Nordh, del 4: "Ett sådant kontrakt kommer vi aldrig att skriva igen"
Kontraktsförlängningen är ökänd i ÖIS-kretsar. Avskedandet blev till sist en nödvändighet. Joacim Nordh berättar nu om sina två kanske största beslut som rödblå ordförande, och konsekvenserna av dem.
”Bundesliga-Lantz, Bundesliga-Lantz”. Det sjungs om tysk fotboll på Gamla Ullevi. Ord som för en oinsatt kan verka positiva, men i själva verket är raka motsatsen. Vid hemmalagets avbytarbås, i en mörkblå pullover, står Marcus Lantz. Det är vardag i hans tränarliv.
– Marcus gjorde livet i ÖIS väldigt svårt för sig. Det var ett antal saker som gjorde att allt pekade åt fel håll för hans del. Han skulle inte lyckas i ÖIS, ens om han hade varit kvar här. Det var så många krafter som talade emot honom, säger Joacim Nordh när han tänker tillbaka.
Senvåren 2016 hade varit tung för ÖIS. Laget stod på sex raka förluster i Superettan och krisstämpeln var total. Då undertecknade Joacim Nordh, som relativt nytillträdd ordförande, ett nytt treårskontrakt med tränaren flera istället ville se sparkad.
– Med facit i hand är det det största misstaget jag har gjort. Jag slår inte ifrån mig nu, utan säger precis som det är. Jag hade varit ordförande i en månad, en och en halv månad ungefär. Det är klart att jag litade på personer i styrelsen, folk som jobbade här, som gav styrelsen förslaget att förlänga med Marcus Lantz i tre år till.
Personerna Nordh pratar om är Karl Corneliusson och Pierre Edström, som sedan dess båda har lämnat föreningen. Samtidigt är Nordh själv, som ordförande, ytterst ansvarig för det kontrakt som fortsatt löper över 2019.
"Ingen koll på hans taskiga relation med fansen"
Efter en framgångsrik karriär som spelare, med fem år i Hansa Rostock och än fler i Helsingborg på meritlistan, lade Marcus Lantz skorna på hyllan inför 2013. Istället plockades han in som U21-tränare i ÖIS. När Hans Prytz senare den säsongen fick sparken som a-lagstränare ställdes frågan till Marcus – som tackade ja. Tre år senare lades det nya kontraktet fram.
– Hade det här lyckats... Jag menar, man pratar mycket om kontinuitet och tålamod i fotbollen idag. Ta Roger Rönnberg i Frölunda till exempel – där skriver man långa kontrakt. Jag attraherades av den tanken: en relativt ung och modern tränare som har spelat på hög nivå och har erfarenhet. Det fanns mycket hos Marcus som intresserade mig och kändes helrätt ur ett framtidsperspektiv.
De argumenten kanske var aktuella när han var ny, men Marcus hade då trots allt redan varit tränare i tre år. Ringde inga varningsklockor?
– De varningsklockorna hade inte nått mig, kan jag säga, under den månaden som jag varit ordförande. Det kan jag ärligt säga och titta alla i ögonen. Sedan var det jag som signade kontraktet, så jag slår inte ifrån mig på något sätt utan har ett jättestort ansvar i detta. Men de varningsklockorna ringde inte. Jag hade ingen koll heller på hans taskiga relation med fansen.
Samtidigt måste du ändå ha känt av tidpunkten. Borde man inte ha avvaktat isåfall?
– Det kunde man ha gjort. Men vi valde en annan linje, på grund av att vi ville skänka trygghet till gänget. Vi hade förlorat sex matcher, och vad man ofta gör då är att diskutera tränarens vara eller inte vara och skicka in ännu mer oro in i gruppen. Nu gick jag istället ner och sa att ”grabbar vi tror på er, ni är jävligt duktiga fotbollsspelare, och vi har signerat med er tränare nu i tre år till”. För att vi tyckte att timingen var rätt då, att skicka en trygghet till laget. Lugn och ro och tålamod. Sedan vann vi ju ett antal matcher efter detta.
