Östersund - Sundsvall
3 - 1

Mellannorrländskt derby utan spänning

Ett möte mellan ett lag som nyligen nått allsvenskan och redan haft viss framgång och ett lag som stretat med att hålla sig kvar i svensk elitfotboll i fem decennier och som nu förtvivlat kämpar för att överleva. Utgången kunde tyckas given på förhand. Skulle ÖFK bekvämt ta ytterligare en hemmaseger och GIF förlora sin tredje match i rad? Svaret på den frågan blev ett eftertryckligt ”JA!”.

GIF:s laguppställning avvek litet från den förväntade, Dennis Olsson bänkades till förmån för Rajalakso. I övrigt ersatte Sigurdsson förväntat Suljevic. ÖFK inledde matchen med högt bollinnehav och intensiv press de få gånger GIF hade bollen. En klar halvchans för GIF kom i 7:e minuten efter ett inlägg av Larsson, som går litet över en omarkerad Wilson. Larsson hade redan tidigt i matchen påtagliga problem med Ken Sema på sin kant, något som var litet olycksbådande. Den första kvarten var inte fullt så dominerad av ÖFK som man kanske hade väntat, men GIF hade påtagliga problem med ÖFK:s kontrollerade press. De vann ofta bollen utan att dra på sig frisparkar.

I 22:a minuten exploderar den jämtländska arenan efter att Ghoddos gör 1-0 på ett sologenombrott. Sigurdsson gör en mindre väl övervägd bakåtpassning till Björkander, för snäv och för lös, som Ghoddos snappar upp. Björkander följer honom men han kommer i skottläge, skjuter rakt på Naurin som gått ut, bollen studsar tillbaka på Ghoddos och in i mål.

En bit in i matchen kan man möjligen urskilja ett mönster. GIF undviker speluppbyggnad centralt, bollen går ganska direkt ut på kanterna. Den hamnar alltför ofta hos Larsson, som möjligen förväntas stå för hela speluppbyggnaden ensam. Emellanåt spelar man längre bollar centralt, men våra tre spelare på topp är aldrig nära att vinna en sådan boll.

I 32:a minuten stänger Ghoddos matchen genom ett rungande skott från strax utanför straffområdet. Det är ett mycket hårt och välplacerat skott, men Ghoddos tillåts avancera flera meter och ostört sikta. Passivt försvarsarbete av GIF-spelarna. Det var inte svårt att se detta som ett begynnande nytt ras.

Under resten av halvleken kontrollerade ÖFK matchbilden på ett kompetent sätt, men vaskade ändå fram en del chanser. Desto längre matchen förflöt, desto mer påtaglig kändes klasskillnaden mellan ett bra allsvenskt lag och ett lag som i nuvarande form och slagkraft skulle ha betydande problem att hävda sig i Superettan.

GIF gjorde inga byten i halvlek, även om det hade varit högst motiverat. Trots att GIF uppvisade högre ambitioner i början av andra halvlek, hade man stora svårigheter att spela sig ur ÖFK:s press. I 60:e minuten byttes Gall ut mot Hallenius. Det fick snabb effekt. Hallenius gjorde en klockren avslutning i kanten av straffområdet. 2-1 och i normala fall borde en reducering till 2-1 innebära att det är match igen. Men var det här något mer än en tillfällig flämtning av GIF? Strax därefter byttes Sigurdsson ut, lågt räknat 20 minuter för sent, mot Jaudet Salih.

Om det var bytena eller om det berodde på att ÖFK valde att spela litet lägre är svårt säga, men matchbilden jämnades ut efter GIF:s reducering. GIF spelade bitvis ett riktigt piggt anfallsspel men utan att skapa egentliga målchanser. I 74:e minuten hade dock Sonko ett riktigt bra distansskott mot stolproten som Östersunds målvakt hade vissa problem att tippa ut.

Men GIF hade inte förmåga att skapa en riktig slutforcering. Intentionerna var riktiga men man räckte inte till. Man förlorade närkamper, blev nedstängda, styrdes ut mot kanterna och missade den sista passningen. ÖFK spelade helt enkelt väldigt bra försvarsspel över hela planen. Men man kunde sakna ett litet större mått av desperation både i spelarnas inställning och i coachningen av laget. I 85.e minuten byts dock Steindorsson ut mot Pirttijoki, för att gå upp i straffområdet och agera targetspelare. I sista ordinarie matchminuten sätts det resultat som speglade matchbilden. Efter att ÖFK brutit och snabbt kontrat från mittplan hamnar bollen hos Hopcutt som iskallt placerar bollen vid sidan om Naurin. 3-1 speglade ganska väl hur matchen såg ut. ÖFK var bättre på alla positioner och i alla aktioner, defensiva såväl som offensiva, i matchplan, disposition av laget och kanske ytterligare något moment av spelet.

ÖFK är just nu ett bra allsvenskt lag. Att det finns fog att fråga sig om de kommer att vara det om tre eller fem år förändrar inte det faktumet. GIF Sundsvall är just nu ett dåligt allsvenskt lag. I dagens startelva höll en av sju spelare ovan backtrean allsvensk klass, utan att Larsson för den skull var särskilt bra idag. Tyvärr är det nog i många fall inte ett övergående problem. Flera spelare håller, just nu, alltför låg klass och flera är uppenbart alltför unga och orutinerade för att kunna prestera konsistent på den här nivån. Säsongsvilan känns nödvändig för GIF. Det finns ett desperat behov av att få Gerson i spelbart skick och att Myrestam ska närma sig något som liknar matchform. Idag var även saknaden av Suljevic påtaglig, trots att han egentligen inte är en spelare som självklart håller allsvensk klass som allsvensk centralmittfältare. Det är nog viktigt att glömma, läka fysiska och mentala sår, reorganisera och tänka nystart under den närmaste månaden. Lyckas inte det, blir hösten mycket dyster.