E-zine-bloggen: Midweek update

Reflektioner från matchen mot Blåvitt.

Det var inte direkt första gången i år som HIF:s poängräddare hette Pär Hansson och Alfred Finnbogason. (Inte heller första gången man satt och propagerade för att den senare skulle bytas ut, men det skulle man ju få äta upp)

Tittar vi på de 14 matcher som HIF hittills spelat i årets allsvenska hittar vi matchavgörande insatser från duon på många ställen:

* I den andra omgången gjorde Alfie HIF:s bägge mål när Elfsborg slogs tillbaka med 2-1. 
* I den sjätte omgången gjorde Alfie HIF:s enda mål i 1-1-matchen mot Mjällby.
* I den åttonde omgången räddade Hansson en farlig hörnnick i slutminuten mot Sundsvall (1-1).
* I den tionde omgången gjorde Hansson flera kvalificerade räddningar i slutminuterna, som gjorde att HIF höll ut och slog Häcken med 3-2.
* I den elfte omgången gjorde Hansson ännu fler kvalificerade räddningar, och HIF klarade 1-1 mot Kalmar på Guldfågeln Arena. Målet inslaget av Finnbogason.
* I den trettonde omgången slog Finnbogason till med ett hattrick mot Gefle (4-1).
* Och så matchen i måndags mot IFK Göteborg - Hanssons räddningar följda av Alfies frisparkskvittering. 

Man kan kritisera Alfred Finnbogason för mycket - men i en säsong där knappt någon annan klarat av att göra mål så har han gjort nio stycken. Daniel Nordmark är tvåa i den interna skytteligan med tre mål. Anfallspartnern Thomas Sörum har gjort två, liksom den oftast skadade Erik Sundin. Álvaro Santos har fått begränsat med speltid och står kvar på noll mål så här långt.

Dock anser jag mig ändå ha haft goda skäl till att ha ropat på Finnbogason-byte i början av den andra halvleken i måndags. Hans passningsspel var under all kritik och när det ser ut som det såg ut är det inte konstigt att den mer spelintelligente och smart löpande Thomas Sörum knappt fick röra bollen.

Överlag tycker jag att Finnbogasons spel (liksom samarbetet med Sörum) varit betydligt bättre på hemmaplan än på bortaplan. Statistiken pekar också på detta: Sju fullträffar hemma, två borta. Islänningens främsta kvalitet är uppenbart målskyttet och i matcher där HIF blir tillbakatryckta, som senast, hamnar han lätt för långt från boxen - långt från den del av planen där han gör mest nytta. Av den anledningen kan det kanske vara rimligt för Åge Hareide att använda en spelare som Erik Sundin från start i tuffare bortamatcher - när denne nu är redo för 90 minuter igen. Det lär även Thomas Sörum gynnas av.

Den senare är för övrigt fortfarande ett mysterium. När ska spelaren som öste in mål i Norge ska börja göra mål på sina chanser i HIF? Kommer det överhuvudtaget att ske?

När vi ändå är inne på ämnet anfallare: Álvaro Santos har fått längre inhopp under Åge Hareide än vad han fick under Conny Karlssons ledning i våras. I stort sett varje gång han fått chansen har han bjudit på fina aktioner och en förstatouch som överskuggat Sörums och Finnbogasons med mil. Dessutom glömmer vi inte drömmålet mot Nordsjaelland i första taget. Han har övertygat tillräckligt mycket för att få riktig chans i årets allsvenska och nu lär den komma på lördag mot Syrianska då Alfie är avstängd. Det ska bli mycket intressant att se!

******

På mittfältet gjorde Åge ett större ingrepp redan i paus senast. Både Rachid Bouaouzan och Loret Sadiku fick kliva av banan. Det senare bytet var självklart - IFK Göteborg hade TOTAL kontroll över mittens rike. Däremot förvånades jag lite av att Rachid med sina spetsegenskaper fick kliva av. Han hotade flera gånger under den första halvleken en blåvit backlinje som under hela matchen gjorde ett oroligt intryck. Med tanke på underläget på mitten var det kanske rätt att få in Nordmark, dock. Och HIF gjorde ju en klart bättre insats i den andra halvleken. 

******

Många har frågat sig varför inte Mattias Lindström, som inte hade sin bästa dag, fick utgå tidigare. Med tanke på vilket sjå han och Christoffer Andersson hade med den giftige Tobias Sana kan jag dock tycka att det var rimligt att låta den normalt sett defensivt starke Lindström vara kvar på sin kant så pass länge. Det hade kunnat bli ännu värre där.

******

Att det var Philip Haglund som till slut (tillsammans med John Alvbåge visserligen) gav HIF smashläget för kvittering förvånade inte. Haglund såg inte trygg ut i sin ovana mittbacksroll.

******

Walid Atta och Erlend Hanstveit visade överlag upp ett bra mittbacksspel, framför allt med tanke på det ofta svaga understödet från innermittfältet. Positivt!

******

Ha en trevlig kväll!

Gustav Lundbladinfo@gustavlundblad.com2012-07-11 18:28:28
Author

Fler artiklar om Helsingborg

Thörn: Den riktiga anledningen