"Han började tappa fotfästet"
Tålamodet fanns kvar hos ledningen, i drygt ett år. Den 24 augusti i år, efter att ÖIS åkt ur Svenska Cupen mot Division 2-laget Tvååker och stått för flera bottennapp i Superettan, meddelade ÖIS att Marcus Lantz får sparken.
– Det var ett jävla tufft beslut, för det första. För det andra hade det växt fram, under ganska lång tid. För det tredje hade jag tagit samma beslut idag igen, säger Joacim Nordh.
– Han hade en lojalitet hos vissa spelare i laget, men vissa spelare hade han absolut inte. Han började tappa fotfästet bland våra partners och sponsorer, väldigt. Och han hade stora utmaningar i relationen till våra fans. Nu är det varken spelarna, fansen eller våra partners som avgör vilken tränare vi har. Utan det gör ju styrelsen. Men det är klart att jag lyssnar på folk, jag tittar och ser ju. Det gick inte längre, utan vi var tvingade att agera. För ÖIS skull, och faktiskt för Marcus skull. Han hade inte lyckats här, utan vi hade bara grävt ner oss ännu mer i den dyngan vi var på väg ner i.
Påtryckningarna var emellertid inte nya. Det var heller inget specifikt som blev droppen för Nordh.
– Man kan säga som så att den här snöbollen rullade ju, och den började ganska tidigt om du pratar om Marcus Lantz. Den bara växte och blev mer och mer, värre och värre. Jag fick fler och fler mail, fick fler och fler telefonsamtal. Vi pratade i styrelsen om vad vi hade för alternativ. När jag väl bestämde mig för att ge förslaget till styrelsen, om att entlediga Marcus Lantz, kändes det naturligt och bra. Men då var den processen igenom, så att säga.
"Ska jag lyssna på 20 fans som skriver plakat?"
Även om Nordh nu i efterhand känner sig trygg i beslutet menar han att svårigheten med beslutsfattandet var de många olika åsikterna.
– Jag kan säga såhär: Vem ska jag lyssna på? Ska jag lyssna på 20 fans som skriver plakat på läktaren? Eller ska jag lyssna på 20 partners? Eller ska jag lyssna på styrelsen? Jag måste göra en sammantagen bild av situationen, där mina erfarenheter också väger in.
Det utåt sett största trycket kom från supportrarna, med vilka Marcus Lantz sedan länge hade haft en frostig relation. Vid ett par matcher under 2017 hängde banderoller på klacksektionen med uppmaningen ”försvinn Lantz”, med betoning på ”svin”.
– Att bara sitta och peka finger och typ leva jäkel, det har jag inte sådär mycket för. Är du konstruktiv i din dialog, då lyssnar jag väldigt ödmjukt. Fansen är ju oerhört viktiga, och jag följde ju det noga. Men sedan är det också så att man måste stå upp för det man tror på. Att lyssna på någon här och någon där, läsa någonting i någon social medie... Jag kan inte bygga mitt ledarskap på det, det måste vara bredare än så.
Till sist togs alltså beslutet många väntat på, och Marcus Lantz är inte längre kvar på ÖIS-gården. Joacim Nordh tror dock fortsatt på kontinuitet.
– Vi ska inte vara någon vindflöjel i ÖIS, utan vi måste ha en linje vi faktiskt tror på och ha tålamod. Det kan ju låta jäkligt, när jag vet vad en del fans tycker om Lantz, men det är faktiskt så.
”Det finns väldigt svaga klausuler”
2018 och 2019 har Thomas Askebrand kontrakt som huvudtränare för ÖIS. Det har också Marcus Lantz. En dubbel utgift för ett ekonomiskt pressat Rödblått, som kan komma att kvarstå.
– Worst case är det så. Jag har inga problem med beslutet i sig, att förlänga med Marcus, men däremot lider jag av konsekvenserna av det. Det far jag illa av. Vi håller på nu som bara den och försöker vädja till Marcus om att släppa tid på det. Men han har ju sina rättigheter, så jag kan inte klandra honom i det, säger Nordh.
