-
Mot Halmstad - mot kvartsfinal
Vändningen mot Syrianska och uppvisningen mot AIK har satt ÖIS i förarsätet inför den sista omgången i Svenska Cupens gruppspel. Marginalen ned till jagande lag är tre poäng vilket innebär att även en förlust imorgon mot Halmstad kan räcka.
Efter en vecka av välförtjänta hyllningar i mer eller mindre all media (och likaledes befogade sågningar av AIK) har det blivit dags att ladda om och fullt ut fokusera Halmstad istället. Men kanske bara en liten, liten tillbakablick innan vi vänder blad? För det var ju en magisk afton på Valhalla, där Lindström och Lundgren överglänste superlöftet Quaison, där Emil Karlsson bjöd upp Majstorovic och Åhman-Persson till dans gång efter annan, och där Oskar Wallén visade upp sin dödlighet för 441 000 tv-tittare. Det var matchen då ÖIS förnedrade AIK, vars målvakt tjänar mer än hela vår startelva. Det var matchen då vi visade vår omgivning att vi är tillbaka på allvar.
Så. Nu kan vi släppa den matchen. För vi har ju ett hinder på vägen kvar vid namn Halmstad. Visst leder vi gruppen med tre poäng, men båda segrarna kan visa sig vara förgäves (en genomgång om vilka resultat som tar oss vidare finns här) ifall vi faller ihop imorgon och inte gör vårt jobb. Inte för att jag tror att det är en vidare stor risk. Hans Prytz lagbygge känns inte som typen som står för genomklappningar, men Halmstad är en skicklig motståndare med ett livsfarligt anfallspar. Boman och Baldvinsson stod tillsammans för 29 mål ifjol vilket var en högst bidragande orsak till att de tog klivet upp till Allsvenskan igen. Målsinne, bollskicklighet och en relativ snabbhet - duon har det mesta.
Halmstads försäsong har gått upp och ner, men bortsett från förlusten senast mot Syrianska pekar formkurvan uppåt. Av sju matcher har fyra slutat med seger, men det är egentligen bara 2-1-triumfen mot AIK som sticker ut. I övrigt har motståndet kommit nerifrån. Förlusten senast kom till efter att Syrianska nyförvärv Sebastian Svärd avgjort, inte helt rättvist, i den 94:e minuten via en fast situation precis som det första målet. Där kan det möjligen finnas en svaghet hos HBK för Lundgren, Leinar, Rosén och våra andra starka kort på fasta situationer att utnyttja.
För visst kommer Leinar och Rosén att få förnyat förtroende. Något annat vore direkt märkligt efter deras bortplockning av AIK:s anfallare. Mycket talar för att hela försvarslinjen ser likadan ut som senast, med ett möjligt undantag. Hannes Sahlin är tillbaka för fullt, är spelsugen och kan eventuellt komma att ta över vänsterbacksplatsen från Jonathan Azulay. I målet är det sagt att speltiden ska delas, men i en direkt avgörande match som denna lär Abrahamsson, som ligger steget före Andersson, få starta.
Lundgren och Lindström är så givna som de kan bli central på mitten och kommer där troligtvis att ställas mot Rojas och Fagerkrantz, två mycket skickliga spelare offensivt framförallt. Den fysiska kampen där känns inte omöjlig att vinna och då öppnar sig plötsligt möjligheter framåt. Flankerade vår duo sist gjorde Holländer och Ericsson, men här sker troligen ändringar. Ericsson har spelat mycket och väl men kan vara i behov av lite vila samtidigt som både Hedman och Ohlsson spelade knapphändigt eller inte alls mot AIK. Ohlssons inhopp var dessutom väldigt lovande och att sätta honom på bänken tre matcher i rad känns inte riktigt rättvist. Mot Halmstad har vi dessutom råd med en lite mer offensiv prägel på laget, även om det visade sig att vi hade det även mot AIK..
Wallén och Karlsson på topp. Frågor på det? Tänkte väl det. Det råder inte längre några tvivel om att det här är vårt ordinarie anfallspar och med Henrik Carlsson dessutom utanför truppen på grund av problem med halsen cementeras det faktumet ytterligare imorgon. Med ett Halmstad som måste framåt kan vi nog räkna med att Karlsson får lägen att såra dem i djupled. Och där är han livsfarlig. Det vet nu hela (nåja) Sverige.
Mot Halmstad, mot seger – mot kvartsfinal.
