Michael Almebäck: "Jag tycker att vi har gjort en helt okej säsong"
Michael Almebäck har varit given i Örebro SKs startelva under hela säsongen. Nu har en skada stoppat honom från de senaste matcherna. Svartvitt fick en pratstund med den snabbe mittbacken om allt från tiden i Belgien till vad han önskar av en ledare.
Jacob Rinne blev nyligen klar för en flytt från belgiska Gent till danska Ålborg. Listan är ganska lång på svenskar som gått till belgiska lag utan att riktigt lyckas där Emir Kujovic, Tesfaldet Tekie, Carlos Strandberg, Jacob Rinne, Astrit Ajdarevic, Magnus Eriksson, Erik Johansson, Tom Pettersson, Guillermo Molins och kanske du själv är bland de senaste. Har egentligen någon svensk lyckats i Belgien sedan Pär Zetterberg? Eller gör man det för enkelt för sig om man säger att svenska spelare inte lyckas i Belgien?
Vet inte om det är någon som har lyckats, men någonstans måste man ändå diskutera vad som kallas att lyckas, Safari spelade en hel del matcher i Anderlecht, jag spelade runt 60 matcher på två säsonger om man räknar Europa League, Cuper och liga i Brugge och det är ganska mycket på två säsonger.
Även om det självklart alltid är individuella orsaker men varför, tror du, är det så svårt för svenska spelare att lyckas i Belgien?
Det är väldigt svårt att svara på, jag tror det är mycket individuellt vad som händer. Jag tror också att i Sverige har man inte riktigt de ekonomiska musklerna som de lite större klubbarna har (bortsett från Malmö) och när resultaten sviker så är det lätt att sparka en tränare eller värva in nya spelare i nästa fönster.
Hur är mentaliteten i Belgien? Hur ser kraven ut?
Jag tror generellt att mentaliteten utomlands är lite annorlunda än i Sverige, jag har ju bara spelat i BP och i ÖSK men om jag jämför det med t.ex Brugge så är det mer konkurrens bland spelarna, spelar man på samma position så är man inte bästa vänner hela tiden utan då klassas man mer som någon som kommer och tar din plats.
Vad var det som hände i ditt fall?
Jag blev värvad av Brugge, av dels deras tränare och dels sportcheferna (de var två stycken som delade på uppdraget då). Det hade vart snack om att tränaren skulle fått sparken redan innan jag kom men han fick vara kvar för han var uppskattad av fansen. När ligan började så tror jag vi låg etta i 9-10 matcher och hade inte förlorat, sen åkte vi ur Belgiska Cupen, förlorade en match i ligan och torskade en Europa League match och då fick han kicken.
Då fick vi in en tysk tränare, Christoph Daum, som då hade varit inblandad i en kokainskandal där han åkte fast i ett test som gjorde att han inte blev tysk förbundskapten och då kom han till oss. Då var det att börja från noll igen, men jag fick spela väldigt mycket under honom också även fast hans ledarmetoder inte precis var sådana som man var van vid från tiden i Sverige. Han var extremt hård och kunde såga spelare rakt av.
Det året kom vi tvåa i ligan och jag spelade hela tiden fram till slutet. Sen bestämde sig han för att sluta, och då fick vi den dåvarande belgiska förbundskaptenen George Leekens som tränare och han varade väl i 3 månader innan han fick kicken han med.
Då fick vi in Juan Carlos Garrido, och det var väl först då runt december efter han kommit som jag inte fick spela så mycket. Sen blev det skador och jag fick komma in igen men så fort de andra var tillbaka fick jag inte spela mer och då blev situationen ohållbar och jag kände att jag var tvungen att dra.
Sen efter jag hade dragit så avgick även han och det kom en annan belgisk tränare. Så under 2 år så hade jag 6 tränare (räknar in assisterande tränarna som tog över ca 1 månad var).
Varje tränare köpte även in sina spelare som de tyckte var bra och då blir det en ganska tuff konkurrenssituation.
Så om jag ser tillbaka på det så tycker jag att jag lyckades om jag ska prata för mig själv för det inte är en lätt situation att anpassa sig till. Sen kan man alltid diskutera att det kunde gått bättre, självklart men jag anser mig själv att jag lyckades under de förutsättningar jag hade.
Om jag backa tiden lite till, så kom du till ÖSK i början av 2009 när Sixten Boström var huvudtränare och det var tal om att du inte hade fått förlängt kontrakt med BP på grund av luftrörsbesvär som det inte gick att få ordning på. Sen kom du till ÖSK och det hittades någon form av astmamedicin som löste problemen. Hur har det gått med det där på senare år? Har besvären växt bort eller behöver du fortfarande använda medicin?
Jag hade problem med ansträngningsastma som gjorde att jag titt som tätt blev sjuk, mest förkyld med hosta. När jag flyttade till Örebro så fick jag en astmamedicin samtidigt som jag fick mer fokus på bara fotboll vilket gjorde att jag kunde bygga upp immunförsvaret och spela fotboll mer kontinuerligt. Idag har jag ingen medicin och har egentligen inte använt det sedan det första året i Örebro.
I dagens läge har du varit given i startelvan fram tills din skada för några matcher sedan. 18-årige Arvid Brorsson har gått in och ersatt dig. Vad tycker du om hans insatser och vad tänker du om hans framtid som fotbollsspelare? Vilka är Brorssons styrkor? Är det givet att du tar tillbaka din position i starelvan när du är tillbaka efter skadan?
