- -
Miraklet på Valhalla IP fullbordat! ÖIS-AIK 4-1
Ibland överträffar verkligheten dikten och ibland, om än väldigt sällan, överträffas samma verklighet av det skådespel vi kallar fotboll. Ikväll var en sådan kväll på Valhalla IP. Det var kvällen då ÖIS på allvar reste sig ur askan och kom tillbaka till svensk elitfotboll. Det var kvällen då tusentals prövade supportrar såg slutet på år av lidande, det var kvällen då unga entusiastiska ÖIS körde över europasatsande AIK med 4-1 och en gång för alla satte punkt för åren av sportslig misär.
Redan innan matchen fanns den där i ÖIS-leden. Känslan av att chansen fanns, att laget hade vad som krävdes för att göra en bra match, för att kunna ta poäng mot alla odds. Ingen visste hur om känslan var sann eller bara ett utryck för nyvunnen hybris efter en stark försäsong och fjolårets serieseger, men den fanns där.
AIK kom till matchen med hög profil. De skulle studsa tillbaka efter förlusten mot Halmstad, de skulle mål på chanserna, de skulle vinna enkelt och ta första steget i den långa vägen mot Europa League. Före matchstart sa AIK-tränaren till SVT:s David Fjäll att ÖIS hade ett sorglöst lag, en sorglöshet som ibland kunde rinna över i naivitet. Det skulle AIK utnyttja. Jag kommer på mig själv att tänka på Rune Andreassons ”Bamse - världens starkaste björn”. Han var min idol som liten och jag läste alla tidningar med Skalman och Lille Skutts bästa vapendragare som jag kunde komma över. Bamse sa alltid att många små kunde åstadkomma stora saker tillsammans. Det verkade inte Andreas Alm tro på.
Men när matchen väl drar igång är det bara sorglösheten som går att skönja hos det unga ÖIS-laget och efter knappt fyra minuter lyckas laget skaffa sig två raka hörnor som tas om hand av Johan Lundgren. Den första blir resultatlös, men den andra når fram till den bortre stolpen där David Leinar nickar ur snäv vinkel mot AIK:s duktige målvakt Ivan Turina, som inte kan hålla bollen. Istället dyker Oskar Wallén upp som gubben i lådan och borrar upp bollen i nättaket fram till 1-0 för ÖIS och än så länge finns den där känslan kvar hos alla ÖIS-are.
Efter målet är det många på läktaren som väntar sig en reaktion från AIK, en ihärdig press, en individuell prestation av rosade Robin Quasion, ett taktiskt snilledrag av Andreas Alm, men reaktionen uteblir. Istället fortsätter ÖIS att visa upp ett fantastiskt försvarsspel där hela laget arbetar tillsammans som en enhet och gör det förtvivlat svårt för AIK-spelarna att trä in bollen i ÖIS straffområde. Hemmalaget hotar dessutom ständigt AIK:s försvar med sina blixtsnabba omställningar. Det unga ÖIS spelar både sorglöst och respektlöst, men allt annat än naivt. En av de som inledningsvis skapar störst problem för gästerna är ex-AIK:aren Jacob Ericsson som flera gånger visar upp sin snabbhet och gör sin bästa insats för säsongen såväl offensivt som defensivt.
Emil Karlsson oroar även han med sin snabbhet och styrka. Och plötsligt verkar alla utanför ÖIS-lägret besynnerligt förvånade. SVT, Black Army, Daniel Majstorovic, Andreas Alm, allihop är de förvånade. Kanske går det att argumentera för att de är naiva. Naiva nog att resa till Sveriges andra stad för att möta Sveriges äldsta klubb och vinna enkelt. Så naiva att de missade Emil Karlsson. Sådan naivitet straffar sig alltid, och då spelar det inte längre AIK-hybrisen någon roll. Fråga oss ÖIS:are, vi har varit i avgrunden och vänt. Kanske är det dit Andreas Alm och hans adepter är på väg.
I det senaste avsnittet av ÖIS-programmet ”Gården by Night” talade vi om hur Emils snabbhet kunde bli ett hot mot AIK:s backlinje och i synnerhet Daniel Majstorovic. Tydligen lyssnade Hans Prytz, för redan tidigt i matchen stod det klart att Emil hade ett enormt övertag på den gamla landslagsbacken, ett övertag som skulle visa sig vara matchavgörande.
