Med fokus på kexchoklad, Astrid Lindgren och Stoke-wannabeism
Likheterna mellan Astrid Lindgren och Tony Pulis kanske inte är så många, men i denna text är de i alla fall en gemensam nämnare. Utöver den omaka duon så riktas fokus mot inledningen av säsongen, Prytz laguttagningar och det andra ÖIS-laget här i staden.
Det ligger någonting i luften. Sommar. Men också oro. Det blir ju lätt så när förväntningar inte motsvaras, när maskineriet hackar. För oss som följer laget så pass nära och vet vilket kapacitet som finns så bubblar det inombords när den inte kommer fram och tar uttryck. För visst är det så att vi rent spelmässigt inte varit godkända i många av vårens matcher. Däremot så har vi om man kollar krasst på poängen gjort ungefär vad som kan förväntas av en division 1-nykomling utan direkta nyförvärv. En poäng per omgång är tumregeln för vad som krävs för att undvika nedflyttning och med tanke på att vi lyckas med det när spelet stundtals hackar betänkligt, så inger det hopp.
Än bör vi sitta ner i båten och ha förtroendet intakt. Vi visste alla att det här unga, oerfarna, oprövade laget skulle hamna i svackor; att säsongen inte skulle vara en rak och stillsam resa utan snarare en vansinnesfärd på Helix. Att mitt under den tappa suget eller rent utav knäppa upp bältet och hoppa ur, det finns för mig inte utan är bara korkat. Det enda rätta är att sitta kvar och ta oss i mål. Gå på matcherna, stötta laget – slut leden, ÖIS:are.
^_^
Ifall det råder några tveksamheter: att kasta in en kexchoklad på planen ingår inte i begreppet stötta. Visst kan vi dividera kring rimligheten i att en chokladbit på 55 gram som inte ens når ända fram till planen ska leda till 10 000:- i böter (man kan få 2 000 kexchoklad för det by the way), men det hör ändå inte hit. Antti förtjänade egentligen värre saker än så kastade på sig men man tar sig inte den friheten och leker med ÖIS ekonomi på det sättet. Man kastar inte in någonting på plan. Och därmed basta!
^_^
Hade till för några dagar sedan helt missat att Tommy Lycén numer spelar i Utsikten. Såklart. Var annars? Inte mindre än åtta före detta ÖIS:are plus Janne Carlsson återfinns nu i ”Kiken” som mycket väl kan komma att spela i Superettan nästa år. Just nu ligger de på plats fyra – fem poäng från serieledning, ett mål från kvalplatsen. Tänk er en serie med två ÖIS-lag. Rätt maffigt ändå.
^_^
Även om vi ska behålla lugnet så måste vi självklart kunna lyfta frågor. Ifrågasätta, resonera och analysera. Och på sistone har diskussionerna till stor del handlat om Prytz laguttagningar. Det som oroar mig mest är detta hattande som har uppstått, speciellt när Lindström eller Lundgren är borta vilket skapar en tillräcklig osäkerhet i sig. Vilka är dina yttrar, Hans? Är det Jacob eller Hedman? Ohlsson eller Ricky? Bestäm dig för vad du vill.
Under inga som helst omständigheter får du dock bestämma dig för Bratt. Han är ingen yttermittfältare. Kollega Hansson uppmärksammade mig på en detalj från Degerfors-matchen som gjorde det smärtsamt tydligt, nämligen när Bratt i den första halvleken tog sig framåt och väntade på överlapp från Bengtsson. Och väntade. Och väntade. Och väntade. Det enda som existerade i den situationen var för Bratt ett överlapp av den enkla anledningen att tankemönstret som en naturlig yttermittfältare har inte finns hos honom. Det hela blir än märkligare av att han spelas mot Degerfors hemma – en match som vi ska föra och egentligen vinna. Att då spela med Bratt… Det övergår mitt förstånd för att vara helt ärlig.
Det gör även hanterandet av Wallén. Låt gå för att han i vissa matcher inte presterat, men Wallén är likväl vårt enda riktiga hot i straffområdet och bör enligt mig få starta. Och hur är det ens möjligt att i ett huj gå från en säker startplats till att till och med få se Henrik Carlsson gå före i kön? Inget ont om Carlsson, tvärtom, men vad ligger bakom den helomvändningen? Det finns fler sådana underliga beslut att peka på som i kombination med lite, inte oroväckande, men väl anmärkningsvärda, signaler inifrån angående Prytz får mig lite konfunderad…
^_^
Först päron, nu kexchoklad. Man undrar ju vad som kastas härnäst. Jag gissar på en korv i någons öga. De överkokta jävlarna gör ju ingen glad.
^_^
Vi verkar alla vara överens om att Emil Karlsson räddade oss mot Degerfors. En fråga, mycket viktig sådan, som vi dock inte verkar ha samma åsikt i är den om vilken Astrid Lindgren-karaktär som bäst passar in på att beskriva Karlssons framfart. GP jobbade in Emil i Lönneberga (nya hyss av Emil) medan vi här på SvenskaFans håller oss till Karlsson på taket (världens bästa Karlsson). I min värld är svaret solklart: Karlsson på taket. En vacker och genomklok och lagom tjock man i sina bästa år, som dessutom har en propeller på ryggen, är i min värld ett givet val. Ja, i alla frågor, egentligen.
^_^
På tal om förra årets huvudpersoner som inte längre spelar för oss: tänk er hur nyttig David Björkeryd hade varit på vänsterkanten. Jag saknar honom.
^_^
Tony Pulis lämnar Stoke och fotbollen skakar i sina grundvalar. Pulis, hans keps och hans filosofi har utvecklats till ett lika naturligt inslag som engelska strafförluster och spannen som går runt på GAIS matcher. Obekräftade uppgifter säger att Stoke under Pulis tid kastat bollen lika långt som sträckan mellan Göteborg och Stockholm och givetvis undrar man ifall detta kommer att fortgå även efter honom. Men frukta icke, Stoke-anhängare, även om ni överger idén så finns andra redo att plocka upp manteln. ÖIS, till exempel. Så fort det vankas inkast nära straffområdet så lunkar Azulay eller Bengtsson upp, torkar av bollen och kastar den ”långt”, som i vårt fall innebär två meter nedanför främre stolpen. 95 % av gångerna leder det inte till ett skvatt.
Snälla. Sluta med otyget.
^_^
På tal om förra årets huvudpersoner som inte längre spelar för oss: tänk er hur nyttig Filip Holländer hade varit på kanten. Jag saknar honom.
^_^
Förresten; visst är det passande att just komiker plockas in för att rädda Sveriges största skämt? (Puss & kram GAIS:are)
