Mörker, Bjarnason, Landgren – Lundblads fem intryck från HIF:s förlustmatch i Kalmar
Gustav Lundblads fem intryck från Kalmar-HIF 1-0.
1. Mörker
Tre bra insatser. Utfall: Två poäng. Räknar vi bort bottennappet på plastgräset i Östersund har HIF inte varit i närheten av maxutdelning i de senaste matcherna: 1-1 mot Sundsvall, 1-1 mot Djurgården och så dagens 0-1 i Kalmar.
I alla tre matcherna har HIF skapat flest chanser och haft spelmässigt övertag. Men man har också haft förtvivlat svårt att göra mål. Idag missade både Andreas Landgren och Andri Bjarnason frilägen i straffområdet, medan Rasmus Jönsson på sitt friläge inte lyckades få bollen förbi Lukas Hägg-Johansson från en svår vinkel.
Känslan idag, där i mitten av den andra halvleken, var ändå att HIF trots höll på att gnaga sönder det kalmaritiska kycklingbenet på Guldfågeln Arena. Men så kom Kalmars hörnor, Viktor Elms första nick som räddades på linjen av Anders Randrup och sedan hans andra chans och målet som drämde ned ridån över HIF:s segerchanser den här eftermiddagen.
Det var hårt, rått, brutalt. HIF är kvar med två segrar efter åtta matcher – det hade faktiskt kunnat vara betydligt fler.
2. Bjarnason är HIF:s MVP
Vi anade det när han kontrollerat skickade in sitt första allsvenska mål med ett avancerat avslut i premiären mot Norrköping. Vi kände det mer när han var borta i fyra matcher och lämnade ett enormt vakuum efter sig. Det bekräftades när han sprang förbi Erik Berg och tvingade den upphaussade mittbacken till ett gult kort i comebacken mot Djurgården. Och Bjarnason fortsatte i dagens inhopp att visa att han är en anfallare av god allsvensk klass – inte bara en bomber i superettan som en del fruktade inför säsongen.
Tyvärr kunde han inte förvalta den chans han fick på Rasmus Jönssons passning med kvarten var idag. Han rundade Hägg-Johansson och som ni ser på bilden här var det lätt att tro att bollen skulle skickas in i nätet efter att han tagit sig förbi målvakt Hägg-Johansson.
Men ”Bjarna” stoppades istället av mittback av Emin Nouri på linjen.
Mot Djurgården slutade hans friläge med en stolpträff.
Målkontot borde, trots skadefrånvaron, varit lite mer fyllt för Andri Bjarnason i årets allsvenska.
Men med en Wanderson som inte får ut sina kvaliteter i spetsrollen, en Noel Mbo som inte är redo och kantspelaren David Boysen som enda alternativ är det för mig ändå ganska tydligt att Andri Bjarnason är den här upplagan av HIF:s viktigaste spelare. Åtminstone delar han på det epitetet med Rasmus Jönsson. Inte minst gör han Jönsson och Svensson bättre när han är på plan, då han skapar ytor för dem med sitt djupledsspel. När Bjarnason är redo för att starta matcher är jag ganska övertygad om att trepoängarna kommer att trilla in.
3. Andreas Landgren!
Vilken comeback på den stora scenen Andreas Landgren gör. Han var en av allsvenskans bästa högerbackar 2015, men sedan dess har han förföljts av skador och säsongerna 2016, 2017 och 2018 har varit besvikelser. Nu har han startat två gånger i rad på centralt mittfält och ”Lange” övertygar! Han tillför löpkapacitet och tar sig fram till lägen, samtidigt som han är stenhårt i duellspelet. Kul!
4. Charlie Webergs bästa allsvenska match
20-årige Weberg stod för sin bästa allsvenska insats hittills i det som var den fjärde startmatchen i rad. Han var säker i luften, stod rätt och städade undan det mesta som kom i hans väg. Att HIF förlorade idag handlade inte om backlinjen och det var nog mer som pådrivare än i det rent mittbacksmässiga som man saknade kapten Granqvist idag.
5. Hemskt bortafacit
HIF:s har startat med fyra raka förluster på bortaplan. Det har bara hänt två gånger de senaste 25 åren: 1994 och 2014.
Idag var åtminstone spelet till stora delar bra och HIF förtjänade för första gången i år att vinna en bortamatch. Ett steg i rätt riktning. Men att ta kliv uppåt i tabellen blir svårt om motståndarna fortsätter att nolla HIF utanför Olympias gräs.