Vi som såg på fick en föraning om vad som väntade redan i den 25:e minuten när Filip Holländer slår en tunnel på Celso Borges i AIK innan han hittar Oskar Wallén som virkar fram bollen till Karlsson som vars avslut dock går tätt utanför den gången. Så blir inte fallet i den 35:e minuten då Emil återigen får chansen med ett nickavslut nära Turina efter ett fantastiskt inlägg av Christoffer Bengtsson. Avslutet är bra men Turina gör en fantomräddning och lyckas avvärja mål för hemmalaget. På den efterföljande hörnan nickar dock Oskar Wallén i ribban och vem dyker upp på returen om inte Emil Karlsson som distinkt trycker dit 2-0. På läktaren börjar tanken nu slå rot på allvar. Det finns en chans, det kan gå.
Resten av halvleken bjuder på AIK-press utan att bortalaget lyckas komma fram till några riktigt heta chanser. I första halvleks andra övertidsminut dimper dock bollen ner hos Robin Quasion i ÖIS straffområde. Quaison avlossar ett snabbt skott som Christoffer Bengtsson heroiskt slänger sig handlöst och täcker med bröstet (de som tror att det är hands kan inte mena allvar). ÖIS håller undan och resultatet står sig halvleken ut.
I paus uppger Daniel Majstorovic för SVT att dålig koncentration, främst vid fasta situationer, ligger bakom bortalagets underläge i matchen. Andra halvlek skall dock visa att ÖIS är bättre än AIK på bra mycket mer än fasta situationer och att Daniel Majstorovic kanske har svårast av alla på plan med koncentrationen. Erik Hamrén står för en bättre analys och menar att AIK kommer att få det svårt i den andra halvleken.
Hamréns spådom bekräftas direkt i den andra halvleken som fortsätter i samma hjulspår som den första. AIK håller i bollen utan att lyckas skapa något nämnvärt. Istället är det ÖIS som fortsätter att hota sylvassa kontringar och i den 53:e minuten är det återigen Wallén som frispelar Emil Karlsson. Emils avslut blir dock för löst och Turina i AIK-målet kan rädda. I den 59:e agerar Karlsson framspelare istället för avslutare i en kontring när han hittar Filip Holländer som tar med sig bollen vackert med klacken och avslutar hårt på mål. Turina slänger sig dock och gör en ny fin räddning. Utdelningen låter dock inte vänta på sig. På den efterföljande hörnan studsar bollen nämligen fram till Leinar som drar till stenhårt på halvvolley och sätter dit 3-0. Nu är stämningen på läktaren så nära extas det går att komma. ÖIS har 3-0 och nu är siktet plötsligt inställt på seger och avancemang i Svenska Cupen. Miraklet börjar så smått bli verklighet i alla ÖIS:ares sinnen, men än är det tid kvar och ärrade hemmasupportrar vågar inte ropa hej än.
ÖIS trummar dock på och spelar under långa stunder ut AIK som inte tycks besitta något motmedel mot ÖIS fina försvarsspel och sylvassa kontringar. Därför är det långt ifrån förvånande när Majstorovic, ni vet han som klagade på koncentrationen, i den 71:a minuten spelar bollen rätt i gapet på inhoppande Sebastian Ohlsson, som i sin tur hittar Oskar Wallén i straffområdet. Väl där vänder Oskar bort sin AIK-försvarare och placerar bollen otagbart i Turinas högra hörn. En fantastisk prestation och 4-0 till ÖIS. Miraklet är ett faktum och även om AIK lyckas reducera till 4-1 genom Robin Quaison minuten senare finns det inget som kan stoppa ÖIS denna dag.
Matchens avslutande minuter blir en defilering för ÖIS till ljudet av Sveriges kanske stoltaste klack. Jag kommer på mig själv att sjunga högt och stolt, med nyvunnen framtidstro. Det var längesedan jag hoppade på läktaren, även om jag älskar ÖIS, men idag är det dags. Detta är nämligen en sådan dag då fotbollen överträffar verkligheten. En sådan dag alla riktiga supportrar lever och andas för, en dag då rekordunga ÖIS slogs för klubbmärket och varandra, en dag som slutade i en 4-1-seger mot CSKA Moskvas banemän. Därmed står vägen till Europa ännu öppen, men inte för Andreas Alms landslagsmeriterade AIK, utan för det unga sorglösa ÖIS som bekräftade de ord Bamses skapare Rune Andreasson en gång i tiden bankade in i en hel generation svenska barn. Många små kan göra stora saker tillsammans. Så vackert kan naivitet vara. Kom ihåg det Andreas Alm när du sprider din AIK-hybris.