Kontraktsförlängningen har, som sagt, kraftigt ifrågasatts av de flesta ÖIS:are. Och det är inte bara längden i sig som är problematisk, utan också sättet det är skrivet på.
– Det finns väldigt svaga klausuler, och det är klart att på livets resa lär man sig. Ett sådant kontrakt som vi skrev med Marcus kommer vi aldrig att skriva igen.
”Vill man att jag ska avgå får man föra fram det”
ÖIS ser nu över sina möjligheter, även rent rättsligt.
– Risken att gå upp i rätten med en sådan här process... Vi kan vinna, men vi kan lika gärna förlora. Vi har advokater inkopplade som lusläser både arbetsrättsliga förhållanden och vad som står i kontraktet. Alltså, vad som är vår möjlighet att vinna över Marcus i en rättslig process. Den får inte vara 50/50, för då kan det kosta ÖIS två miljoner till typ. Det vill jag inte utsätta klubben för, för det grejar vi inte så att säga – vi ska inte utsätta oss för det. Men är det liksom 80/20 att vi skulle kunna vinna en process så...
Hur skulle man kunna vinna en sådan process?
– Egentligen vill jag inte gå in i detaljer, för det är ett jäkla känsligt läge nu runt förhandlingen och Marcus.
Marcus gick förra helgen ut i GT och sa att han ”kommer ta det ganska lugnt i 25 månader” om han inte får sin del av ÖIS.
– Då kanske det kan bli så. Men då säger jag som såhär: Hur jäkla intressant är Marcus som tränare om två år? Jag menar, det går fort i den här branschen.
Om han tar ett nytt jobb, betalar ÖIS fortsatt hans lön?
– Det är en sådan teknisk grej som vi tittar på, och har koll på, och som jag inte vill uttala mig om nu.
Du är trots allt ansvarig för hela den här förlängningen. Finns det något ansvar som du känner att du måste ta, på något sätt? Jag menar, du straffas inte personligen utan det är ju ÖIS som klubb som straffas.
– Ja, precis. Alltså, vill man att jag ska avgå får man föra fram det. Jag har inte tänkt den tanken, och jag är jävligt självkritisk. Som jag sa innan lider jag av detta, för ÖIS skull. För min del... Jag hoppas att jag läses rätt så att jag inte låter nonchalant i det här... Men det är en satans massa beslut som ska tas. Nya tränare, nya spelare. Ska den spelaren ha tvåårskontrakt eller ettårskontrakt? Eller ett treårskontrakt eller två plus ett år? Det här ingår i paketet att vara ordförande. Så jag kan inte säga ”okej, nu tog jag ett felbeslut så nu avgår jag”. Det är inget ansvar. Men vill årsmötet ha en annan ordförande, då ska det komma fram och då kommer jag önska den ordföranden ett stort lycka till. Jag har under mina två år gjort allt vad jag kan, med min kompetens och med min tid, för att föra ÖIS framåt. Jag har lyckats i vissa bitar, och misslyckats i andra bitar. Det här är ett stort misslyckande.
Rent ekonomiskt, hur löser ÖIS situationen?
– Ekonomiskt är det lätta, förstå mig rätt. Vi lägger in Marcus i budgeten. Svårare än så är det inte, rent tekniskt. Sedan är det ett helvete, rent ut sagt, att behöva betala för någon som inte är här. Men rent ekonomiskt, och rent budgettekniskt, är det ganska lätt.
Bundesliga-sångerna är borta från Gamla Ullevis läktare och Marcus Lantz är borta från ÖIS avbytarbås. Lönen kommer som längst att betalas ut till och med 2019. Minnena finns däremot kvar längre än så.
Artikeln är den fjärde i en flera delar lång serie där ÖIS ordförande, Joacim Nordh, uttömmande pratar om dåtid och framtid. Tidigare delar:
Del 1: Silly Season • Del 2: Akademin • Del 3: Ekonomin
