Färjestad - Rögle
0 - 3

Matchreferat: Nervdaller slutade med gloriös triumf

Det fanns en betydande anspänning i luften inför det stora mellannorrländska derbyt. ÖFK hade en stark serie av matcher med sig och vi hade två raka förluster med oss från matcherna mot Norrköping och Elfsborg. Fösta halvlek var jämn, med ett visst spelmässigt övertag för ÖFK, trots vår ledning med 1-0. Men under andra halvlek sprängdes alla fördämningar. GIF Sundsvall tog en av sina mest förkrossande segrar i allsvenskan genom tiderna.

GIF inledde matchen med den reguljära laguppställningen. Tranberg startade på vänsterbacken och ersättaren Björkander var åter på bänken. Första halvlek präglades av att båda lagen spelade ett kontrollerat försvarsspel. ÖFK pressade måttligt och spelade i stor utsträckning med uppställt försvar i två täta liggande linjer när GIF hade bollen. GIF hade påtagligt svårt att ta sig genom ÖFK:s försvar. Här finns ett problem som blivit alltmer påtagligt under de senaste omgångarna. Om det inte är rena kontringslägen med två eller spelare som direkt springer i djupet, fastnar GIF i sin långsamma speluppbyggnad. Det är i alla fall för mig oklart hur de anfallen är tänkta att leda till framgångsrika avslut. Instick, ja, men verkningsgraden på dem är låga.

Vid mitten av andra halvlek har ÖFK ett spelmässigt övertag och då börjar det att se direkt olycksbådande ut. De vinner mer boll, deras press blir svårare att hantera för GIF och GIF trycks längre och längre ned i eget straffområde. Men matchen genom var våra mittbackar mycket alerta, distinkta och kloka. ÖFK å andra sidan har inte sin styrka i spelet i boxen, de saknar en naturlig avslutare, åtminstone så länge Hopcutt är skadad. Men i 32:a minuten förändras matchen. Dibba löper på en långboll från mittlinjen och rycker loss från den ÖFK:are som följer honom, nickar bollen framåt litet turligt och avslutar i målvaktens bortre hörn. Killer-Dibba har slagit till igen!

Matchen hade kunnat vända om ÖFK hade exploaterat en stark sekvens i 37:e minuten. De har stark press mot GIF och anfallet avslutas av en i stort sett fri ÖFK-spelare i bästa möjliga läge. Han skjuter dock rakt på Naurin. Där brast matchen ur ÖFK:s händer kan man konstatera i efterhand. Men när det blev halvtid kändes det inte så. Det var svårt att tro då att vi skulle kunna stänga matchen eller kanske ens förmå behålla ledningen.

Men andra halvlek blir inte alls den anspända fasa jag förväntat mig. GIF hade ett fast grepp om matchen från andra halvleks första minut. ÖFK sprattlar till en gång till när man har ett rungande skott strax utanför Naurins högra stolpe i 54:e minuten. Två minuter senare öppnas den första sprickan i fördämningen. ÖFK har flyttat upp sitt lag, och fortsätter så genom hela halvleken. Det straffar sig när Dibba, Silva och Runar genomför en kontring ur skolboken. Silva ska egentligen göra mål på Dibbas passning men Runar rakar in målvaktens retur. Både 1-0 och 2-0 är följden av att ÖFK medvetet väljer att spela med en hög risknivå. Man trycker upp backlinjen högt och har spelare i den som kanske i första hand har sina kvaliteter i passningsspelet och i andra hand i defensiven.

Redan i 62:a minuten utökar Sonko Sundberg till 3-0 genom en bicykleta från straffområdets kant. Han lär inte göra om den på måndagsträningen. Därmed rämnar alla fördämningar, ÖFK:s försvar är därefter inte kontaktbart. I boxning hade domaren brutit matchen då en av kontrahenterna inte längre kunde försvara sig. Efter 3-0 är resten av matchen transportsträcka. Men GIF ska ha en eloge för att man inte börjar slarva. Den största dygden i fotbollen är att hålla nollan. Därefter att göra minst ett mål. Nu gör GIF ytterligare två mål och slutresultatet 5-0 känns inte som fotboll i min värld. Det kan inte heller sägas spegla matchbilden, GIF hade mycket bra utdelning på sina chanser.

Det är inte alldeles lätt att reda ut varför resultat far iväg på det här sättet. Den första förklaringen har nämnts, att ÖFK spelar med hög risknivå. Den andra är att ÖFK totalt rämnar när man släpper alla tankar på att försvara sig och fortsätter att spela för att göra mål till matchens slut. Försvaret i GIF hade dock en bra dag, vi håller nollan utan att Naurin gjort några direkt anmärkningsvärda ingripanden. Vår offensiv hade mycket bra utdelning i andra halvlek, långt bättre än vad någon hade kunnat förvänta sig i pausvilan.

Inget av de här två lagen ska behöva slåss kring nedflyttningsstrecket i höst. ÖFK kommer att slå många håglösa, halvdana lag som redan säkrat kontraktet eller som har spelare med tankarna någon annanstans. Om de förbättrar sitt försvar ett stycke kan det nog bli bra. Var det här ett styrkebesked för oss? Borde inte en seger med 5-0 definitionsmässigt vara det? Jag är litet tveksam, nästa match är en helt annan typ av prövning. Jönköping har ett bättre organiserat försvar än ÖFK och har en hög intensitet i sitt spel. Vinsten till trots ser flera av våra spelare slitna ut och på väg ned i eller redan nere i en formsvacka. Men innan nästa match njuter vi av segerns sötma.

Hans Hasselbladh