat utmaningen. Den defensiva mittfältaren kommer alltid långt ner för att möta boll och vara tillgänglig i uppspelsfasen, och om möjligheter inte öppnar sig så tas en vända till i backlinjen med numer givna, passningssäkra, Hannes Sahlin som motor.
 
Jag gillar vad jag har sett hittills. Spelarna verkar vara någorlunda trygga i det nya tänket och stundtals har passningsspelet sett riktigt fint ut för att vara februari. Dock kommer det krävas en ökad skärpa fram mot mål, för än så länge har vi skapat för få målchanser sett till bollinnehavet. Men vad är väl en försäsong utan något att förbättra sig på?

^_^

Om Kacaniklic skriver på för oss så räknar jag kallt med att rubriken "LANDSLAGSSTJÄRNAS BROR TILL KLASSIKERKLUBBEN" dyker upp någonstans. GT känns som det mest troliga alternativet. Och nej, det är inget beröm.
 
^_^
 
På tal om kommunikation och sådant där oviktigt. Undrar när ikonen, hjälten, de senaste sex årens nyckelspelare, Christofer Bengtsson, får något som helst avsked.
 
^_^
 
Baserat på prestationerna och Lantz val hittills så börjar en startelva utkristalliseras. På kanterna hänger en del frågetecken fortsatt över oss men i det stora hela ter sig formationen och spelarna däri givna. Ett 4-1-3-2-system är vad melodin för året, där det blir en mer utpräglad uppdelning av arbetet på det centrala mittfältet. Uppdrag: att täta till ytan framför backlinjen och få in Lindström in en tydligare roll. Lindström och Hedman verkar vara huvudalternativen för den defensiva positionen, medan Östling, Nilsson och kanske även Ohlsson konkurrerar om den mer offensiva. Med det som mall har jag en nästintill klar elva i huvudet, och den ser ut som följer.
 
Andersson
Bratt, Rosén, Sahlin, Ericsson
Paulson, Lindström, Östling, Ohlsson
Mourad, S Carlsson
 
Leinar? För osäker med bollen för Lantz possessionspel. André? En personlig favorit som verkligen presterat, men på kanten faller han bort väl mycket och centralt konkurrerar han väl främst med Östling som, än så länge, ligger steget före. I övrigt ser jag inga konstigheter. Ser ni?

^_^

För övrigt så saknar jag Filip Holländer mer än vad jag kan förklara.

Andreas Kristenssonandreaskristensson@live.seankristensson2014-02-23 19:00:00
Author

Fler artiklar om Örgryte

Det krävs trygghet för spelarna i ÖIS
Är ÖIS inte bättre än såhär?
Kvantresultat för ÖIS mot ÖFK