Jag tycker att Arvid har gjort det jättebra hittills. Han är mogen för sin ålder och vill lära sig hela tiden. Han har en bra längd för en mittback och han har väldigt fina fötter. Sen har han även ett väldigt bra positionsspel för hans ålder. Han har alla förutsättningar för att lyckas om han håller sig skadefri och så. Mycket kan hända under en karriär men så länge man har fokus och en stark vilja så kan man komma långt.
Jag har aldrig tagit min plats i ett lag för givet någonsin och det gör jag inte nu heller. Det är upp till tränaren att ta ut laget. Jag kan bara visa att jag ska spela och det tänker jag göra.
Årets säsong har precis tagit klivet över halvvägs. Vad tycker du om säsongen hittills?
Jag tycker att vi har gjort en helt okej säsong, vi hade ganska många nya spelare om man ser till startelvan från första matchen i år kontra förra året och då kan det ta lite tid. Vi fick en ganska bra start trots att inte spelet stämde men sen kom den dippen där efter Östersund tror jag det var och det är nästa något alla lag går igenom varje säsong men det gäller bara att få den att vara så kort som möjligt. Och egentligen från innan uppehållet när vi vann mot Sirius och Kalmar och kryssa mot Halmstad så tycker jag att det bara har pekat uppåt. Vi har spelat bra fotboll och det känns hela tiden som att vi är farliga framåt.
Hur ser du på den senaste matchen mot Hammarby (förlust med 0-3)? Var den så stor som det såg ut på pappret?
Det var en ganska märklig match. Hammarby tog initiativ och 1-0 var väl inte helt orättvist men sen så jobbade vi oss in i matchen och skapade en del halvchanser som inte mynnade ut i något speciellt tyvärr. Sen i andra har vi ett jätteläge som Nahir missar och sen kontrar de strax efter det och gör 2-0 och då är det uppförsbacke. Sen att det blir 0-3 i baken är inte konstigt när vi går fram med mycket folk. Men i slutändan så var det att vi var för dåliga i boxarna som avgjorde matchen, Hammarby gjorde mål på sina chanser och vi gjorde det inte.
Hur ser du på framtiden? Vad jag förstår så har du ett kontrakt som sträcker sig även över nästa säsong. Vill du ut och spela utanför Sverige igen? Eller är du nöjd och har rotat dig i Örebro?
Jag trivs superbra i Örebro och det gör min familj också. I fotbollens värld har jag dock lärt mig att man aldrig ska ta något för givet, många saker kan hända. Självklart skulle jag vilja spela utomlands igen men det är mycket som ska stämma, både socialt och ekonomiskt för att det skulle bli aktuellt. Det är dock inget jag tänker på utan jag försöker ta det dag för dag och jobba på så hårt jag kan så får det andra komma om det kommer. Just nu är jag i Örebro och i ÖSK och jag trivs superbra.
Det har varit klart i några dagar att Alexander Axén slutar. Vem är Axén för dig? Kan man rangordna de tränare man haft och vart skulle i så fall Axén hamna på en sådan ranking?
Axén var en av anledningarna till varför jag kom tillbaka till ÖSK och jag tror att han haft en stor roll i att många spelare velat komma hit. Han är en väldigt kompeten tränare och han har förmågan att kunna balansera att vara ”nära” spelarna samtidigt som man har stor respekt för honom. En av hans största styrkor är, som sagt, att han går in för varje spelare och tar sig tid att prata och diskutera, han är väldigt engagerad kan jag väl sammanfatta det med. Såklart kan man rangordna tränare och Alec skulle nog hamna ganska högt upp på min lista.
En ny huvudtränare ska in och om du fick inflytande i den processen, vilka kvalitéter skulle du se som viktigast att den personen besitter?
Jag tror att det är viktigt att ÖSK fortsätter i det spåret man är i och inte att det blir allt för radikala ändringar. Jag anser att en bra ledare kan se till individen så det är en egenskap jag tycker är viktig eftersom att alla är olika och då gäller det att kunna anpassa sig i sin ledarstil.
Du och Patrik Haginge har startat en egen podd i ”Skickavidarepodden” där fokus ligger på annat än fotboll. I det senaste avsnittet pratar ni med kommunpolitikern Björn Sundin och innan dess med örebroprofilen Kimmo Kirvesmäki. Vill du berätta lite mer om podden och hur fick ni idén till den?
Jag får ta och credda Hagge för idén, han hade börjat prata om att var sugen på att göra något vid sidan av fotbollen och jag hade också det i tankarna. Sen kom han på idén med en podd och jag var inte sen att haka på. Hagge köpte en mic och då var det point of no return så då var det bara köra. Hagge kom på idén om skicka vidare konceptet och jag fixade iordning en logga så var vi igång. Jag personligen tycker att det är lite terapi för att komma ifrån fotbollen. hela våra liv kretsar kring vårt jobb med kost och sömn och allt man ska tänka på så det var en skön sak att göra för att kunna slappna av lite och att få en annan identitet och inte bara Fotbolls-Micke och Fotbolls-Hagge.
Stort tack och lycka till med Skickavidarepodden. Den finns att hitta på ställen där poddar finns.
