Sundsvall - Jönköpings Södra
0 - 0

När klockorna stannade

Söndagens match mot Jönköping bar med sig förväntningar att inte bara komma undan en förlust. Det var en match som GIF ska kunna vinna och som man under inga som helst omständigheter får förlora. Hur gick det? GIF Sundsvall hade ett lika vattentätt försvar som man haft under de senaste matcherna, men förväntningarna att få se något mer än så kom på skam.

GIF ställde upp med en startelva helt enligt förväntningarna:
Naurin - Danielsson, Björkander, Sonko Sundberg - Larsson, Suljevic, Steindorsson, Olsson - Sigurdsson, Wilsson, Morsay.

Jönköping uppträdde litet tyngre och mer direkt, GIF passar och finsnirklar litet mer. Med andra ord helt förväntat. GIF uppträder i stort sett helt lika som i tidigare matcher, det fanns inga indikationer på att pressa hårdare, snabbare gå på djupet och ta större risker. Domaren visade ganska snart att han tillhör den numer dominerande skolan i den svenska domarkåren som blåser i stort sett i varje närkamp. Han var konsekvent och utan att gynna någon sida mycket erkännsam mot den sida som förlorade närkamperna. Tempot var modest, tidvis mycket modest.

Det var till och med mindre rörelse i GIF:s anfallsspel än i tidigare matcher, men Jönköping stängde också effektivt passningsvägar när de stod i uppställt försvar. Första skottet på mål kommer i 24:e minuten, då Sigurdson skjuter ett stillsamt skott från strax utanför straffområdet. Det faktumet speglar matchbilden ganska väl. Men strax därefter rör sig Danielsson framåt, litet som en atlantångare i hög fart och passar Wilson i straffområdet, men han avslutar på målvakten. Det var matchens första egentliga målchans. Tyvärr utnyttjades inte en svaghet i Jönköping som var ganska uppenbar. De är känsliga för press, det finns fler än en julgransfot i laget. Å andra sidan är de fysiskt stabila och vinner ganska många närkamper.

Första halvlek var inte en upplevelse som satte hjärtan i brand. Modest tempo och inte mycket av konstruktivt anfallsspel från något av lagen. GIF hade totalt sett ett litet övertag i högre bollinnehav och den enda egentliga målchansen och ett fåtal halvchanser. När lagen försökte spela mer direkt med passningar i djupled var kvaliteten i utförandet nästan genomgående mycket låg och utfallet helt resultatlöst. Å andra sidan släppte GIF inte till en enda målchans, inte ens något som kan liknas vid en halvchans.

Andra halvlek fortsätter väsentligen i samma banor som den första halvan av matchen rörde sig i. Kanske litet sämre kvalitet på passningsspelet och litet mer grinigt i närkamperna. Den första kvarten var således tämligen händelselös. I 59:e minuten vaskas en målchans fram efter att Larsson fått göra en ganska ostörd raid på sin kant, han slår ett perfekt inlägg längs marken som Wilson är ganska nära att nå fram på. Det var matchens andra riktiga målchans. I 62:a minuten byttes Sigurdson ut mot Hallenius.

Från runt 70:e minuten uppstod ett visst övertag för Jönköping, de biter sig fast kring GIF:s straffområde i litet längre perioder. Den pressen avtog dock ganska snart, GIF hade ca tio minuter senare en längre period då man visade klara livstecken, man närmade sig straffområdet flera gånger. Inget av lagen skapade dock några ytterligare målchanser förrän i 87:e minuten då Dennis Olsson slår ett bra inlägg som Morsay försöker möta nära stolpen men bollen nickas ut av försvarare till hörna. Det var målchans nummer tre i matchen.

Matchen ändade i att båda lagen sannolikt nådde sin målsättning – att inte förlora. Det var två lag som var högst ovilliga att ta risker och dessutom i påtaglig avsaknad av offensiv spetskompetens. I Jönköpings fall kan de ursäkta sig med att deras ordinarie anfallare är skadade. Jag minns en match för många år sedan då vi gnetade oss till 0-0 mot IFK Göteborg och Sundfors triumferande sa att han gärna spelade så tråkigt att klockorna stannade bara vi tog en poäng. Det var det en bortamatch mot ett dåtida topplag och dagens insats är därför något mindre smickrande och litet svårare att hylla som ett lyckosamt ihjältråkande av en motståndare. Vår motståndare idag hade inte heller några ambitioner att blixtra och spraka. Nu tillhör jag dem som alltid ser en stor förtjänst i att inte slippa in mål. Men även om man är en vän av starkt försvarsspel och lågt risktagande, måste man också ha en viss balans i detta. De öppningar man får måste förvaltas bättre. Idag slog våra mittfältare bort passningar i djupled på löpande band, våra anfallare drällde i bollmottagningarna, hade dålig touch och uppvisade en allmän rådvillighet i vad de skulle ta sig till i och kring straffområdet.

Den stabila försvarsinsatsen och det obefintliga offensiva spelet gör det naturligt att trebackslinjen rangordnas som dagens bästa spelare.
Tre i topp i GIF:
+++ Eric Björkander, jag imponeras mer och mer av honom. Han har en diskret spelstil, men står alltid rätt, gör små ingripanden i situationer som kan bli farliga och är oerhört lugn.

++ Marcus Danielsson, spelade i stort sett så bra som vi vant oss vid under flera säsonger. Mer offensivt aktiv idag.

+ Noah Sonko Sundberg, spelade lugnt och resolut. Han visar bättre förmåga till beslutsfattande än under förra säsongen. Han, liksom resten backtrean, var sällan under något större tryck idag. Men de uppgifter han ställdes inför löstes prickfritt och samarbetet med de två övriga var utmärkt (vilket inte var Noahs styrka förra året).